Jag har en mörk fäll Jämtlandsull med goda tovningsegenskaper som jag tovade en provlapp av i ett tidigare inlägg. Det kommer från ett svart får, men ullen klipptes på hösten och hade då solblekts under sommaren till en vacker chokladbrunfärg, och den är otroligt mjuk. Jag blev sugen på att kombinera det med härlig blandning av merinoull, kamel, alpacka och silke (se bilder nedan) från World of Wool. Förutom det använde jag vit och lite vinröd merinoull, och fibrer av soja och silke. Det blev ännu ett par handledsvärmare, med samma mall som jag använde till höstlöven (förra inlägget). 

Nedan ser ni resultatet. En gradient från vit till mörkbrunt, med intovade glansiga effektfibrer som livar upp. Nu fattas bara knappar (igen….).  

Det gav mersmak, så jag tovade ett till par. Men den här gången använde jag bara jämtlandsull i botten och la på merinoblandningen som dekor, tillsammans med samma effektfibrer som ovan samt några remsor vinrött tyg. Jag modifierade mallen också, till en jämnare oval. Katten försökte hjälpa till, men var mest i vägen (vilket hon ofta är när jag ska tova, och fotografera för den delen…). 

De här handledsvärmarna blev jag riktigt nöjd med och jag har t.o.m. hunnit sy fast knappar och använda dem. En ljuvlig blandning av mjuk Jämtlandsull och andra fibrer och tyg som ger färgskiftningar och en mer spännande struktur. 

IN ENGLISH 

Wrist warmers with wool from Jämtland sheep

I have a dark fleece from a Jämtland sheep (a new Swedish breed) which felts really well, that I felted a sample of in an earlier post. It’s from a black sheep, but was sheared in the autumn when it had been sunbleached during the summer to a nice chocolate brown colour, and it is very soft. I decided to combine that with a gorgeous blend of merino, camel, alpaca and silk (from World of Wool), to make wrist warmers.

For the first pair, I also used white and a little red merino, along with soy and silk fibres, and used the same templates as for the autumn leaves (previous post). A fun gradient from white to dark brown, with shiny embellishment fibres to give it more life. I just haven’t gotten around to adding buttons yet (again…).

For the second pair, I used only Jämtland wool as a base, and added the merino blend, soy and silk fibres, and some strips of dark red fabric as embellishment. For these I also modified my templates slightly, making them more evenly oval. My cat tried to help out, but was mostly in the way (as she often is when I felt and try to take photos…). I’m really pleased with how these turned out – I have even added buttons and already used them as wrist warmers. A nice blend of soft Jämtland wool and other fibres and fabric, which provide variation in colour and an interesting surface structure.

Våra egenodlade pumpor hann inte bli så stora i år och flertalet är fortfarande gröna, men det blev några stycken i alla fall. Medan jag karvade i den största, roade barnen sig med att dekorera de övriga. De började med en svart penna och ritade ansikten. Sedan gick 11-åringen och hämtade vit färg för att måla en dödskalle, medan 7-åringen dekorerade två pumpor med metalltråd. Man kan man uppenbarligen göra mycket kul med små pumpor också.

Jag hade tänkt hinna tova med barnen också, och jag tovade en pumpa och ett litet spöke som prototyp. Men mer än så blev det inte. Vi blev distraherade av annat. Och nu har det börjat snöa, så ikväll började vi tova julgranskulor istället. Plötsligt gick vi från att ha svårt att hinna med, till att vara ute i god tid.

IN ENGLISH

Pumpkins and a small ghost 

Our pumpkins didn’t grow very large this year, and most of them are still green, but we used them for Halloween anyhow. While I carved the largest, the kids went about decorating the rest. They started with just a black pen, drawing faces. But then my 11-year-old decided to paint a white skull, and my 7-year-old decorated two pumpkins using wire. You can obviously do a lot with small pumpkins too.

I was planning on felting with the kids too, and felted a pumpkin and a simple ghost as prototypes. But that’s as far as we got. We got distracted by other things and now it has started snowing. So, this evening we started felting Christmas decorations instead. Suddenly, we went from lacking time, to being well in time.

Nu blir det inte handledsvärmare, utan snarare benvärmare av större modell. Döttrarnas ridlärare frågade mig om jag hade provat att tova paddar till hästar. Paddar används under bandage när man lindar hästens ben för att ge stöd, skydd och/eller värme. De som finns i handeln är ofta gjorda av syntetmaterial, och vi resonerade kring att ull, med dess fuktabsorberande och värmande förmåga, borde vara optimalt till detta.

Äldsta dottern nappade direkt på idén. Jag kikade lite på paddar på nätet och insåg snabbt att det inte verkar finnas en standardstorlek, så vi fick höfta lite. Storleken beror väl också på storleken på hästen/ponnyn, om man ska ha dem på fram- eller bakbenen och hur långt upp på benet man vill att paddan ska nå. Jag valde en något vaddig cross-breed (Svea) ull som bas, och sedan hade jag kardad orange ull från Lettland som vi tänkte kunde passa till ridlärarens bruna häst. Den sistnämnda ser ut att vara en blandning av mjuk underull och lite grövre fibrer som kan bidra med slitstyrka. Vi la ut två lager vit ull (totalt 50g) och två lager orange ull (totalt 70g) per padd, på en yta som var 60cm x 60cm (som vi ritat ut på bubbelplasten).

Sedan vidtog sedvanlig tovning och valkning tills vi bedömde att den krympt till en lämplig storlek, tjocklek och fasthet. Då hade den krympt ner till ungefär 48cm x 43cm.

Det blev ett par stadiga och väldigt orangea tovade stycken. Jag tänkte att om de inte fungerade som paddar så går de att använda som sittlappar, som definitivt syns i skogen. Men döttrarnas ridlärarare verkade både genuint glad och överraskad av presenten, och har senare sagt att de blev bra i storlek för hans hästs bakben. Så nu hoppas vi att de kommer till användning.

IN ENGLISH

Leg pads for a horse

Moving on from wrist warmers, to leg warmers of a somewhat larger size… My daughters’ riding instructor asked me if I had ever tried to felt leg pads for a horse. Pads are used under bandages, which are wrapped around the horses lower leg to provide support, protection and/or warmth. Most pads on the market are made out of synthetic materials, and we reasoned that wool, with its moisture absorbing and warming capacity, should be an ideal material for this.

My eldest daughter liked the idea, so we gave it a try. We used a total of 120 grams of wool per pad, laid out in four layers, on a 60 cm x 60 cm surface (outlined on the bubblewrap). We figured that orange could suit her riding instructors brown horse. Then we felted and fulled, until we thought we had reached an appropriate size, thickness and sturdyness. By then the pads had shrunk to 48 cm x 43 cm.

We had created two sturdy, and very orange, pieces of felt. I thought that they could be used as pads to sit on, that would be easy to see in the forest, if they didn’t work as pads. But the riding instructor seemed genuinely happy and surprised when we gave them to him, and has later told us that they are a good size for his horse. So now we hope they will be put to good use.

Nu har jag tovat provlappar igen. Familjen förstår inte riktigt tjusningen med det, men jag tycker att jag lär mig massor om olika typer av ull på det här sättet. Jag gjorde som jag brukar. Vägde upp 10g av varje sorts (tvättad och kardad) ull, la ut det i fyra lager på en yta som var 20cm x 20 cm, och la på en bit bomullsväv och en bit bomullsgarn (i olika färger för att kunna hålla reda på vilken ull som var vilken). Sedan tovade jag och valkade tills det inte verkade vilja krympa mer. 

Jag hade tre olika fällar från finullsfår. Två av fällarna är vinterull (klippt på våren) som jag köpte av Titti Strömne (Glada Fåret) på Ull SM. Den ena var från en bagge som heter Thor, som var otroligt finkrusig och mjuk, och den andra från en tacka som heter Hanna, även den väldigt mjuk även om den inte var riktigt lika finkrusig. Thor och Hanna råkar dessutom vara föräldradjur till den fällen vann Ull SM. Den tredje fällen var lammull, klippt på hösten, som var ett av de tävlande bidragen i Ull SM. En väldigt ren och välsorterad (skräpfri) fäll med en del glans. Av dessa var den höstklippta lammullen (mörkblått garn) helt klart enklast att tova. Den drog ihop sig snabbt till en stadig och tät provlapp och skulle vara ypperlig till att tova saker som kräver lite stadga. De andra två, vinterullen, krävde något mer bearbetning men krympte också bra och är dessutom svårslagna i mjukhet, särskilt Thors ull. Här tänker jag mjuka, tunna men ändå stadiga kroppsnära ting, som handledsvärmare. Alla tre tovade fast tyget och garnet ordentligt och skulle lämpa sig väl till nunotovning. 

Jag tovade även ull från tre olika fällar av Sveafår, s.k. cross-breed ull, som kommer från en gård i grannbyn. En var smålockig och glansig, en var krusig och väldigt mjuk, och en var krusig och kändes något strävare och mer vaddig. Inte helt förvånande så var den vaddiga ullen (mörkgrönt garn) svårast att tova, och det blev en något vaddig och stickig provlapp. De andra två var däremot nästan jämförbara med finullen ovan och skulle också fungera till nunotovning. Den lockiga (ljusgrönt garn) kändes något stickig, men hade bra stadga och lite glans. Den andra (mellangrönt garn) hade ingen glans, men kändes faktiskt mjukare än lammullen ovan. 

Leicesterullen köpte jag från Mia Höglund, också på Ull SM. Egentligen tycker jag att dessa vackra lockar kommer bäst till sin rätt som dekorationslockar, men jag ville gärna prova att karda och tova några ändå. Till utseendet påminner de om Gotlandslockar, fast de är vita, och krympte till ungefär samma storlek som min provlapp av Gotlandsull. Jag skulle säga att de har en god tovningsförmåga, men utan mjukare bottenull, som tovar ihop täckhåren och fyller ut utrymmet mellan de lite grövre fibrerna, blir det ett lite glest, hårt och hårigt resultat. Den här ullen har slitstyrka och glans, men de grövre fibrerna gör den också stickig. Tygbiten blev nästan helt intovad i ullen, så om man vill nunotova får man nog ta fram en rakhyvel och raka fram tyget igen när man tovat klart.

Slutligen, Suffolk, en ull som alla säger inte går att tova. Men på Ull SM fick jag en påse ull att testa av Lena Lindberg (ledamot i styrelsen för Svenska Suffolkföreningen). Och ja, jag vill inte påstå att den var enkel att tova, men det gick ju! Däremot gick det inte att valka den, den tänkte under inga omständigheter krympa mer än så. Tyget gled iväg men sitter faktiskt fast, medan garnet knappt sitter i två fibrer. Provlappen är väldigt vaddig, men också förvånandsvärt mjuk (som i finfibrigt mjuk, i motsats till stickig). Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att par tovade handledsvärmare av den här ullen också. Vaddigheten innebär att det finns mycket luft mellan fibrerna och kanske är det det som gör att den känns så varm och go.  

IN ENGLISH 

Finull, cross-breeds, Leicester and Suffolk

I have felted samples again. As usual, I used 10g of each wool (washed and carded), laid it out in four layers, on a 20 cm x 20 cm surface, added a piece of cotton gauze and cotton string on top, and felted and fulled it until it didn’t seem to want to shrink anymore. 

The first three are fleeces from different Swedish Finull (Fine wool) sheep, which have very good felting capacity. Two fleeces were from adult animals, which had a very fine crimp and were amazingly soft. The third was lambs wool, with a less fine crimp, which was the easiest to felt, and produced a very sturdy piece of felt, but not nearly as soft as the other two. 

The second batch is from cross-breeds. One curly and shiny, one very soft and one less soft and more spongey. Not surprisingly, the spongey one was the most difficult to felt. The other two were not far from the Finull. The curly and shiny one is a bit itchy, but the soft one actually felt softer than the Finull lambs wool.

Swedish Leicester locks are very similar to Gotland locks in appearance, except they are white. They felt in a similar way too and produced a sturdy and hairy piece of felt. Itchy, but shiny and durable. 

Lastly, I tried Suffolk, that many say does not felt. Well, I wouldn’t say it was easy, but it did actually felt, although it was impossible to full and shrink anymore than that. The gauze glided off to one side, but is still attached, while the string is held on by about two fibres. It’s also surprisingly soft, as in fine fibres that don’t itch. The felted piece is very spongey, but that also means that there is a lot of air between the fibres , which may be why it feels warm and nice. I wouldn’t mind a pair of wrist warmers in this wool too.

Ibland är valmöjligheterna så många att det är svårt att välja. Så känns det ofta när jag tittar ner i alla mina kassar med olika typer av ull och har huvudet fullt med ideer. När man har begränsat med tid måste man prioritera vad man vill göra. Ibland går det så mycket tid till att fundera ut vad och hur jag ska göra, så det blir knappt någon tid kvar till själva görandet. Det blir bara ytterligare en sak på ”att göra listan”, eller snarare ”listan över saker jag skulle vilja prova att göra om jag har tid någon gång”. Den här skapelsen kom till när jag kommit hem från Ull SM och hade ett antal olika typer av ull jag ville prova att tova. Jag ville inte välja och prioritera utan beslöt mig helt sonika för att inte tänka så mycket och bara göra.

Jag la ut två lager av kardad ull på köksbordet och på det la jag ut diverse lockar (från Gotland, Leicester, Norsk sortfjes och olika korsningsfår), runda former av mjuk plast, tovade snoddar och garn. Och ja, jag hade riktigt roligt.

Jag nåltovade lite på lockarna och snoddarna för att hålla dem på plats och använde bubbelplast för att hindra en del av lockarna från att tovas fast helt i den kardade ullen. 

Sedan våttovade jag alltihop. Halvvägs igenom processen klippte jag ut de intovade runda plastformerna, så att den vita ullen i det understa lagret kom fram.

När jag sätter igång och tovar frågar familjen ofta vad det ska bli. Det här var inte tänkt att bli nåt särskilt, utom möjligen, beroende på resultatet, något att hänga på väggen. Och nu hänger den faktiskt på väggen hemma hos oss, som en påminnelse om vilken fantastik variation det finns bland ull och hur roligt man kan ha när man tovar. :-) 

IN ENGLISH 

A felted wall hanging

Sometimes there are just so many options, so it’s difficult to choose where to start. I often feel that way, when I look at my stash of different types of fleeces, and have a number of different ideas in my head. When you have limited time, you have to prioritize what you want to do. Sometimes I spend so much time trying to decide what to do and how to do it, so there is hardly any time left for the actual doing. It becomes just another thing on the ”to do list”, or rather ”the list of things I’d like to try to do sometime, if I have time.” This creation came about when I had come home from the Swedish Wool Championships, and had a number of different types of wool I wanted to try in felting. I didn’t want to choose and prioritize. Instead, I simply decided not to think so much and just do it.

I laid out two layers of carded wool on my kitchen table, and then added various locks, round resists, felted rope and yarn. And yes, I did have fun doing this layout! I did a bit of needle felting to keep the base of the locks in place, and used resists on some locks to prevent them from felting in completely. I then wet felted the whole piece, removing the felted-in, round resists half way through the process, to reveal the white wool underneath.

When I start felting, family members often ask what I am making. This wasn’t really intended to become anything, other than possibly, depending on the result, some sort of wall hanging. But it is actually hanging on our wall now, as a reminder of the wonderful variation that can be found in wool, and how much fun felting can be. :-) 

Långa vita lockar med olika karaktär. Längst till vänster Leicester, en glansig ull av gobelängtyp. I mitten Klövsjö, en ull av ryatyp med långa glansiga täckhår och mjukare bottenull. Längst till höger Norsk Sortfjes (Black face), en riktigt lång ull med grova täckhår, en del märghår och mjukare bottenull.

De glansiga Leicester- och Klövsjölockarna passar utmärkt som som änglahår. 

Leicesterlockarna gör sig också väldigt bra intovade längs kanten på t.ex ett par handledsvärmare. Handledsvärmarna är i övrigt tovade av en blandning av Jämtlandsull och Finull, samt lite glesvävt bomullstyg, bambu- och oblekta sojafibrer.

Den långa, grova Sortfjesullen var ju tvunget att bli tomteskägg. Den är ju som gjord för det. Jag skulle kanske ha gjort större tomtar i år för att matcha skägget och funderade ett tag på om jag skulle fläta skäggen. 

Men de blev rätt charmiga med skägget släpande i backen.

IN ENGLISH 

Gnome beards, angel hair and locks as decoration

Long, white locks with different characteristics. The first photo shows, from left to right, locks from Leicester sheep, Klövsjö sheep and Norwegian Black face sheep. The shiny Leicester and Klövsjö locks are perfect as angel hair. The Leicester locks also work well felted in along the edge of, for example, wrist warmers. While the coarse and very long Black face may be the ultimate Santa/gnome beard. Perhaps I should have made larger gnomes this year, to match the beards. But I kind of like the long-beard-dragging-on-the-ground-look too.

Den 1-4 december är det julmarknad på Jamtli i Östersund. Vi tyckte att det var så roligt att vara med förra året, så vi anmälde oss som utställare i år också. På höstkanten inser man sedan plötsligt att det inte är så lång tid kvar och att man måste producera något att sälja också… Men vi är tre stycken som har en utställarplats tillsammans, så vi fyller nog vårt bord i år också. 

I år ville mina döttrar vara med och göra något till marknaden. Min äldsta (11 år) föreslog hårsnoddar av jultyger och tog på sig rollen som arbetsledare. Hon klippte tyger, nålade och sydde, medan lillasyster (7år) fick vända de sydda remsorna ut-och-in och trä i gummiband. Min uppgift var att knyta gummibanden och sy den sista sömmen. 

Minns ni de vackra färgade lockarna jag köpte på Wålstedts under SM i ull? Ja de passade ju utmärkt som dekor på tvålar intovade i ull.

Jag har även tovat ett gäng torkbollar (bollar av ren ull att använda i torktumlaren) och julgranskulor. På några röda julgranskulor tovade jag in glansiga bambufibrer som dekor, några fick hjärtan som jag formade av metalltråd och några av de vita har jag broderat på.

Det var riktigt roligt att brodera, så det fortsatte jag med även på några handledsvärmare. De vita handledsvärmarna är tovade av ull från finullsfåren Thor respektive Hanna, som jag provtovat i ett tidigare inlägg. Otroligt mjuk ull med bra tovningsförmåga. De gråa handledsvärmarna är tovade av en blandning av svart Jämtlandsull och vit finull. De vita glansiga fibrerna är bambu.

Nu hinner jag inte göra något mer innan marknaden. Under helgen har jag bara gjort färdigt det sista och skrivit etiketter till en del av produkterna. Jag tycker att det ger ett mervärde när man kan skriva att det är gjort av svensk ull och i en del fall t.o.m. ange fårets namn. Vi får väl se om potentiella kunder håller med om det. Nu återstår bara det svåraste – prissättning… Men jag har ju några dagar till på mig att grubbla över det. 

IN ENGLISH 

Preparations for a Christmas Market

My friends and I really enjoyed having a stand at the Christmas market at Jamtli last year, so we have signed up for this year too. You think you have all the time in world to prepare, and then suddenly realize that the market is just around the corner. But as there are three of us sharing a stand, I’m sure we will fill our table this year too.

My daughters wanted to make something for the market this year, and my eldest (11 years) put both me and her little sister (7 years) to work helping her make Christmas themed scrunchies. She did do all the fabric cutting and most of the sewing on her own though.

I bought some really nice dyed locks during the Swedish wool championships, which turned out to be perfect as decoration on felted soaps. I have also felted a load of dryer balls (to be used in the tumble dryer) and decorative Christmas tree balls. I felted in bamboo fibres on a couple of red Christmas tree balls, on some I added hearts I made from wire, and on others I did a little embroidery.

Embroidering on felt was good fun, so I carried on and added embroidery to some wrist warmers too. The white wrist warmers are felted in the softest fleeces of Finull which I made samples of earlier. The grey are felted with a mix of black Jämtland wool and white Finull. And the shiny embellishment fibers are bamboo. 

I have run out of time now to make anything more before the market. I have spent this weekend just finishing up and writing tags for some of the products. I think it adds value to a product when I can write that it is made from Swedish wool, the breed of sheep or even the name of the sheep. It remains to be seen if the potential customers agree on that. Now all that remains it the most difficult part – deciding on prices… But I still have a few days left to think about that. 

Inför Svenska fåravelsförbundets 100 års jubileum nästa år pågår ett projekt för att skapa ett konstverk av Svensk ull. Ett upprop har gått ut där man har efterfrågat rutor (10 x 10 cm) gjorda i valfri teknik av spårbar Svensk ull i naturfärger. Med spårbar menas att man kan säga var ullen kommer ifrån, så med varje ruta ska det följa med information om fåret/besättningen, ägaren, gärna vem som klippt ullen, hantverkaren och tekniken med vilken rutan skapats. Både renrasigt och korsningar har välkomnats och alla dessa rutor ska sedan sammanfogas till ett konstverk som visar den fantastiska variationen av ull som finns i Sverige. En offentlig FB-grupp som heter Jubileumsull skapades, en hel del olika ulltyper har förmedlats från fårägare till hantverkare och bidragen har flödat in. Det har varit riktigt kul att se hur starkt engagemanget är för Svensk ull och vilken imponerande hantverksskicklighet det finns. Jag blir riktigt sugen på att lära mig att spinna… Och sticka och virka och nålbinda…

Jag har gjort fyra rutor och mina bidrag är förstås tovade. En ruta har jag gjort av ull från vår klövsjöbagge Jamtlis Frode. Han har ull av ryatyp, en blandning av mjuk underull och riktigt långa vågiga och rätt grova täckhår. Men för att begränsa rutans storlek till de angivna måtten valde jag att använda lite kortare lammullslockar från hans första klippning. Jag våttovade en ruta som bas och nåltovade sedan fast en rad med små solblekta lockar.

En annan ruta är gjord på liknande sätt, men med lockarna tovade i en cirkel och in mot mitten, så att de spretar ut som ett fyrverkeri av lockar. Den här ullen kommer från ett korsningsfår (Svea) från en fårgård i grannbyn. Riktigt söta och glansiga lockar som jag tyckte förtjänade att visas upp. 

Sedan hade jag en fäll med en otrolig färgvariation som jag gärna ville göra något av. Det är lammull från en av grannens Åsenkorsningar (baggen var ett mörkt Åsenfår och tackan en vit Svea). Jag valde ut ett gäng lockar i olika färger och fick ihop kardad ull i fyra olika färger. Till tovningen behövde jag också några cirklar i olika storlekar i mjukplast…

Jag la ut en färg av ull i taget i en fyrkant, och la på en cirkel av mjukplast (i ökande storlek) mellan varje lager. När ullen börjat tova ihop sig ordentligt klippte jag ut en cirkel i taget, och där cirklarna legat har de olika lagren av ull hindrats från att tovas ihop. Sedan fortsatte jag att tova och valka ullen.

Den fjärde rutan är av Jämtlandsull från Anna Hedendahl, som är den som samlar ihop alla Jubileumsrutor och som dessutom råkar bo i grannbyn. Det här är solblekt mörk ull från ett av hennes Jämtlandsfår som heter Ermine. Jag tovade en ruta som bas samt tovade ull runt en trekantig form (lite lik en tomteluva) som jag sedan tryckte ihop (se bilder nedan) och nåltovade fast i rutan.

Slutresultatet av de två sistnämnda rutorna ser ni nedan. Två rutor med runda former gjorda med olika tekniker.

Jag lämnade mina bidrag hos Anna strax innan jul. Slutdatum för insamlingen av rutor är 27 dec och då måste jag nog besöka henne igen för att titta på allt som kommit in… Sedan ska det bli riktigt spännande att se det slutliga ullkonstverketet också. Det kan inte bli annat än helt fantastiskt med tanke på alla underbara rutor som visats i Jubileumsullgruppen. Jag tror att premiärvisningen planeras till Fårfesten i Kil. 

Slutligen vill jag och flickorna passa på att önska alla en riktigt god och skön julhelg och ett gott nytt år!

IN ENGLISH 

Anniversary Wool 

The Swedish Sheep Breeders Association will be celebrating their 100-year anniversary next year, and have initiated a project to create an artwork of Swedish wool. A wide appeal has been made in which they have asked for squares (10cm x 10cm) made by any technique using traceable Swedish wool in natural colors. With traceable they mean that one can say where the wool comes from, so each square needs to be accompanied by information about the sheep, sheep owner, preferably also the shearer, the artisan and the technique in which the square was created. Both pure-breeds and cross-breeds have been welcomed, and all these squares will be joined together into a work of art, showing the amazing variety of wool available in Sweden. A public FB group called Jubileumsull was created, a lot of different types of wool have been distributed from sheep owners to artisans, and the contributions in the form of squares have flowed in. It’s been really fun and inspiring to see the strong interest in Swedish wool and impressive craftsmanship in various techniques. Now I am really eager to learn to spin … and knit and crochet.

I’ve made four squares for this project, and they are all felted (see photos above). One is made with lamb’s wool from our very friendly black ram called Jamtlis Frode, who is of the breed Klövsjö sheep. The white one is made of very shiny and cute locks from a cross-breed in the neighboring village. I also felted a square from a fleece I got from our neighbour, a cross-breed (50% Åsen sheep) with losts of colour variation. That’s the one where I used round resists. And lastly, I made a square with brown wool (actually black, but a sun bleached summer fleece) from a Jämtlands sheep called Ermine. It really was a good excuse to play around with different types of wool and techniques, and I’m so looking forward to seeing the final piece with all these squares sewn together. 

Finally, the girls and I would like to wish you all Merry Christmas / Happy Holidays and all the best for the New Year! 

Döttrarna, som är 7 och 11 år, samlar på Schleich hästar. Till dessa går det förstås att köpa en massa tillbehör, men barnen tycker ofta att det är roligare att tillverka dem själva. Nu under jullovet har miniatyrverkstaden varit i full gång. Vi rotade fram allt möjligt användvändbart i mina gömmor, från sytillbehör till material från smyckestillverkning, skinn, metalltråd och tänger.

Det blev några färgglada täcken, med spännen gjorda av ståltråd och hyskor som knäppning fram…

… Och grimmor av smyckesdetaljer med flätade grimskaft.

Barnen lyckades även pillra ihop små ryktborstar, hovkratsar (av gem och ihåliga plastsnören), rosetter och hönät.

Och 11-åringen har helt på egen hand tillverkat benskydd, träns och sadlar av små skinnbitar. Jag kan inte annat än imponeras av vad små fingrar kan åstadkomma…

IN ENGLISH 

Accessories for miniature horses

My daughters, who are 7 and 11 years old, collect Schleich horses. There are, of course, lots of accessories you can buy for these horses, but my kids also enjoy making them themselves. During this Christmas break, we found all sorts of usable bits and bobs in my stash of crafting material; from sewing accessories, to stuff from jewelery making, pieces of leather, wire and pliers. And soon the manufacturing of miniatures was in full swing. 

We have made colourful horse blankets, halters and leads. The kids also managed to make miniature grooming equipment, price bows and hay nets. And my 11-year-old has made leg pads, bridles and saddles from pieces of leather (all on her own, without any assistance from me). I can’t help being impressed by what small fingers can accomplish…

Båda döttrarna rider på ridskola och då kan man ta olika ridmärken. Dessa behöver så klart visas upp på något sätt och jag tänkte att en liten tavla med ett broderat hästmotiv skulle kunna lämpa sig till det. Jag sökte lite på nätet efter lämpliga mönster, men många var för stora eller lite för komplicerade. Till slut ritade jag helt enkelt av en siluett på ett rutigt papper och fyllde i ett kryss i varje ruta där mer än 50% av rutan låg innanför siluetten. Det fungerade förvånandsvärt bra. Om man kisar lite ser det ju ut som en häst.

Barnen hade aldrig sytt korsstygn tidigare, men fattade snabbt principen. Jag hjälpte 7-åringen med några rader, men hon sydde faktiskt större delen själv. Och 11-åringen valde två nyanser av blått för att tydliggöra vad som var man och pannlugg på hästhuvudet, och ritade sedan också en ram som hon broderade runt motivet.

De satt och broderade vid köksbordet större delen av nyårsdagen, ja ända in på kvällen tills de blev färdiga. Och nog blev det stiliga och väldigt personliga tavlor till ridmärkena.

IN ENGLISH 

Boards for riding bagdes with embroidery

Both my daughters take riding lessons at a riding school, where you can get riding badges for different levels of achievement. These badges obviously needed to be displayed somehow, and I thought that a framed piece of embroidery, with a horse motif, might be appropriate. I needed a small and simple embroidery pattern, and ended up drawing my own. I just simply traced a silhouette and put a cross in every square that was at least 50% inside the silhouette. That worked surprisingly well. If you squint your eyes, it looks like a horse. ;-) 

Neither of the girls had done any cross-stitch embroidery before, but very quickly understood the principle. I did help my 7-year-old with a few rows, but she did most of it on her own. My 11-year-old decided to use a different shade of blue for the mane on the horse head, and also drew and embroidered a frame around the motif. They spent most of New Year’s Day embroidering at the kitchen table, and were done by the evening. And I think they made really nice boards to display their riding badges on.

När jag nu blivit ägare till både ett frigolithuvud och en hattstock (av enkel typ i frigolit) var jag ju tvungen att tova mig en ny hatt. Jag har tovat hattar tidigare, men i brist på hattstock har jag fått använda mitt eget huvud att forma den på – och det ska onekligen bli skönt att slippa bli så blöt om huvud, axlar och rygg under den processen. Dessutom ser man lite bättre vad man håller på med när man formar en hatt på ett ”huvud” som står på bordet framför en, istället för på sitt eget huvud framför en spegel.

När jag gjorde mallen (av golvunderläggsmaterial) höftade jag lite utifrån en hatt jag tovat tidigare och la till ordentligt på höjden eftersom jag ville ha ett överskott att göra veck med. Vad gäller ull och dekor tänkte jag mig något liknande det jag gjort handledsvärmare av tidigare; mörk (solblekt brun) Jämtlandsull, en blandning av merinoull, kamel, alpacka och silke, samt lite vinröda tyger och andra fibrer. Jämtlandsullen räckte till ett lager (jo, jag har mer, men den behöver tvättas och kardas först, och det hade jag ju inte tid med just nu), så nästa lager fick bli av brun Finsk finull. Men sedan blev jag tveksam kring den bruna nyansen och plockade fram brun ull från Värmlandsfår respektive Härjedalsfår. Båda dessa raser har fällar som består av en blandning av mjuk underull och längre och grövre täckhår. Om man tar tag i toppen och basen av locken kan man dra isär den och separera de två fibertyperna. I det här fallet ville jag använda bara den mjuka underullen.

På den bruna ullen la jag ut remsor av sidentyg, lite mörkröd merinoull och merinoblandningen med alpacka, kamel och silke, samt rödfärgade rosenfibrer.

Sedan vidtog tovning och valkning tills hatten krympt ner till lämplig storlek, dvs så att den precis gick att dra på hattstocken. Väl ursköljd, och efter ett bad i kallt vatten med ättikssprit, var det dags för formgivning på hattstocken. Här provade jag mig fram med veck som hölls på plats av klädnypor. Och när jag kände mig nöjd med formen nålade jag fast hatten i hattstocken och lät den torka så.

När hatten torkat sydde jag fast vecken för hand för att bevara formen. Det blir lite för mycket dragsspelseffekt annars, och lätt att man drar ner hatten för långt över öronen när man tar på sig den. Slutligen fick frigolithuvudet stå modell. Hon passar faktiskt bättre i hatt än vad gör och är enklare att fotografera. Men hatten, den använder jag faktiskt själv nu.

IN ENGLISH 

Felted hat with folds

As I now, at last, own both an extra head and a simple hat block, I just had to felt myself a new hat. I have felted hats before, but that has always entailed shaping them on my own head, which invariably involved water running down my neck, shoulders and back. It’s also much easier to see what you are doing when the ”head” is standing in front of you on the table, instead of being stuck on your shoulders.

I used a variety of brown wool for this hat. The base is wool from Jämtland sheep and Finnish Finewool sheep (also known as Finnsheep). I also used wool from two dual coated Swedish breeds called Värmland sheep and Härjedal sheep. By grabbig the locks at the base and tip, the fine undercoat can be seperated from the longer and coarser outer hairs. In this case, I only used the fine wool. In addition, I also used some silk fabrics, dark red merino, a merino blend with alpacka, camel and silk, and rose fibres dyed red.

When I made the resist, I exaggerated the height of the hat, to have and excess of material to make folds with. After the hat was felted and fulled down to an appropriate size, I rinsed it throughly and then shaped it on the hat block. I played around with the folds, using clothespins. When I was satisfied with the shape, I pinned the hat to the hat block and left it to dry.

I have done some hand-sewing to keep the folds in place, or else I tend to pull the hat to far over my ears. My stand-in head actually looks better in a hat than I do, and is easier to take photos of, but I have started using my new hat too.

En kollega är väldigt förtjust i både uttrycket att stoppa saker i malpåse och i malar (som i fisken mal). Någonstans där föddes idéen att tova honom en malpåse, i formen av en mal. Vissa ideer är bara för roliga för att inte genomföras.

Nu råkade jag ju dessutom ha en ihopkardad blandning av svart Jämtlandsull och vit finull, som tovat ger skiftningar i grått, och en bit sidentyg (med paljetter) som plötsligt kändes perfekt till malens marmorerade mönster. Första lagret ull bestod av ren svart respektive vit ull för att få en mörkare rygg och ljusare buk. Till det andra lagret använde jag den ihop kardade blandningen. Analfenan och stjärtfenan gjordes av ull som stack ut utanför mallen för kroppen. Övriga mindre fenor (ett par bukfenor, ett par bröstfenor och en ryggfena) nåltovade jag separat innan jag la dit den. Slutligen la jag på remsor av sidentyget längs buken och lite vita bambufibrer.

För att inte bröstfenorna skulle tovas fast helt i kroppen hade jag lite bubbelplast emellan. När ullen tovats ihop ordentligt klippte jag upp ”munnen” (som skulle bli påsens öppning) och tog ut mallen innan jag fortsatte med valkningen. När jag kände mig färdig med tovningen, och den var ordentligt ursköljd, fick den torka med två avlånga ballonger i sig.

Jag sydde fast ett band på insidan av öppningen som fungerar som en dragskokanal, och det tovade dragskosnöret ska förstås symbolisera malens långa skäggtömmar. Man drar helt enkelt i skäggtömmarna för att stänga malpåsen.

Min kollega blev nog både väldigt överraskad och glad över att få en tovad malpåse. Och den blev ju faktiskt rätt lik en mal tillslut, med en riktigt fin marmorering (och paljetter) på buken. 

IN ENGLISH 

A felted catfish bag

This felting project stems from playing with Swedish expressions and words with different meanings. A colleague of mine likes to use the expression mothballing, meaning to put things in protective storage for possible future use. In Swedish, the expression is to put things in a ”moth bag”. In addition, the Swedish word for moth is ”mal”, which also happens to be the Swedish term for catfish. And, incidentally, my colleague is also very fond of catfish. Somewhere here, an idea formed to felt him a ”moth bag” in the shape of a catfish. Some ideas are just too fun to not realize.

I used white and black wool, to produce different shades of grey, and happened to have a piece of silk fabric (with sequins) which was perfect to create the marbled pattern on the belly of the catfish. I also used some white bamboo fibres for extra effect. The tail fin and long anal fin were made with wool protruding outside the body-shaped resist. I needle-felted the smaller fins separately before laying them in place, to be wet-felted to the body. After felting, I stuffed the body with two long balloons and let it dry. 

The mouth, i.e. the opening of the bag, can be pulled closed with a drawstring, which is a felted rope symbolizing the barbels on the catfish. You just pull the barbels to close the bag. My colleague was both very surprised and happy to receive his catfish/moth bag. And it really did turn out quite catfish-like in the end. I’m especially pleased with the pattern on its belly, with sequins and all.  

Jag fick nyligen ett paket fyllt med ljuvliga fibrer, färgade i regnbågens alla färger, från min vän Zed i England. På bilderna nedan ser ni exempel på fibrer av ros (flera färger), silke (blå), bambu (grön-gul),  soja (orange), kapok (grå), viskos (lila) och egyptisk bomull (rosa). Zed har skrivit en guide om hur man kan använda olika typer av fibrer i våttovning, som jag varmt kan rekommendera för den riktigt fibernördiga tovaren, och säljer ibland paket med olika färgade fibrer via Etsy. Den stora frågan nu var vad jag kunde hitta på att tova där jag kunde testa denna bredd av fibrer och färger. Det blåa fick mig att tänka på vatten, det gröna på mossa… Ja, varför inte en tolkning av de fyra elementen – Jord, Vatten, Luft och Eld – gärna i varsin del av färgskalan? Det kändes som en kul utmaning, med stora frihetsgrader och många möjligheter.

Först ut blev Jord.  Brun och grön ull, massor med olika fibrer (viskos, silke, bambu, soja och nylon) i olika nyanser av brunt, gult och grönt, och några tygbitar. Min 7-åring insisterade på behovet av att ha med blommor, så det fick bli ett småblommigt sidentyg i ena hörnet. När det tovade stycket börjat hålla ihop knöt jag in små bollar av ull och sydde några stygn för att skapa rynkor. Sedan fortsatte jag att tova och valka alltihop.

Sedan fortsatte jag med Vatten. Här tänkte jag mig vågor som sköljer in på en strand. Vit, beige och flera nyanser av blå ull. Lite tyg och olika fibrer (bomull, silke, soja, viskos och mjölkprotein) och lockar i vitt och olika nyanser av blått. Det var så vackert när allt var utlagt, så det kändes nästan synd att tova ihop det, samtidigt som det var spännande att se vad det skulle bli av det hela.

Ja, så långt kom jag förra helgen, och hade givetvis stora planer på att fortsätta med Luft och Eld nu i helgen. Men sedan bröt jag handleden! Som tur var min vänstra och inte min högra (då jag är högerhänt), men det blir onekligen svårt att tova ett tag framöver med gips på ena armen i 5-6 veckor… Hursomhelst så ville jag ju ändå åtminstone få klart de här två styckena. Med den gipsade vänsterarmen som dödvikt kunde jag hålla fast det tovade stycket och nåltova fast lite rynkor och lockar. Givetvis i sällskap av min sällskapliga och ullälskande katt (som oftast är mest i vägen).

När det kom till Vatten fick jag ta till klädnypor för att göra ”vågor” i havet som jag nåltovade och sydde på plats.  Och sedan lyckades jag sy fast några snäckor och en bit korall på stranden, med en hand och begränsad styrhjälp av den andra handen.

Nu får min värkande vänstra handled vila ett tag i högläge, medan jag skriver detta med enbart höger hand på paddan. För jag ville ju gärna visa upp resultatet också. Så här blev till slut min tolkning av elementet Jord. Brunt och grönt, ”mossiga stenar”, och lite blommor och färgprakt i ena hörnet. Ett experiment med olika material och fibrer och ytstruktur.

Och så här blev elementet Vatten. Jag tycker nästan att jag hör vågskvalp och snäckorna gav det hela en extra dimension.

Då återstår Luft och Eld… Men nu ser det ju onekligen ut som att jag har ett tag på mig att fundera ut hur jag ska ta mig an det.

IN ENGLISH 

Felted elements: Earth and Water

Last week I received a package full of gorgeous, dyed fibres, from my friend Zed in England. In the first batch of photos you can see examples of fibres from rose (various colours), silk (blue), bamboo (green-yellow), soy (orange), kapok (grey), viscose (purple) and Egyptian cotton (pink). Zed has also written an excellent guide on how to use embellishment fibres in wet-felting, and occasionally sells packs of different dyed fibres via Etsy. The big question now was what I could felt, which would allow me to experiment with this array of different fibers and colours. The blue got me thinking about water, the green looked like mosses… So, why not an interpretation of the four elements – Earth, Water, Air and Fire – preferably each one from a separate part of the colour scale? It felt like a fun challenge, with large degrees of freedom and many possibilities.

I started with Earth. Brown and green wool, lots of different fibers (viscose, silk, bamboo, soy, and nylon) in various shades of brown, yellow and green, and a few pieces of fabric. My 7-year-old insisted on the need to include flowers, so we added a piece of silk fabric with flowers in one corner. When the piece had started to felt together I tied in small balls of wool and sewed a few stitches to create wrinkles. Then I continued to felt and full the whole thing.

Then I continued with Water. Here I was thinking of waves washing up on a beach. White, beige and several shades of blue wool. A little fabric and different fibers (cotton, silk, soy, viscose, and milk protein), and locks in white and shades of blue. It looked so pretty when everything was laid out, so it almost felt a shame to felt it all together, but it was also exciting to see what would become of it all.

That’s as far as got last weekend, and I obviously had grand plans on continuing with Air and Fire this weekend. But then I went and broke my wrist. Lycklig my left, and not my right (I am right-handed), but having an arm in a cast for 5-6 weeks will certainly make felting difficult… Nevertheless, I really wanted to finish at least these two pieces. And using my left arm as sort of dead weight, I managed to hold down the Earth-piece so that I could finish it up with some needle felting and addition of locks, in the company of my sympathetic and wool-loving cat (who, as usual, was mostly in the way…). For the Water-piece, I ended up resorting to clothespins to pinch the felt together, to be able to needle-felt and stitch some ”waves” in the felt. I also managed to sew on some shells and a piece of coral, with one hand and limited support from the other hand.

Now I’m letting my, rather painful, left wrist rest for a while, in an elevated position, while I write this using only my right hand on my iPad. Obviously, I wanted to share the results too. So, above you can see my felted interpretation of the element Earth. Brown and green, ”mossy stones”, and some flowers and hint of more colours in one corner. An experiment with various materials and fibers, and surface structure. And the last batch of photos is my interpretation of the element Water. I almost think I can hear the sound of waves, and the shells really gave it all an extra dimension.

That leaves Air and Fire … But at present it undeniably looks like I may have some time to to figure out how to go about that.

Jag fick min handledsfraktur opererad förra veckan och hade sedan sällskap här hemma av min 7-åring som hade hosta och hög feber. Efter två dagar i varsin soffa kände vi oss lite piggare och behövde hitta på något att göra. Så vi hjälptes åt att plocka fram lite ull och tovningsnålar. Jag tänkte att varsin nåltovad tavla kanske vi åtminstone skulle kunna åstadkomma, trots hosta respektive en arm i gips.

Dottern valde att göra en tavla med färgade lockar. Ett landskap med träd i bakgrunden och svampar i förgrunden. För att inte sticka sig med nålen tillverkade hon också fingerskydd av papper och tejp. Det är en klok tjej.

Jag gav mig också på att nåltova ett motiv och passade då på att testa en teknik jag inte provat tidigare, som ger en fluffig pälsliknade yta. Man nåltovar bara fast ullen i mitten på fiberlängden, viker den ena halvan över den andra och nåltovar längs kanten på vikningen. Nästa rad med ull läggs lite längre upp och överlappar den föregående. Jag jobbade nerifrån och upp längs kroppen, och utifrån och in på huvudet, och slutligen nåltovade jag ett par ögon och en näbb i mitten på allt fluff. 

Det blev någon slags uggleliknande fantasifigur till slut. Och fluffig blev den definitivt. 

Under helgen ville sedan båda barnen prova att tova fluffiga alster, men tredimensionella. Så de började med varsitt frigolitägg som de nåltovade ett lager ull på, och sedan tovade de fast rader av ull i samma teknik som jag använde till ugglan. Eftersom fiberlängden var lång i förhållande till alstret fick de klippa av fibrerna på mitten. Men det klarade de också av galant. Själv satt jag bara och tittade på och lät vänsterarmen vila. 

Med en nåltovad nos och möbelspikar till ögon blev det två små varelser. Ullråttor kanske? Vad det än är så är flickorna väldigt nöjda med sina helt egentillverkade fluffbollar av ull. 

IN ENGLISH 

Needle-felted, fluffy creatures 

I had surgery on my wrist fracture last week, and then had the company of my 7-year-old, who was home from school with bad cough and high fever. After two days spent in a sofa each, we felt a little better, and needed to find something to do. So we got out some some wool and felting needles. I figured we might at least be able to achieve a needle felted picture each, in spite of a cough and an arm in plaster, respectively.

My daughter went for the dyed locks, and felted a landscape with tress in the background and two mushrooms in the foreground. I took the opportunity to test a needle-felting technique I hadn’t tried before, to create a fluffy, fur-like texture. The photos above probably decribe the technique better than words, but in short, you felt along the centre of the fibres, fold one end over the other, and secure the folded edge. The next section of fibres is placed slightly higher up, but overlapping the previous row. I finished it off by felting a pair of eyes and a beak in the middle of all that fluff, and ended up with an owl-like creature. Definitely a fluffy one.

Later, during the weekend, both my girls wanted to make fluffy creatures, but tre-dimensional ones. So they started with styrofoam eggs, which they covered with wool, and then they used the same technique to add ”fur”. The fibres were a bit too long, so they had to cut them in half. But they solved that brilliantly too. I just sat there and watched, giving my left arm a rest. They added a needle-felted nose, and used a small black nails as eyes, on their fluffy creatures. I’m not sure what they are, wool-rats perhaps? But the girls are ever so proud that they made them all by themselves.

Igår fick jag äntligen ta av gipset! Handen är väldigt stel och öm, men vilken befrielse. Och tovning är nog ett utomordentligt sätt att träna upp handen igen.  I väntan på lite förbättrad rörelseförmåga får jag skriva om sånt jag gjort innan jag bröt handleden, men inte hunnit skriva om tidigare. Så här kommer en beskrivning av hur jag gjorde en taklampa av ull.

Till den här lampan använde jag en gammal lampstomme och en glesvävd panelgardin av 100% lin (köpt på loppis för en billig penning). När jag sprättat och klippt bort fållarna hade jag ett tygstycke som mätte 45 cm x 200 cm. På det la jag ut ett tunt lager kardad vit Finull från Wålstedts Textilverkstad, som har tillräckligt god tovningsförmåga för att kunna dra ihop ett linne tyg, och sedan ett tunt lager okända vita ullblandningar från World of Wool, men gissningsvis merino med silke och oblekt soja  respektive blekt lin. Längs en långsidan på tyget, mellan de två lagren av kardad ull, la jag ut vackra lockar av otvättad Leicester. Sedan var det bara att tova ihop det hela. 

Tovning krympte ner tyget till ca 30 cm x 145 cm. Strukturen med de intovade fibrerna (silke, soja och lin) och de glansiga lockarna är helt ljuvlig.

Jag använde lampstommen upp-och-ned, och sydde fast det tovade stycket i den större ringen. Omkretsen är 130 cm, så jag hade 15 cm över som jag klippte bort. I dagsljus är taklampan ganska diskret men vacker i skiftningar från vit till beige.

Och när man tänder lampan framträder alla dessa intovade fibrer tydligt och de vita Leicester lockarna glänser. Lampan sprider verkligen ett mjuk och vackert sken, men lyser samtidigt upp rummet ordentligt eftersom den är så pass stor och helt öppen i toppen och botten. Som ullnörd kan man inte annat än gilla en sån lampa.

IN ENGLISH

A felted lampshade with locks

Yesterday I finally got to take my cast off!  Stiff and sore, but what a relief. And felting is probably an excellent way to train my hand again. In anticipation of some improved mobility I can write about what I did before I broke my wrist, but haven’t had time to write about yet. So here’s a description of how I made a lampshade of wool.

For this project I used an old lamp frame, and a woven panel curtain in 100% flax (bought cheaply at a second hand store). When I had removed the hems, I had a piece of cloth measuring 45 cm x 200 cm. On that I laid out a thin layer of carded, white, Swedish Finull, which has sufficient felting ability to pull together a linen cloth, and then a thin layer of unknown white wool blends from World of Wool, but presumably merino with silk and unbleached soy, versus bleached flax, respectively. Along one length of the fabric, between the two layers of carded wool, I laid out beautiful locks of unwashed Leicester. Then I felted it all together.

The final piece measured about 30 cm x 145 cm. The structure of the embellishment fibers felted into the wool, and the shiny curls, is gorgeous. I used the lamp frame upside down, and sewed the felted piece on to the larger ring. The circumference is 130 cm, so I had 15 cm to spare which I cut away. In daylight, the ceiling lamp is quite discrete, but still beautiful, in shades from white to beige. And when you turn on the light, all those embellishment  fibers show up clearly and the white Leicester locks glisten. The lamp spreads a soft and beautiful glow, but still lights up the room well as it is so large and completely open at the top and bottom. As a fibre nerd I must confess, I do love this lampshade.

Under den gångna helgen har jag varit på Fårfesten i Kil, ett helt fantastiskt arrangemang med ungefär 140 utställare som i år lockade totalt 9220 deltagare under tre dagar. Här fanns verkligen allt med anknytning till får.  Massor av ull, garn, skinn, en otrolig mångfald av hantverk, verktyg för hantverk, goda lammkorvar, olika fårrasföreningar m.m. Utöver det hölls det olika föredrag, kurser av både lammproducenter och olika hantverkare, och en inspirerande modeshow med utställares alster. Kort och gott, en fest för alla som är intresserade av får, ull eller hantverk.

Under invigningen av Fårfesten avtäcktes konstverket Jubileumsull, som en del av firandet av Svenska fåravelsförbundets 100 års jubileum.  Ett upprop gick ut i slutet på förra året, där man efterfrågade rutor (10 x 10 cm) gjorda i valfri teknik, av spårbar svensk ull i naturfärger. Till varje ruta skulle man även bifoga information om fåret/besättningen, fårägaren/gården, vem som klippt ullen, hantverkaren och tekniken med vilken rutan skapats. Jag har bidragit med fyra rutor, men bor också i princip granne med Anna Hedendahl (ullansvarig på Fåravelsförbundet, till höger på bilden nedan) som tog initiativet till och har hållit i projektet. Så jag har hjälpt till med ID-märkningen av rutor som skickats in, och fick hänga med till Kil och berätta om konstverket i Fåravelsförbundets monter.

Konstverket består av 288 rutor, inskickade av runt 110 olika hantverkare, som har sammanfogats av textilkonstnären Lena Köster (till vänster på bilden ovan). Lena har också har vävt bakstycket alla rutor sitter på, av svensk ull så klart. Om man tar ett steg tillbaka så kan man ana ett landskap. Det vita partiet längst upp kan vara en himmel, de mörkaste rutorna en skogskant, nere till vänster kanske några klippblock, till höger jord, kanske lite mossa, och en liten bäck i vitt mitt i. Men varje ruta har också en egen historia och identitet. En del har gjorts av professionella hantverkare, och några har skrivit detaljerade beskrivningar av hur ullen kammats, spunnits och sedan stickats efter ett speciellt mönster. Andra har skrivit och berättat om fårens betydelse i deras liv. Några har provat att göra något med ullen från sina får för första gången, eller delat med sig av sin ull till skickliga hantverkare som själva inte haft tillgång till spårbar svensk ull. Många kontakter har knutits och projektet har berört både fårägare och hantverkare. Under helgen har många kommit fram och pekat ut just sina rutor. Och flera besökare har fått tårar i ögonen när vi berättat om konstverket och en del av historierna bakom rutorna. Vid ett tillfälle var det en äldre dam som slängde sig runt halsen på mig och gav mig en kram, samtidigt som hon snyftade ”Det är så vackert!”. Responsen har varit helt otrolig och det känns så fint att på det här sättet visa upp både den fantastiska variationen vi har i svensk ull och all denna imponerande hantverksskicklighet.

Fårfesten är en fantastisk mötesplats för hantverkare och fibernördar. Jag träffade nya och gamla vänner och bekanta, en del från förra årets Ull SM på Wålstedts Textilverkstad, och några personer jag haft kontakt med länge men aldrig träffat på riktigt. Det är inte lätt att ge en helhetsbild av utbudet bland utställarna, men jag tänkte att jag åtminstone kunde berätta om vad jag inte kunde låta bli att köpa med hem…. Det blev några kardflor av svensk ull. Mörk Jämtlandsull från ullFORuM, vit Finull från Åddebo ull, samt svart och lite färgad vinröd Finull från UlliBruk i Kil.

Sedan hittade jag lite exotisk ull hos den brittiska utställaren från Wooltops. Falkland Islands Perendale (en ras ursprungligen framtagen genom att korsa Romney och Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (båda framtagna genom att korsa Lincoln och Merino, och de vanligaste fårraserna på Falklandsöarna idag), Ile de France (en ras framtagen i Frankrike genom att korsa Leicester och Rambouillet Merino), samt Merino d´Arles (från Provence regionen i Frankrike). Dessutom fick jag en raritet från en relativt ny ras (utvecklad i slutet av 80-talet), Bowmont sheep, en riktigt finfibrig korsning (17,9 mic) mellan Saxon Merino och Shetland. Det ska bli oerhört spännande att tova provlappar av dessa, och jämföra med alla mina andra provlappar av olika raser, däribland vår svenska Merinokorsning Jämtlandsull.

Fårfesten har färgade ulltussar på påskris som lite av sitt signum. Man kan ju inte annat än bli glad av det – och sugen på att färga ull. Så det blev lite ullfärg från FårBiForm som även har en trevlig blogg.  Och hon delade monter med ForsbackaUll som hade allehanda effektfibrer och tillbehör för spinning, eller tovning. Det gick bara inte att låta bli att köpa en påse vit jakull, lite färgad tensel och några påsar s.k. silk hankies.

Christina Skovmose (Skovmose by hand) är en av de personer jag haft kontakt med rätt länge, men inte träffat i verkligheten förrän nu. Äntligen fick jag se och känna på hennes vackra nunotovade plagg som jag bara sett på bild. Från henne köpte jag nåltovad merino med silkesfibrer (prefelt) och den fantastiska boken Worldwide Colours of Felt med över 500 bilder på tovade alster sorterade efter färg. Slutligen köpte jag ett stycke färgat sidentyg från May Jacobsen Hvistendahl, som också höll en kurs i nunotovning på Fårfesten. Det blir spännande att se vad jag kan få ihop av det…

Det här blir ett långt inlägg, och ändå bara en bråkdel av alla intryck. Men jag vill avsluta med några bilder som visar ytterligare en dimension av resan. Anna Hedendahl och jag delade stuga under helgen med Gudrun Haglund-Eriksson (på bild nedan), fåruppfödare med företaget Ull och Skinn, och vice ordförande i Svenska fåravelsförbundet. Gudrun hade ett gigantiskt stånd med fårskinn och allt du kan tänka dig sytt av fårskinn vid ingången till Fårfesten. Allt detta rymdes i en släpvagn, som likt Kalle Ankas husvagn på julafton skulle packas upp varje morgon och packas ner varje kväll. Allt är uttänkt i minsta detalj för att nyttja utrymmet på bästa sätt och Gudrun är ett under av struktur och ordning. Själv var jag ansvarig för att hänga upp skinnmössorna varje morgon och tackar för förtroendet och det trevliga sällskapet.

IN ENGLISH

Anniversary Wool and the Sheep Festival in Kil

This past weekend I went to a sheep festival (Fårfesten i Kil) held every year in Kil, Sweden. It really was a fantastic event, with 140 exhibitors which attracted 9220 participants over three days. It included really everything related to sheep. Lots of wool, yarn, an incredible variety of crafts, tools for crafts, delicious lamb sausages, various sheep breed organisations etc. In addition, there were lectures, courses and an inspiring fashion show with the exhibitors garments and accessories. In short, a festival for anyone interested in sheep, wool or crafts.

I´ve been involved in a project called Anniversary Wool, initiated by my neighbour Anna Hedendahl, to celebrate the 100-year anniversary of the Swedish Sheep Breeders Association. I have written about this in an earlier post, and the aim was to produce a piece of art with squares made from traceable Swedish wool, in natural colours only, to show the amazing variety of wool we have, and examples of what can be made from it. The piece, which was unveiled at the festival,  consists of 288 squares, sent in by 110 crafters and artists, and has been mounted by the textile artist Lena Köster. At a distance, you can envision a landscape. A white sky, a dark forest edge, some grey boulders to the lower left, a white stream, and patches of earth, perhaps some moss, to the right. But each square also has its own story and identity. Some letters, sent along with the squares, have in detail described how the wool has been combed, spun and knitted according to a specific pattern, that has it´s own story. Others have written about how much the sheep have meant to them all their lives. Some are professional artists, other have made something with the wool from their sheep for the first time, or sent their wool to crafters, who have not had access to traceable wool before. This piece moves both sheep owners and crafters. The response has been overwhelming and, after talking about the piece to visitors at our stand,  I have had elderly ladies with tears in their eyes. One even gave me a big hug, while sobbing ”It´s so beautiful”.

There was just so much to see and so many people to talk to at the festival. Old friends, new friends, people I had earlier only had contact with via the internet but now met in real life. The photos above are just a taste of what was there, and what I couldn´t resist buying. I bought some carded batts of Swedish wool (Jämtland and Swedish Finull), but there was also a stand from Wooltops there, were I found some (to me) exotic tops. Falkland Islands Perendale (a breed developed by crossing Romney and Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (both developed by crossing Lincoln and Merino, and the two most common breeds on the Falklands today), Ile de France (a breed developed in France by crossing Leicester and Rambouillet Merino), and Merino d´Arles (from the Provence region in Frankrike). In addition, I got a rarity from a more recent breed(developed in the late 80´s), Bowmont sheep, a fine-fibred crossbreed (17,9 mic) between Saxon Merino and Shetland. I am really looking forward to felting samples of these, to compare them to all my other samples of different breeds, including the Jämtland wool, which is our Swedish Merino crossbreed.

Other purchases included dyes for wool, white Yak wool, embellishment fibres, silk hankies, merino and silk prefelt, and a piece of dyed silk fabric. I also bought a wonderful book called Worldwide Colours of Felt, from my friend Christina Skovmose (Skovmose by hand), who has two felted pieces in the book. I can highly recommend this inspiring book, with over 500 pieces of felt, sorted by colour! It´s like have Pinterest in the format of an actual book. Gorgeous!

The last batch of photos are about another dimension to my trip. Anna Hedendahl and I shared a cottage with Gudrun Haglund-Eriksson, sheep owner and vice chair of the Swedish Sheep Breeders Association. Gudrun had a giant stand, with sheepskins and everything you can think of sewn from sheepskin, at the entrance to the festival. All this was kept in a trailer, which was packed up every morning and packed together (in the trailer) every night. Everything thought out to the smallest detail in order to maximize the use of the space, and Gudrun truly is a marvel of structure and order. I was specifically responsible for hanging and laying out the sheepskin hats every morning, and I thank her for that confidence, and the good company.

Nu har det snart gått 5 veckor sedan jag opererade min handledsfraktur, och 3 veckor sedan jag tog av gipset. Fingrarna fungerar hyfsat, med själva handleden är fortfarande fruktansvärt stel och gör ont. Det tar tid och kräver mycket träning för att återfå rörligheten och jag har börjat inse vilken komplicerad konstruktion en handled är. Jag fick ett handledsstöd på handrehabilitering, men kunde inte använda den pga överkänslighet i huden. Det är troligen en nerv som skickar ut för mycket impulser, vilket gör att även lätt beröring är riktigt obehagligt. Ett fast tryck känns bättre, och varmt vatten lindrar. Plötsligt kändes det självklart att det jag behövde var ett skyddande och värmande handledsskydd, tovat av riktigt mjuk ull…

Så jag plockade fram den riktigt finfibriga (17,9 mic) ullen från Bowmont får (Saxon merino x Shetland) från Wooltops, la ut två riktigt tunna lager och tovade ihop en rektangel. Jag klippte ett hål för tummen och gjorde den sista formgivningen direkt på handleden.

Det här kan vara det mest användbara jag någonsin tovat! Ett otroligt mjukt och smidigt fodral, med perfekt passform runt handen och handleden, som ger både värme och skyddar mot skav och tryck från handledsstödet. Med ullen närmast huden kan jag stå ut med handledsstödet några timmar. Tänk vad ull är fantastiskt!  

IN ENGLISH 

Felted protection for a sensitive wrist

It’s been almost five weeks since I operated my wrist fracture, and 3 weeks since I took off the cast. My fingers work pretty well, but my wrist is still very stiff and painful. It takes time and requires a lot of exercise to regain mobility, and I have begun to realize what a complicated design a wrist is. I got a wrist support from the hand therapist, but could not use it due to hypersensitivity in my skin. This is probably due to a nerve sending to many impulses, which leads to even the lightest touch feeling really uncomfortable. Hard and stable pressure feels better, and warm water relieves the discomfort. Suddenly, it seemed obvious that what I needed was a protective and warming wrist cover, felted with really soft wool …

So, I got out the really fine fiber (17.9 micron) tops from Bowmont sheep (Saxon merino x Shetland) from Wooltops, laid out two very thin layers, and felted a rectangle. I cut a hole for my thumb and felted the final shape directly on my wrist.

This may be the most useful thing I’ve ever felted! An incredibly soft and delicate cover, with a perfect fit around my hand and wrist, providing both warmth and protection  against rubbing and pressure from the wrist support. With wool closest to the skin, I can put up with the wrist support for a few hours. Isn’t wool fantastic!

Det gick ju inte att undgå att bli inspirerad av alla ulltussar i risknippen under Fårfesten i Kil. Glädjande nog har trenden börjat spridas och flera kommuner väljer nu lokalproducerad färgad ull i påskriset istället för importerade fjädrar. Till det här passar det bra med vaddig ull, sån ull som är bättre till stoppning än våttovning. Så barnen och jag plockade fram en påse ull från en texelkorsning, som jag t.o.m. testat att tvätta i tvättpåsar i tvättmaskinen utan nämnvärd ihoptovning. Vi hjälptes åt att tesa och karda ullen med handkardor. Sedan färgade vi ullen i micron i glasburkar med vatten, färg avsedd för att färga påskägg (finns i de flesta livsmedelsbutiker inför påsk) och en skvätt ättikssprit. En väldigt enkel metod som jag har skrivit om tidigare, med hushållsfärger och äggfärger.

På Fårfesten i Kil tror jag att de hade fäst ullen med limpistoler. Men vi valde att nåltova fast ullen i påskriset och på en krans till ytterdörren. 

Det var så roligt att färga ull, så förra helgen plockade vi fram kardmaskinen och kardade och färgade ännu mer ull. De olika nyanserna fick vi fram genom att testa olika koncentrationer av färg, och genom att blanda färgerna i olika färgbad.

Då jag tänkte kolla om jag hade några kollegor på jobbet som ville testa ull i påskriset, men kanske inte hade tillgång till tovningsnålar, var jag tvungen att prova ut någon annan metod för att fästa ullen. Och precis som med fjädrar så fungerar ju alltid en tunn ståltråd för att fästa saker i påskriset. Ryck loss ett litet knippe ull, snurra fast ståltråd på mitten och dra ihop (forma) ullen till en tofs. Om man nu råkar ha en tovningsnål så kan man ta några tag med den och förstärka formen. Men ullen formar sig rätt bra utan det också. Jag tycker det liknar färgglada tulpaner eller blomknoppar. Och ja, det visade sig att jag hade väldigt många vänner och kollegor som ville ha ull i påskriset. Så jag ska försöka hinna karda och färga lite mer ull i helgen.  

IN ENGLISH 

Dyeing wool and Easter decorations

In Sweden, a typical Easter decoration is to put twigs in a vase and decorate them with dyed feathers. An alternative, that has lately started spreading here, is to substitute cheap, imported feathers (of somewhat questionable origin when comes to animal welfare), for locally produced, dyed wool. In my opinion, this is an excellent way to make use of spongey, cross-breed wool, that is better for stuffing than wet-felting, and often discarded in Sweden.

So, the girls and I took out a fleece from a Texel cross-breed, that I had even washed in laundry bags in my washing machine without hardyl any felting. We carded the wool and dyed it in the microwave, using dyes meant for dyeing Easter eggs. It’s a really easy method, that I have written about before using food coloring. Some use a glue-gun to attach the wool to the twigs, but we tried needle-felting versus using a thin metal wire. The latter, which can be combined with some needle-felting, made me think of tulips or flower buds.

Dyeing was so much fun, that we ended up carding and dyeing more wool, just in case I had any colleagues at work that may want to try wool instead of feathers for Easter. And I certainly did. So I now have a waiting list and need to dye more wool this weekend.

När jag hade armen i gips frågade en vän och kollega om jag kunde tova ugglor. Jag brukar inte ta beställningar eftersom jag har begränsat med tid till tovning och då vill jag bara göra det jag har lust med. Men nu var jag sjukskriven från jobbet och behövde något att sysselsätta mig med. Hon ville ha en ugglefamilj som skulle representera hennes familj. Två vuxna (en vit och en grå) samt två ungar (en blå och en grön, vilket är hennes pojkars respektive favoritfärg). En kul idé tyckte jag. Så jag tänkte att jag kunde ju göra ett försök i alla fall, så fick vi se vad det blev.

En äggform kändes bra som grund. Jag nåltovade ull på styrolitägg och fick sedan hjälp av äldsta dottern att våttova ullen (eftersom slaskande med vatten och gips är en mindre bra kombination). 

Jag började med ungarna. En enkel variant, med fokus på ”ansiktet”, vilket i det här fallet innebar fluff runt ögonen.

Med ögon och näbb blev det ju små ugglor. En blå och en grön.

Sedan gjorde jag de vuxna ugglorna. Här valde jag att lägga till en tovad kula som huvud och gjorde vingarna separat. Lockar gav extra struktur på vingarna och fungerade bra som ”örontofsar”.

Till den gråa använde jag så klart Gotlandslockar i olika gråa nyanser. 

Och så här ser de ut sittandes i träd i vårvintersolen. Och nu är alla fyra monterade på en bit drivved hos familjen som skulle ha dem.

IN ENGLISH 

Needle-felted owls

A friend and colleague asked if I could felt owls. I seldom do requests, as I have limited time for felting, but this was when I had my arm in a cast, was off work, and needed something to do. She wanted a family of owls, representing her family. Two adults (one white and one grey), and two youngsters (one blue and one green, which are her boys’ favorite colours). I liked the idea, so I decided to give it a try.

My eldest daughter helped me wet-felt wool on styrofoam eggs, to use as a base. Sloshing about with water with a cast isn’t a great idea. But the rest is all needle-felting (which I could manage with my cast), and the photos are pretty self explanatory. With the addition of eyes and beaks, perched in trees in the late winter sun, they actually do look like owls.

Efter ugglorna gav jag mig på en betydligt svårare utmaning – att tova en järv. Jag började med en skiss för att ha något att gå efter. Sedan gjorde jag en armering av ståltråd till benen, där öglor av ståltråd fick sticka ut genom ullen som klor. En järv måste ju ha klor, eller hur?! Och det här var den enklaste lösningen jag kunde komma på till en så liten figur.

Som utgångspunkt för kroppen och huvudet tovade jag tre bollar av ull. Sedan var det bara att fortsätta att bygga på med ull, och lägga till benen och en svans. I det här stadiet såg skapelsen mest ut som en långbent råtta. Jag undrar hur en riktig järv skulle se ut utan päls…? 

Slutligen var det dags för pälsen, vilket jag räknade med skulle dölja de värsta anatomiska felaktigheterna. Till det använde jag ull från Värmlandsfår och Härjedalsfår i olika bruna nyanser. Och till slut växte det fram en mer järvliknande varelse. 

Huvudet kunde ha varit större, men det var kul att testa att tova päls och bakifrån ser det ju nästan ut som järv. Visst ser ni rådjuret i bakgrunden på bilden nedan? Han blev inte särskilt orolig, men nu var det ju också en mycket liten järv han fick syn på.  

IN ENGLISH 

A needle felted wolverine 

After the owls, I decided to try something much more challenging – to felt a wolverine. I started with a sketch to have something to follow.  Then I made wire armatures for the legs, where I let loops of wire stick out of the wool to look like claws. A wolverine just has to have claws, and this was the easiest solution I could think of for such a small figure.

I felted three balls of wool to use as a base for the head and body. Then it was just a matter of adding more wool, and the legs and a tail, until it had the shape of… Well, to be honest, it looked mostly like a long-legged rat at this stage. I wonder what a real wolverine would look like without fur…?

Finally, I added fur, which I was counting on would hide at least some of the anatomical faults. And, eventually, it did turn into something resembling a wolverine. The head could have been larger, but it was fun to have a go at felting long fur, and it doesn’t look too far from a wolverine from behind. See the roe deer in the background in the photo. He didn’t look too worried, but then it’s only a very small wolverine.