Under julledigheten satt jag och skissade på lite ideer till tovade västar och sjalar, tovade av ull och tyg (s.k. nunotovning). Nästa steg var att bestämma vilken ull och vilka tyger jag skulle använda. Då kändes det lämpligt att börja med att göra några olika provlappar för att testa olika kombinationer. Ett tunnt lager ull har en tendens att krympa mer under valkning jämfört med ett tjockare lager, så det är vettigt att göra provlappar med den mängd ull (tjocklek/antal lager) som man tänker sig att man kommer använda. Förutom att man då får en uppfattning om vilken krympmån man bör räkna med, så får man också en känsla av hur tjockt/tunnt och styvt/följsamt slutresultatet blir.

Jag började med finull. Två tunna lager ull, glesvävt bomullstyg och lite garn i snirklar. Finull har goda tovningsegenskaper och provlappen krympte rejält och blev rätt tjock och stadig. Tyget drogs ihop ordentligt av ullen och det vinröda garnet blev effektfullt mot den svarta ullen.

Sedan provade jag en kombination av finull (svart) och merino (röd), med bomullstyg mellan och några mindre bitar av ett sidentyg på vardera sida. Den här provlappen krympte inte riktigt lika mycket som den förra, men finullen fann sin väg genom både tyg och lagret av merinoull och syntes tydligt även på andra sidan.

Efter det provade jag ull av jämtlandsfår, med några olika tygbitar av siden respektive syntet. Jämtlandsullen krymper mindre än finull och den tovade provlappen blev mindre styv. Tre av tygerna tovades fast, men de två glansigaste (en siden och en syntet) satt inte riktigt fast. Mer glesvävda tyger fungerar nog bättre.

Slutligen provade jag olika tygbitar på ull från en korsning mellan två raser av mjölkfår (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait). Tygerna är av siden, viscose respektive syntet och alla tovades fast och skrynklades ihop ordentligt. Den tovade provlappen är inte särskilt styv. Den känns mycket lösare än finullen, vilket å andra sidan ger mer följsamhet. Det blev till slut denna jag gick vidare med först. Det har redan hunnit bli en väst – men det får bli nästa inlägg. ;-)

IN ENGLISH

Nunofelted samples

It’s always a good idea to make samples, especially if you are planing a larger project. In this case, I was planing a nunofelted vest, and wanted to try different combinations of fabric and two thin layers of wool.

The first is wool from the Swedish breed finull, on cotton gauze, with a little yarn on top. Finull has good felting properties, and my felted sample was quite sturdy, with the fabric well felted in. I do like the contrast between the red yarn and the black wool.

The second sample is a combination of finull (black) and merino (red), with cotton gauze in between and smaller pieces of silk fabric on each side. This shrank less, and became less sturdy, compared to the pure finull sample. But the finull found its way through both the fabric and the merino on the other side.

Next , I tried different types of fabric (silk vs. synthetic) on wool from a Swedish breed called Jämtland (developed from a cross between merino and Swedish breeds). Two of the glossiest fabrics (one silk and the other synthetic) did not attach very well. More loosely woven fabrics would probably work better.

Last, I tried different fabrics (silk, viscose vs synthetic) on wool from a cross between two breeds of dairy sheep (East Friesian Dairy Sheep x Lacaune Lait). The felted piece was not as sturdy as the finull, but all the fabrics felted in really nicely. And in the end, this was what I decided to continue working with. I have felted a vest, but that will be my next post. ;-)

När jag hade tovat mina provlappar (förra inlägget) blev jag riktigt sugen på att tova en väst, i ullen från mjölkfåren (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait), med flera olika tyger. Lite som ett tovat lapptäcke. Dessutom ville jag prova att tova hela plagget i ett stycke, runt en mall. 

Jag utgick från en väst jag hittade i garderoben och från provlappen räknade jag ut att jag behövde en mall som var 50% större. Nu har jag inget gigantiskt arbetsbord, utan fick hålla till på köksgolvet. Då fick jag givetvis sällskap av en hund och två katter, som turades om att ”hjälpa till”… Trots deras medverkan lyckades jag ändå rita av västen på ihoptejpade pappersark, förstora ritningen och klippa ut mallen i golvunderläggsmaterial. Konturerna till det ena framsidestycket ritade jag direkt på mallen. Sedan klippte jag ut en likadan mall, som då spegelvänd blir det andra stycket. Det behövs för att de två styckena ska kunna överlappa på framsidan, utan att tovas fast i varandra under arbetets gång.

Jag började med västens baksida och la ut ett ”lapptäcke” av tygbitar. När jag var nöjd med layouten, täckte jag allt med två tunna lager kardad ull, och fuktade och masserade ullen med såpa så att det precis började tova ihop sig. Då kunde jag vända på det och fortsätta med framsidan, på samma sätt, ett framstycke i taget. Baksidan och framsidorna på västen sitter ihop eftersom ullen fortsätter runt kanten på mallen. Man behöver med andra ord inte sy ihop västen på något sätt, den tovas helt i ett stycke.

Nästa steg var själva tovningen och sedan valkningen. Det blev mycket masserande, en del rullande, väldigt mycket knådande och slutligen bearbetning i växelvis hett respektive kallt vatten. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna få ner den tillräckligt i storlek, men plötsligt hade den verkligen krympt ner till ca. tvåtredjedelar av mallens bredd och längd. Jag drog på mig en regnjacka för att kunna ta på mig västen och kontrollera storleken på slutet. Det är ju medan den fortfarande är blöt som man har möjlighet att justera den slutliga formen.

Jag är riktigt nöjd med min första nunotovade väst, tovad i ett stycke och helt utan sömmar. Nästa gång gör jag nog en lite annorlunda urringning, och kanske vågar jag mig på något lite mer figurformat, men på det stora hela är jag nöjd med modellen. Nu fattas bara en eller några stora knappar som knäppning fram.

Strukturen på tygerna som dragits ihop av ullen är helt underbar. Siden, viscose, bomull och syntet. Alla tygbitar, oavsett material, har tovats fast ordentligt, precis som på provlappen.

Och kanske roligast av allt – den passar mig i storlek. Jag har nog faktiskt lyckats tova mig en väst som jag rent av kan tänka mig att använda också, bara jag hittar rätt knapp/knappar till…! :-)  

IN ENGLISH 

Nunofelted vest – a seemless patchwork

After having felted samples (my previous post) I decided to have a go at felting a vest, with wool from dairy sheep (East Friesian Dairy Sheep x Lacaune Lait), and various pieces of fabrics. Like a felted patchwork. I also wanted to try felting a seemless vest, i.e. in one piece on a resist. 

I started with an old vest I found in my wardrobe, that I liked the shape of. I traced it on paper, enlarged that by about 50% (calculated from the sample I had made), and cut my resist out from underlay for flooring. The biggest challenge here was actually having to work on the kitchen floor, in the company of a dog and two cats… There were not very helpful at all, but very social.

Luckily, my resist just about fitted on our kitchen table, so I could continue with a little less interruptions. I started with the backside of the vest, first laying out pieces of fabric, then covering that with two thin layers of wool, and started the felting process. I then flipped it over and did the same with the two front pieces. One directly on the main resist, and the other on a separate resist laid on top, as the two front pieces overlapp each other. After some rolling, a good deal of rubbing and, finally, some rather rough handling in very hot versus cold water, it had shrunk down to two thirds of the size of the resist. I put a raincoat on to try it out for size while it was still wet. 

Well, there it is. My very first nunofelted, seemless vest. And I am really pleased with how it turned out. I’ll probably adjust the cleavage a bit next time, and perhaps give it a bit of a waist, but I am quite happy with the model in general. And I do love the structure of the fabrics, scrunched up by the wool. In addition, it does fit me. It seems I have managed to felt a vest I may actually wear. I just need to find the right button or buttons as closures on the front. :-)

Jag erkänner. Merinoull gör mig lite nervös. Jag har större vana av att tova med grövre ull från våra svenska raser, och jämfört med det känns merinon så väldigt mjuk och finfibrig. Jag tycker inte att jag samma kontroll på alla dessa små, delikata fibrer under tovningsprocessen. Jag tycker att det är svårare att känna när de tovats och valkats tillräckligt, när jag står där med en mjuk massa full med tvål. Jag behöver helt enkelt mer träning och beställde därför nyligen en del merinoull från World of Wool . De har ett stort utbud i alla möjliga färger och blandningar, men även ull från andra fårraser och andra typer av fibrer som kan vara spännande att använda i tovning. Döttrarna fick också välja varsin blandning av färgad merino, varav den ena (den som går i blått) inkluderade silkesfibrer. Otroligt vackra och mjuka, och en riktig kontrast till den naturfärgade ullen jag annars oftast tovar med.

Jag råkade ha två tunt vävda halsdukar (en rosa och en vit), köpta billigt på loppis, som lämpade sig till nunotovning. Så min tanke var att barnen skulle lägga ut sin ull på dessa och tova sig varsin enkel, randig halsduk. Men, nä, varför göra något så enkelt när det är så mycket roligare att skapa fritt…? Min 6-åring hade redan en plan som inbegrep blommor och snirklar och många olika färger, nu när vi för en gångs skull hade så många färger att välja på. Så jag la ut den rosa halsduken och la fram all ull, och sedan fick hon lägga ut ullen precis så som hon ville själv. Barn funderar inte på vad som är möjligt eller inte, de bara gör. Så befriande att inte behöva fundera på eventuella begränsningar. Det var riktigt roligt att titta på när hon gjorde sin design. Hon är väldigt noga med symmetri. Om hon la en snirkel i ena hörnet, så skulle det göras en till i motsatta hörn. Någon ordning måste det ju vara.

Själva tovningen var min uppgift. Nu hade jag dessutom en 6-åring med höga förväntningar på resultatet. Men det gick bra, trots en stor variation i placeringen och mängden av ull utlagd på tyget. Den färdiga sjalen blev ju riktigt rolig, och dottern är helnöjd med sin skapelse.

Dagen efter var det 10-åriga storasysters tur. Hon gillar blått och ville göra något som liknade vågor. Det blev längder av ull över hela halsduken, med glipor där tyget lämnades bart. Men även hon ville göra blommor, så det blev näckrosor. Jag frågade om hon ville göra stjälkar till bladen, men fick till svar att de syns ju inte för att de ligger under vattnet. Och ja, så är det ju så klart.

Eftersom en så stor del av ullen ligger åt samma håll så krympte den ordentligt på längden men inte så mycket på bredden. Halsduken blev till en liten sjal. Men den är vacker, och det vita tyget som skymtar i allt det blå ser nästan ut som krusningar eller speglingar i vattnet. Riktigt effektfullt och så mycket roligare än en enkel, randig halsduk.

Jag lägger ofta rätt mycket tid på att planera och tänka igenom ett projekt innan jag börjar. Jag experimenterar en del, men inom vissa givna ”säkerhetsramar”. Att ge barnen fria händer blev en övning i att släppa kontrollen för min del. Och det gick ju att tova, även om ullen inte var utlagd enligt konstens alla regler, och det var merinoull. Ibland skulle jag nog må bra av att tänka lite mer som ett barn, släppa kontrollbehovet, sluta tänka på begränsningar och bara skapa som det faller mig in för stunden. Jag tror att jag har en del att lära mig av mina barn och jag inspireras av deras ohämmade kreativitet.

IN ENGLISH

Inspired by Children´s Creativity

I admit it. Merino wool makes me a bit nervous. I am more used to felting with coarser wool from Swedish breeds, and compared to that, merino feels so very soft and delicate. I just don´t feel like I have the same control over all those fine fibers during the felting process. I find it harder to judge when they have felted and fulled enough, when I am standing there with a soft mass full of soap. I simply need more practice and, therefore, recently ordered some merino wool from World of Wool. They have a wide selection of all sorts of colors and blends, but also wool from other breeds of sheep and other types of fibers that can be fun to use in felting. My daughters also chose a blend of dyed merino each, one of which (the one with blue) included silk fibers. Incredibly beautiful and soft, and a real contrast to the natural colored wool I otherwise usually work with.

I happened to have two thinly woven scarves (one pink and one white), purchased cheaply at a secondhand store, which were suitable for nuno-felting. So, my idea was that the children would lay out their wool on that, and felt a simple, striped scarf each. But, no, why do something so simple when it’s much more fun to create freely …? My 6-year-old already had a plan, that included flowers, twirls and many different colors, now that we for once had so many colors to choose from. So, I laid out the pink scarf and lined up all the wool, and then let her lay out the wool however she wanted to herself. Children don´t think about what is possible or not, they just do it. So liberating to not have to think about any limitations. It was really fun to watch her as she made her designs. She is very specific about symmetry. If she put a twirl in one corner, there had to be another one in the opposite corner. There has to be some kind of order, after all.

The actual felting was my job. And now I also had a 6-year -old with high expectations about the outcome. But it went well, despite a large variation in the placement and amount of wool on the fabric. The finished shawl is colourful and fun, and my daughter is thrilled with her creation.

Next in turn was my 10-year-old. She likes blue and wanted to do something that looked like waves. She laid out lengths of wool over the whole scarf, with gaps where the fabric was bare. But she also wanted to make flowers, so she added water lilies. I asked if she wanted to make stems on the leaves, but was told that they cannot be seen because they are obviously under the water.

As such a large portion of the wool is laid in the same direction, the piece shrank a lot in length, but much less in width. The long scarf turned into a small wrap. But it is beautiful and the white fabric, that can be glimpsed in all that blue, looks a bit like wave ripples, or reflections, in the water. So much more fun than a simple, striped scarf.

I often spend a lot of time planning and thinking through a project before I start. I experiment a lot, but within a certain ”safe framework”. Giving the children free hands was an exercise in letting go of the control, on my part. And it was possible to felt, even if the wool was not laid out according to all the rules of the art, and it was merino. Sometimes I would probably do well to think a little more like a child – let go of my need of control, stop thinking about limitations, and just create spontaneously. I think I have a lot to learn from my children, and I am inspired by their unbridled creativity.

Nu har jag hunnit leka lite med merinoullen själv också. Jag började med att lägga ut ett stycke gasväv av bomull och på det la jag ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar. Det första lagret var bara vit merino, och det andra var en härlig blandning av vit merino och glänsande oblekta sojafibrer.

Gasväven som jag la ut ullen på var 150 cm x 50 cm, och det tovade stycket hade krympt ner till 80 cm x 25 cm, alltså halva bredden och nästan halva längden. Både gasväven och sojafibrerna skrynklade ihop sig ordentligt, och den känns väldigt lätt, mjuk och följsam. Med en stor knapp och ett knapphål kan den nog bli en användbar halsvärmare. Diskret men vacker med de glänsande slingorna av sojafibrer.

På ett annat stycke gasväv la jag ut blommor och ränder, och lät ”ränderna” fortsätta utanför tyget. På blombladen la jag också ut lite vita bambufibrer. 

Gasväven jag började med var 120 cm x 50 cm, och det slutliga alstret är ca. 90 cm x 30 cm plus fransar. Visst kan man svepa även denna ett varv runt halsen, men då ser man inte mycket av mönstret, och det är lite synd. Bambufibrerna lyser verkligen upp och ger liv till blombladen, och de tovade fransarna blev en läcker avslutning. Jag är riktigt nöjd med utfallet, så jag ska nog göra om något liknande, men dubbla längden så att det blir en något längre sjal nästa gång. 

IN ENGLISH 

Merino felted on cotton gauze

Now I have had a chance to play with some merino wool, on my own. I started with a piece of cotton gauze, and laid out two thin layers of wool, in different fiber directions. The first layer was just merino, while the second was a nice blend of white merino and unbleached soya fibres. After felting, it had shrunk from 150 cm x 50 cm to 80 cm x 25 cm, i.e. close to half the original length and width. Both the fabric and the soya fibres are throughly scrunched and wrinkled, and the piece feels very light and soft. With a large button, I think it could be turned into a useful neck-warmer. Discrete, but pretty with those shiny soya squiggles.

On another piece of gauze, I laid out flowers and stripes, and let the stripes continue past the end of the fabric. I also added some white bamboo fibres to the flower petals, which certainly made a difference. I am really pleased with the result, although next time I’ll start with twice the length of gauze to make a longer scarf.

Nu när jag har en massa färgglad ull att leka med passade jag på att tova några blommor. Om man vill tova flera lager av kronblad på en gång så måste man lägga något mellan de olika lagren av ull. Jag klippte ut runda former av golvunderläggsmaterial (se bild nedan), men det går att använda en stadig plastpåse, bubbelplast, eller vad man nu har till hands. Det kluriga med att klippa ett hål i mitten är att då tovas ullen i blommans mitt ihop, medan de olika lagren av kronblad hålls isär. Man lägger ut ett lager ull i taget, blöter ner med tvål och vatten, lägger på mellanlägget, och fortsätter på samma sätt med nästa lager ull. Jag gjorde tre lager i olika färger.
 

Börja med att gnugga lite i mitten så att de olika lagren av ull tovas ihop. Sedan kan man rulla blomman från olika håll. Om kronbladen i samma lager börjat tovas ihop kan man klippa isär dem. När allt hänger ihop tar man bort mellanläggen och fortsätter bearbeta ullen tills man är nöjd med tovningen och formen.  

Jag tovade även några blad till blomman, i två nyanser av grönt.   

Om man inte är nöjd med formen på kronbladen så kan man klippa till dem, men jag gillar den lite slumpmässiga och oregelbundna formen. Och några pärlor fastsydda i mitten är aldrig fel. Kanske blir det broscher av dessa, eller dekor på en tovad väska. Det återstå att se. Några färgglada tovade blommor får man väl alltid användning för. 
  

IN ENGLISH

Flowers felted with several layers of petals

Now that I have a selection of colourful wool to play with, I just had to felt some flowers. If you want to felt several layers of petals at once, you need a resist between the different layers of wool. With a hole in the centre of the resists, the wool in the centre of the flower gets felted together, while the petals in the different layers are kept apart. If the petals in the same layer get felted together, you can cut them apart with a pair if scissors, before you start fulling the felt. You can also trim the edge of the petals if you are not happy with the final shape. But I like the slightly random and wavy edges. It gives character to the flowers. And a couple of beads in the centre is never wrong. 

I have not decided what to do with these flowers yet. I may attach them to pins, to be used to fasten felted scarfs, or use them a decoration on felted bags. I am sure I will find some use for them. 

The Felting and Fiber Studio Forum är ett utmärkt ställe att utbyta idéer och erfarenheter, och få nya kontakter, med andra tovare och fiberentusiaster runt om i världen. Jag har dessutom gjort några fiberutbyten med några andra medlemmar i forumet. Jag har skickat ull från våra svenska fårraser, och har i retur fått ett spännande utbud av tyger och olika typer av ull och andra fibrer som kan användas till tovning. Nu har jag provat att tova med några olika typer av exotisk ull.

Nada, som bor i Slovenien, skickade ull från jak till mig, som hon köpt av nomader från Tibet. Jakar har tydligen tre olika typer av fibrer; långa och grova täckhår (79-90 µm), en mellantyp (20-50 µm), och en väldigt finfibrig bottenull (16-20 µm). I mjukhet/finlek är jakarnas bottenullen jämförbar med den mer kända kashmirullen (finfibrig bottenull från getter). I just det här kardfloret fanns det kvar en del grövre fibrer, men det mesta var väldigt finfibrig bottenull. Jag la ut två tunna lager av ullen, på en 20 cm x 20 cm yta, la på en bit gasväv (glesvävt bomullstyg) och testade att tova.

Och det gick ju alldeles utmärkt att tova jakull. Den krympte snabbt ner till en kompakt fyrkant på 10 cm x 10 cm, och tyget har tovats fast ordentligt. De grövre fibrerna ger det tovade stycket ett hårigt utseende och drar ner mjukheten, men jag kan föreställa hur lyxigt mjukt ren bottenull från jak måste vara.

Från Zed, som bor i England, fick jag bl.a. kardad ull märkt ”Mongolian”. En sökning på nätet visade att det finns rätt många lokala raser av får i Mongoliet, samt korsningar med importerade raser med mer finfibrig ull. Jag hittade en artikel med titeln Sheep breeds of Mongolia som detaljerat beskriver 15 av deras inhemska raser av ”fat-tailed carpet-wool sheep”. Våra Svenska lantraser hör till gruppen Nordeuropeiska kortsvansfår, medan får i gruppen fettsvansfår är anpassade till karga miljöförhållanden och är vanliga i Afrika och Asien.

Närmare än så kom jag inte i identifieringen av ullen, men kardfloret känns som en blandning av grövre och något finare fibrer, mestadels svarta eller mörkbruna (kanske solblekta) med enstaka inslag av vita fibrer. För att kunna göra en vettig jämförelse med annan ull valde jag samma upplägg som med tidigare tovade provlappar , dvs 10 g ull utlagd i  fyra tunna lager för att täcka en yta på 20 cm x 20 cm, och ovanpå det en bit gasväv. Ullen var väldigt lätt att tova och valka, och krympte till 12,5 cm x 12,5 cm. I jämförelse med svensk ull tycker jag att den tovade provlappen påminner om de jag tovat av ull från Klövsjöfår och Åsenfår, fast något strävare.

Marilyn, som bor i USA, skickade ull från den amerikanska fårrasen Navajo-Churro. Rasen har sitt ursprung i den spanska rasen Churra, som spanjorerna hade med sig när de koloniserade det som idag är sydvästa USA. Navajoindierna fick tag i fåren och såg ett värde i ullen, som de gjorde mattor och andra vävnader av. Rasens uppkomst, nära försvinnande och senare räddning, och dess betydelse för Navajoindianernas textila hantverk är riktigt intressant. Mer om det finns att läsa på The Navajo-Churro Sheep Association och The Navajo Sheep Project.

Fåren kan ha flera olika färger, och har tre typer av fibrer. Bottenullen (10-35 µm) utgör ca. 80% av fällen, och resten består av grövre täckhår (35+ µm) och mindre än 5% märghår (65+ µm). Denna ull gick också bra att tova och valka, även om den inte krympte riktigt lika mycket som den föregående. Slutstorleken blev 15 cm x 15 cm och den ger ett ganska hårigt uttryck. På bilderna nedan syns också kritvita märghår som inte vill tovas fast. Men jag gillar det rustika utseendet och färgskiftningarna i den bruna ullen.

Från Zed fick jag också ull från Zwartblesfår. Det är en fårras från Nederländerna som i första hand använts som kött- och mjölkfår. Ullen är svart till solblekt brun, och fåren har en vit bläs i ansiktet (därav namnet) och vita strumpor på 2-4 ben. Bilder och mer information om rasen finns t.ex. på The Zwartbles Sheep Association.

Ullen beskrivs som tät, bulkig, finkrusig, medium till finfibrig (runt 27 µm) och populär till att spinna och tova. Det sistnämnda förvånade mig, eftersom det här är en ull som jag tycker personifierar alla beskrivningar jag läst om köttrasull, som ska vara svår att tova. Den är verkligen vaddig och bulkig, utan glans, och prasslar när man tar i den. Det här om något skulle jag kalla stoppningsull. Men kanske fungerar den bra till nåltovning och jag hittade faktiskt några exempel på nätet där folk bedyrade att den gick att våttova. Så jag var ju tvungen att prova. Det var inte helt lätt att trycka ullen och påbörja tovningen med tvål och vatten, men efter ett tag började fibrerna haka in sig i varandra.  Sedan försökte jag valka den, med lite hårdare tag, och då höll den på att upplösas helt. Den väldigt löst tovade och vaddiga provlappen är samma storlek som den var från början, och jag förundras över att den hänger ihop i ett stycke överhuvudtaget. Olika typer av ull har definitivt sina olika användningsområden, och den här gör sig nog faktiskt bättre till något annat än just våttovning.

IN ENGLISH

Yak, Mongolian, Navajo-Churro and Zwartbles

An English version of this post will be published later this month on The Felting and Fiber Studio blog. 

En del projekt tar längre tid än andra. Det kommer annat i vägen, eller det blev inte riktigt som man tänkt sig, och så blir det liggande, undanstoppat någonstans. Jag har massor av såna halvfärdiga projekt. Men så plötsligt kan man komma på att det kanske är dags att slutföra det. Så var det med sambons tofflor.

Det är över ett år sedan jag tovade de här tofflorna. Men jag hittade bilderna och tänkte att det kunde vara värt att skriva ett inlägg om dem ändå, eftersom jag använde en annan mall än för andra tofflor som jag skrivit om tidigare. Och för att vi generellt sett är dåliga på att dela med oss av sånt som kanske inte alltid går som planerat.

Eftersom tofflorna var tänkta som en julklapp (inte förra julen, utan året dessförinnan), påbörjade jag valkningen, och därmed krympningen och formgivningen, på ett par stövlar. Och det var i det här skedet som jag insåg att jag nog använt lite för många lager ull. Sambon fick ett par tofflor som var något överdimensionerade. De gick under namnet Big Foots tofflor och jag tvivlade starkt på att det skulle gå att krympa dem så mycket mer i storlek.

Tofflorna stoppades undan någonstans och glömdes bort. Men så för någon månad sedan kom sambon ihåg sina tofflor och vi beslöt oss för att ge dem ett försök. Och minsann, det gick ju att krympa dem lite till. Ull är verkligen ett förlåtande material. Och nu när de passade i storlek var jag ju tvungen att slutföra dem med någon slags dekor. Det blev ett älghuvud och ett älgspår, nåltovat av garn. På tidigare tofflor har jag strukit på flytande latex på undersidan som halkskydd. Men min flaska med latex hade torkat ihop för länge sedan. Så den här gången provar jag med några snirklar pop-up liner. Det är nog inte lika slitstarkt, men det går ju att lägga på mer när det behövs.  

Ja, då har sambon äntligen fått ett par tofflor, av slitstark svensk lantraskorsningsull. Och då påpekar äldsta dottern att hon har vuxit ur sina tovade tofflor. Så det är bara att sätta igång igen. Som tovare får man väl inte ha toffellösa familjemedlemmar, eller hur…?! ;-)

IN ENGLISH 

Fredrik’s slippers

Som projects take a long time. Not necessarily because they need to, but because something else gets in the way, or beacause it doesn’t turn out as planned, and gets put away and forgotten. This was the case with a pair of slippers I felted for my partner. I felted these over a year ago, but realized that I had used a bit to much wool which made them really difficult to full down to the right size. They went under the name Big Foot’s slippers, and got stowed away somewhere, forgotten until recently. I decided to give them one last go, and actually managed to shrink them a bit more. Wool really is a very forgiving material to work with. 

At last, this project can be crossed from my list. My partner finally has a pair of slippers, just when my eldest daughter announced that she has outgrown hers. So I guess I will have to felt her another pair then. As a felter, you really can’t have family members lacking slippers, can you…?! ;-)

Min mor var nyligen i Estland och kom hem med en väldigt stor kasse med kardad ull till mig. :-) Hon hade hittat en liten butik i Haapsalu som sålde diverse hantverk av ull, däribland tovade saker, men också färgad och ofärgad, kardad ull. Hon fick även med ett visitkort, så om någon råkar ha en resa inplanerad till Haapsalu i Estland kan jag tipsa om en butik som heter Käsitöö pood GIFT (käsitöö pood betyder enligt google translate hantverksbutik) . De har även en FB-sida som heter Kauplus GIFT (kauplus betyder butiken). Och butiksägaren lät hälsa att var det så att jag behövde mer ull så var det bara att höra av sig så kunde hon skicka.

Estlands ursprungliga får vilka verkar ha tre typer av fibrer som skiljer sig i längd och finlek. Mer om det finns att läsa här. Sedan finns det säkert även importerade raser och korsningar. Jag har ingen aning om vilken ras den här ullen kommer ifrån, men det verkar vara en blandning av lite olika fibergrovlekar.

Jag var givetvis tvungen att tova några provlappar. Först en med min standardmetod med 10g ull, i fyra lager, på en 20 cm x 20 cm yta, och en bit gasväv på det. Den var både lätt att tova och valka och krympte ner till ett stadigt stycke.

Sedan provade jag ett tunnare lager ull med en bit gasväv. Den krympte så klart ännu mer. Och jag gillar färgskiftningarna man får när man färgar grå ull, som egentligen består av vita och svarta fibrer. Det ger liv till det tovade stycket.

Ullen kändes helt enkelt som en bra basull till tovning av lite stadigare alster, som väskor och tofflor. Först ut blev en liten väska, med lite silkespill (silk waste) intovat som dekor på locket.

Nedan är slutresultatet när det torkat. Kanske blir det även några pärlor eller brodyr runt silket. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men det blir definitivt fler väskor, och kanske tofflor till äldsta dottern av den här ullen. Och den där gula ullen har barnen redan bestämt måste bli påskkycklingar.

IN ENGLISH

Wool from Estonia

My mother was recently on a trip to Estonia, and brought back a huge bag of wool for me. :-) She had found a little craft/gift shop in Haapsalu which sold felted items, as well as natural and dyed, carded wool. She also had a business card, so if anyone happens to have a trip planned to Haapsalu in Estonia, I can recommend a store called Käsitöö pood GIFT (according to Google translate, käsitöö pood means craft shop). They also have a FB page called Kauplus GIFT (Kauplus also means shop or store). And the shop owner had said that if I needed more wool, I could contact her and she would send me more.

I have read that native sheep in Estonia can have wool that can be divided into three types of fibres, differing in length and fineness (more information about that here). I am sure they also have imported breeds, and crossbreeds. So I really have no idea what breed this wool is, but it does look like a mix of both coarser and finer fibres. Obviously, I had to felt some samples. The grey wool sample is my standard of 10g of wool, laid out in 4 layers on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. The pink/purple sample is a thinner layer of wool. The wool was very easy to both felt and full, and shrank down to a sturdy piece of felt. It shoud be excellent for felting things like bags and slippers. I also like the colour variation you get when you dye grey wool, which actually consists of white and black fibrers. It adds interest to the felted piece.

After felting my samples, I continued and felted a small bag, with some dyed silk throwsters waste added as decoration. I may also add some embroidery or beads to the bag, I have not quite decided yet, but will definately be felting more bags, and perhaps slippers for my daughters, with this wool. And my daughters have decided that the yellow wool, in the colourful packs, will be used to felt Easter chickens.

Vi har inte hunnit med så mycket påskpyssel i år. Barnens påsklov är ju nästa vecka, efter påsk. Men två gula tovade kycklingar och en äggvärmare har vi ändå hunnit med. Kycklingarna gjorde vi genom att först nåltova och sedan våttova gul ull på frigolitägg.

Sedan fick barnen göra näbbar (på en halv tandpetare) av lera som härdas i ugnen och sätta ihop sina kycklingar med köpta ben och möbelspikar till ögon. En bit av en röd fjäder på huvudet gav kycklingar karaktär.  

Sexåringen ville även göra en äggvärmare i formen av en hare. Och den skulle vara rosa. Så vi svepte lite ull runt ett plastägg, och våttovade det i en nylonstrumpa för att hålla det på plats. Öronen gjorde jag genom att först nåltova en form som jag krympte genom våttovning.

Vi klippte upp ullen, tog ut plastägget och nåltovade fast öronen och ögon. Den ser lite galen ut, men borde fungera bra för att hålla ett nykokt ägg varmt.

Slutligen, ett litet tips i påsktider. Direkt efter påsk brukar man kunna köpa färg för att färga påskägg till nedsatt pris, och den går även att färga ull med. Jag kan inte svara på hur ljusäktheten i äggfärgen är jämfört med ”riktig” ullfärgningsmedel, men om ni vill testa att färga lite lockar i olika färger så passa på nu, och testa att färga ull i micron.

Med det önskar jag er alla en Glad Påsk!

IN ENGLISH

A little Easter felting

We haven’t done all that much in the way of Easter crafts this year. The kids’ Easter break from school is next week, after Easter. But we have managed to do a little felting. The girls have felted a yellow chicken each, and made the beaks with clay, that is hardened in the oven, on toothpicks. A red feather certainly also added character to the chickens.

My 6-year-old also wanted to make an egg cozy, in the form of an Easter bunny. And she wanted it to be pink. So we felted some wool around a plastic egg, in a pair of nylon stockings, and I felted the ears separately. We then cut the wool, removed the plastic egg, and I needle-felted on the ears and eyes. It does look like a slightly crazy bunny, but it should keep a newly boiled egg warm. ;-)

Finally, a little tip. The dyes used to dye eggs can also be used to dye wool, and they are often sold at very reduced prices after Easter. I have had some good results dyeing locks with these and other food colour dyes in the microwave.

With that, I wish you all a Happy Easter!

Innan påsk provade jag att tova en liten vit väska på en äggformad mall, där den spetsiga delen fick bli locket på väskan. Den vita ullen kommer från en finullskorsning och ger en stadig filt. Som dekor tovade jag fast några blommor som jag klippte ut från en tunn bomullsgardin köpt på loppis. Just den här gardinen (tyget) har visat sig vara riktigt användbar till nunotovning, och jag har gjort både en sjal och en hatt av den tidigare.  
 

På mina tidigare väskor har jag använt stadiga bomullsband med spännen som axelremmar, men till den här lilla väskan ville jag ha något smalare. Till slut blev det en tovad axelrem, där jag tovade ullen runt ett tjockt bomullssnöre (makramesnöre) för att ge det lite extra styrka.  
 

Jag föredrar väskor med reglerbara axelremmar. Hur lång rem man vill ha beror ju på hur man väljer att bära väskan och hur mycket kläder man har på sig (med eller utan jacka). Hur jag skulle lösa det med en tovad rem har krävt en del tankeverksamhet, men nu har jag sytt på två D-ringar som remmen kan knytas i. Då går det att justera längden som man vill. Väskan har också fått ett magnetiskt spänne. Att tova en liten väska är så svårt – det är färdigställandet, med reglerbar axelrem och val av spänne, som tar tid. Men nu är den klar! Och kanske spar jag någon annan lite huvudbryderi genom att visa hur jag löst de där sista detaljerna.   

IN ENGLISH 

A small, white, felted bag

Before Easter, I decided to try to felt a bag on an egg-shaped resist, where the pointed end becomes the flap of the bag. The white wool is from a Finull crossbreed, that makes a nice and firm felt. As decoration, I felted on some flowers, that I had cut out from a thin, cotton curtain, bought at a charity shop. That curtain (fabric) has proved to be really useful for nunofelting, and I have used it before to make a shawl and a hat. 

This little bag looked like it required a slimmer shoulder strap than the sturdy cotton straps, with buckles, that I have used for bags previously. So, I finally ended up felting a strap, with a thick cotton string (meant for macramé) in the middle for added strength. I prefer shoulder straps to be adjustable. The length you want depends on how you wear the bag and how much clothes you are wearing (with or without jacket). How to make the felted strap adjustable in length required some thought, but now I have sewed on metal D-rings that the strap can be tied to, and thereby adjusted in length. I have also added a magnetic clasp to the bag. 

Felting a small bag isn’t all that difficult – it’s the finishing, including straps and deciding on a clasp, that takes time. But now the little bag is completed, and perhaps I can save someone else a bit of brainwork by showing what I did. 

Rubriken för detta blogginlägg må låta lite partisk, när min tanke var att objektivt jämföra tovningsegenskaperna hos Jämtlandsullen, med merino och andra merinokorsningar. Men nu bor jag i Republiken Jämtland och här är vi lite patriotiska, med egen flagga, nationalsång och president.😉

Jämtlandsfåret är en relativt ny ras, som tagits fram genom att korsa sveafår med merinofår, för att producera en finfibrig ull som komplement till köttproduktionen. Sveafåren är i sin tur ingen egentlig ras, utan en benämning för korsningar av vita lantraser (såsom finull) och tyngre köttfår (såsom texel eller någon engelsk downras). Jämtlandsullen i det här inlägget kommer från Anna Hedendahl, som har varit engagerad i framtagandet av rasen, sitter som ledamot i Svenska fåravelsförbundet, och som råkar bo väldigt nära mig (om man tar genvägen genom skogen till grannbyn).

Jag köpte tre fällar av Anna, som såg lite olika ut. Den ena var vinterull (klippt i mars) från en vit tacka som heter Anna. De små, små krusningarna är ju helt sagolika.
 

De andra två fällarna kom från samma får, en mörk tacka som heter Ermine, men den ena fällen var sommarullen (klippt i höstas) och den andra var vinterullen (klippt i mars).
 

Jag tvättade ullen och fick som vanligt sällskap av katten när det kom till kardningen. Jämtlandsullen är verkligen otroligt mjuk, och särskilt den mörka vinterullen kändes som smör som smälte i handen när jag matade in den i kardmaskinen. Ljuvligt! Sommarullen, med solblekta toppar och lite längre fibrer, kändes inte riktigt lika mjuk. Enligt Anna brukar Jämtlandsullen ligga mellan 17-23 µm i fiberdiameter. Generellt brukar sommarull anses bättre. Ullen växer mer på våren och sommaren än på hösten och vintern, och man får mindre skräp i ullen på sommarbete än när fåren står inne och äter hö. Men den högre ulltillväxten innebär också en ökad fiberdiameter. Så det inte konstigt att vinterullen faktiskt kändes mjukare.
 

Som jämförelse till Jämtlandsullen har jag köpt kardad ull från Brink Hantverk, som har korsat merinofår med finullsfår och Leicesterfår. Ur tovningssynpunkt tycker jag att det låter som en väldigt intressant korsning. Sedan hade jag vit merinoull (tops) och färgad Corriedale (tops). Just den här merinon var inte den finaste, utan den något grövre på 25 µm. Corriedale, som är en ras framtagen genom att korsa merinofår med Lincoln och Leicesterfår, ska ligga runt 25-30 µm.
 

Det är inte helt enkelt att göra en rättvis jämförelse när en del ull är kommersiellt tvättad, kardad och kammad, medan annan ull är från specifika fårindivider och ullen har tvättats i bara ljummet vatten (med en del lanolin kvar) och kardats av mig (på en kardmaskin som troligen är lite för grovtandad för sådan här fin ull). Men jag standardiserade resten så gott jag kunde och la ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar, på en 20cm x 20 cm yta, och la på en bit gasväv. Och det blev en skillnad i storlek (krympning) på de tovade provlapparna, vilket kan ses som ett mått på ullens tovningsbenägenhet.
 

Mest krympte merinoullen. På delad andra plats kom ullen från Brink Hantverk (merino/finull/Leicester), den mörka sommarullen från Jämtlandsfåret Ermine, och den färgade Corriedaleullen. Men den tovade provlappen av Corriedaleull hade inte lika små och fina krusningar och kändes därför inte lika kompakt. Den kändes inte heller lika mjuk som de övriga. Minst krympte den mörka vinterullen från Jämtlandsfåret Ermine, medan den vita vinterullen från Jämtlandsfåret Anna var ett mellanting mellan Ermines vinterull och sommarull.
 

Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika individer och vilken säsong ullen har vuxit. Ermines ljuvligt mjuka vinterull var inte helt optimal till tovning. Enligt barnen ”vann” just den provlappen också tävlingen i mjukhet – kan det bli mer vetenskapligt än ett blindtest mot barnens kinder, halsar och handleder…?😉 Så jag funderade på om ullen rent av kunde vara för finfibrig för att ha bra tovningsegenskaper. Men de vetenskapliga studier jag har hittat i ämnet, mestadels från Australien och med fokus på merinoull, visar en korrelation mellan ullens finlek och dess tovningsbenägenhet. Ju finare ull, desto lättare tovar den sig. I dessa studier ses det som ett problem, då man framförallt vill få fram mjuk ull som inte tovar sig. Det är nog bara vi som håller på med just tovning som uppskattar denna egenskap hos ullen. Nåja, vad det än beror på så är det kanske i första hand Jämtlandsfårens sommarull jag får sikta in mig på som tovare, så får spinnarna ta hand om den ljuvliga vinterullen. Fast det går ju också att blanda i lite finull i den kardade ullen för att öka tovningsbarheten. Här ska ingen ljuvlig ull gå till spillo.😉

IN ENGLISH

Jämtland and other merino cross-breeds

The Jämtland sheep is a new Swedish breed, which originates from a cross between Merino and cross-breeds between native breeds (such as Finull) and imported meat breeds (such as Texel or any of the British Downs). The breed has been developed to produce fine fibre wool as a complement to lamb meat production. I happen to live close to Anna Hedendahl, who has been very much involved in the development of this breed, and I recently bought three gorgeous fleeces from her Jämtland sheep (see the first two batches of photos above). The white fleece was sheared in March and comes from a ewe named Anna. The two dark fleeces are both from the same ewe, named Ermine, but one was sheared in March (dark grey) and the other last autumn (sun-bleached brown).

The crimp, in especially the winter fleeces (sheared in March), is amazing, and the fleece felt like butter melting in my hands as I fed it into the drum carder. The summer fleece (sheared in the autumn), with longer fibres and sun-bleached tips, didn´t feel quite as soft. According to Anna, Jämtland fleeces vary between 17-23 microns in fibre diameter. Generally speaking, summer fleeces are usually considered to be of better quality. The fleece grows more in the spring and summer, compared to autumn and winter, and you get less vegetable matter in the fleece during summer grazing, compared to when the sheep are stabled and eat hay. But the higher growth rate also means an increase in fibre diameter. So it makes sense that the winter fleece feels softer.

As a comparison, I also bought carded wool from Brink Hantverk, which have crossed Merino sheep with Finull and Leicester sheep. From a felting perspective, I think that sounds like a nice mix of breeds. I also had white merino tops (the slightly coarser 25 micron variety, i.e. not super fine), and dyed Corriedale tops (25-30 microns). I thought Corriedale would be interesting in comparison too, as it is a breed developed by crossing Merino sheep with Lincoln and Leicester sheep.

It´s not easy to make a fair comparison when some wool has been commercially washed, carded and combed, while other wool is from specific sheep individuals and the wool has been washed in lukewarm water (with some lanolin left) and carded by me (on a drum carder that is probably a little too wide-toothed for this fine wool). But I standardized the rest as best I could; two thin layers of wool in different fibre directions, on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. And there was a difference in size (shrinkage) between the felted samples, which can be seen as a measure of the wools felting propensity.

The merino wool definitely shrunk the most. In joint second place came the wool from Brink Hantverk (Merino/Finull/Leicester), the dark summer wool from the Jämtland sheep Ermine, and the dyed Corriedale wool. But the felted sample of Corriedale wool looked like it had a less fine crimp, and therefore didn´t look as dense. It didn´t feel as soft as the others either. The wool that shrunk the least was the dark winter wool from the Jämtland sheep Ermine, while the white winter wool from the Jämtland sheep Anna was in-between Ermines winter wool and summer wool.

I find it fascinating that there is such a difference between individuals and the season the fleece has grown. Ermine´s gorgeous, soft winter fleece was not optimal for felting. According to my children, that sample also ”won” the contest in softness – can it get more scientific than doing a blind test on the children’s cheeks, necks and wrists …?😉 So, I wondered if the wool could actually be too fine to have good felting properties. However, the scientific studies I have found on the subject, mostly from Australia and focused on merino wool, report a correlation between the fineness of the wool and it´s felting propensity. The finer the wool, the easier it felts. In these studies, it is seen as a problem, as there is a demand in the wool industry for very soft wool that doesn´t felt. It’s probably only us felters who appreciate the felting properties of wool. Well, whatever the cause, it is perhaps primarily the summer fleeces of Jämtland Sheep that I should focus on for felting, and let the spinners take care of the lovely winter fleeces. Although, it´s of course possible to mix in some Finull in the carded batts to increase the felting ability. So don´t worry, I´m not going to let any gorgeous wool go to waste.😉

Äntligen har snön smält på riktigt, trots vinterns frekventa omtag med nysnö under april, och den där ullen jag grävde ner i snön i vintras har tinat fram. Plötsligt låg den där på ett stycke framtinad mark. 

Det låg kvar snö och is under den isolerande ullen, så den var lätt att samla upp. Helt ren är den ju inte, men nog tycker jag att den ser något renare ut än när jag grävde ner den. En svag doft av får blandat med doften av fuktig mark och mossa. Det kanske inte faller alla i smaken, men jag tycker att det luktar gott. Så nog tror jag att förvaring i snö kan vara ett bra alternativ till att ställa undan otvättad ull i kartonger eller papperspåsar i förrådet under vintern. Åtminstone om man har ett överskott av ull som man inte hinner ta hand om (tvätta och torka) efter höstens klippning.

Och det var hög tid att samla upp ullen, för när det blir barmark hos oss vill fjäderfäna komma ut och patrullera runt gården och hjälpa till med markberedningen i trädgårdslandet. De hade säkert gärna sprätt runt i ullen också om den legat kvar.

I mitten av april fick vi också lamm. Lamningsperioden känns som en evig och nervös väntan, men det är fantastiskt att vara med och en lycklig lättnad när allt går bra.

Nu har lammen hunnit bli runt två veckor gamla och hagen är full av otroligt söta, skuttande och nyfikna busfrön.

IN ENGLISH 

Melting snow and lambs

Spring has finally arrived, and the wool that I dug down in the snow has thawed out. It does look somewhat cleaner compared to when I buried it, and it smells fresher (if you like a weak smell of sheep and moist soil and moss). So I think it’s a good alternative to storing raw fleece in boxes or paper bags over winter, at least if you have an excess of wool that you don’t have time to take care of (wash and dry) after the autumn shearing. And I am glad that I managed to collect the wool before I let out our chickens, turkeys and Guinea fowl to roam the farm. I am sure they would have loved scratching around in the wool…

In mid-April we also had lambs. The lambing period is a long and nervous wait, but it’s an amazing experience to be part of and a happy relief when all goes well. The lambs are about 2 weeks old now. Incredibly cute, bouncy and inquisitive little creatures. 

Barnen och jag har roat oss med lite batikfärgning. Jag rev upp ett gammalt vitt lakan så att vi hade gott om tygbitar att experimentera med. Vi använde oss av både sömmar och gummiband för att dra ihop tyget på olika sätt. Lite förenklat skulle man kunna beskriva batik som konsten att färga ett tyg ojämnt.

Vi provade även flytande vax på tub på varsin vit T-shirt. Man ritar ett mönster, låter det torka, färgar tyget som vanligt och sedan tvättar man bort vaxet med varmt vatten.

Det var riktigt spännande att veckla ut alla tygbitar och se hur de färgats. Alla dessa rosa tygbitar av lakanet tänkte jag sy ihop i längder och sedan sy vida sommarkjolar till barnen. Men jag passade också på att färga gasväv till nunotovning.

Våra T-shirts med vax tycker jag blev riktigt bra och barnen är stolta över sina kreationer. Att använda nål och tråd för att dra ihop tyget var också en ny teknik för oss. Det ger mer kontroll över vecken och det slutliga mönstret. Hjärtat på bilden nedan (längst ner till höger) är gjord på det sättet.

Jag har också hunnit prova lite nunotovning på den batikfärgade gasväven. På ett stycke la jag bara ut ull längs kortsidorna och ena långsidan av tyget och sedan la jag till några blommor. Det blev en lätt och somrig sjal.

På den andra halvan av samma tyg la jag ut ull över hela stycket och dekorerade med några snurror av bambufibrer. Men en stor knapp och ett knapphål blir det en mysig halsvärmare. Man vet ju aldrig hur varm sommaren blir här i Jämtland.😉

IN ENGLISH

Shibori dyeing and nunofelting

The kids and I have had a go at shibori dyeing. I tore up an old white sheet so that we would have lots of pieces of fabric to play with, and we tried various techniques, using both needle and thread and rubber bands. We also drew patterns with a cold wax on a T-shirt each, which was really good fun. The wax is left to dry before dyeing, and then washed out with hot water.

It is so exiting opening up the fabric after the dyeing to see how the patterns turned out. I am really pleased with the results and the kids are proud over their creations, especially the T-shirts. I intend to sew together all these pink pieces from the torn sheet, to make twirly summer skirts for the kids.

I also dyed some cotton gauze to use for nunofelting, and I have already felted a summer scarf and a more solid neck-warmer from one of the pieces of fabric. You never know how warm the summer may be in Northern Sweden, so they may turn out to be appropriate summer accessories here.😉

I helgen är det Jamtli vårmarknad här i Östersund. Det var så roligt att stå på julmarknaden förra året, så jag har anmält mig som utställare även på denna marknad tillsammans med två vänner. Nästa fråga som infinner sig är om det går att sälja tovade alster på en vårmarknad i slutet av maj…? Även om våren och ibland även sommaren kan vara kall i Jämtland (väderprognosen säger faktiskt att det ska komma snö här inatt), så känns det inte riktigt som rätt tillfälle för ulliga sittdynor och tovade tomtar…

Jag började med att tova lite blommor. Blommor måste ju vara helt rätt på en vårmarknad, tänkte jag, även om de är gjorda av ull. Med en säkerhetsnål fastsydd på baksidan kan de användas som broscher. Men det finns säkert fler användningsområden för dem.

Under våren har jag också tovat några väskor. Om man sätter en blomma på dem så ser de ju också lite somriga ut.

När jag tovade axelremmar till väskorna slog det mig att färgglada tovade remmar skulle kunna bli armband och halsband. Så det blev ett gäng sådana också, med pärlor på.

Och när jag nu ändå var inne på det mer färgglada spåret tänkte jag att det kanske var dags att göra något med de vackra kardfloren, samt diverse tyger och färgade fibrer av olika slag, som jag fått av min vän Zed i England. Det blev breda nunotovade armband. De var riktigt roliga att göra, lite som textila konstverk i miniatyr, och ingen blev den andra lik. En härlig blandning av merinoull, tygbitar och dekorations fibrer (som silke och bambu).

Nu har alla armband fått vackra knappar också.

Då återstår bara att se om temat ”blommor och färgglatt” på mina tovade alster kan locka några vårmarknadsbesökare….? Annars får jag väl återgå till mina ulliga tovade sittdynor och ta sikte på nästa julmarknad istället.😉

IN ENGLISH 

Felted flowers, handbags and bracelets

I have signed up for a spring fair this coming weekend, together with two friends. We had so much fun at the Christmas fair last year, so we decided to sign up for this fair too. Now the big question is whether or not felted items are an appropriate product to try to sell at the end of May…? We can have rather cold weather here, in Northern Sweden, during both spring and summer (we are actually expecting snow tonight!), but it did feel like the wrong season for fluffy seat warmers and felted santas… 

I started felting flowers. Now, flowers can’t be wrong at a spring fair, I thought, even if they are made out of wool. I have also felted some handbags, which decorated with a flower, might pass as appropriate for the season too. When I felted the straps for the bags, it also hit me that colourful straps could be turned into bracelets and necklaces. So I made a number of those too, with beads on to add a little extra. 

As I was in a colourful mindset, I plucked up the courage to do something with the beautiful blended batts I got from my friend Zed in England, along with plenty of fabrics and various dyed fibres. I made nunofelted, broad bracelets or cuffs. These were so much fun to make, like textile artworks in miniature. A fun mix of merino wool, fabrics and various fibres (such as silk and bamboo). Now they all have buttons too. 

All that remains, is to see if the theme ”flowers and bright colours” is enough to create an interest in felted items at a spring fair….? If not, I’ll just have to return to my felted, fluffy seat warmers, and aim for the next Christmas fair instead. ;-) 

Sommar, semester och en lång lista på saker man tänkte göra under ledigheten… Det är sällan jag hinner mer än en bråkdel av det jag skulle vilja, men barnen och jag har åtminstone tovat en matta i sommar.

Vi använde två av fällarna som jag grävde ner i snön i vintras. Istället för att tesa och eventuellt karda ullen, tänkte jag att vi skulle prova att bara piska den. Om inte annat så är det ett roligt sätt att sära lite på fibrerna. Eftersom det blåste lite och det gärna yr omkring ull när man gör det här, höll vi till uppe på barnens studsmatta som har ett nät runt sig. Vi piskade ullen med kvistar av vide – och det gick ju bara inte att låta bli att hoppa lite i ullen också.

När vi nu ändå hade all ull på studsmattan tänkte jag att vi kanske lika gärna kunde prova att tova på studsmattan också. Vi la ut den piskade ullen på ett gammalt påslakan, la på ett tunt lager kardad vit ull, och på det otvättade lockar i olika färger. Sedan blötte vi ner ullen med varmt vatten och såpa, rullade ihop alltihop och så fick barnen studsa så mycket de bara orkade.

Dag två blötte vi ner allt igen med mer varmt vatten och såpa, gnuggade lite med händerna och turades om att rulla mattan lite. Sedan rullade vi ut den ur påslakanet och så fick barnen studsa på den.

Förutom att vi både hade kul och fick en hel del motion av att studsa, så fanns det en praktisk fördel med att tova på studsmattan. Överskottsvattnet rinner igenom den vävda mattan, så man behöver inte försöka krama ur en massa vatten innan man öser på med nytt varmt vatten. Och när vi spolat igenom mattan ordentligt med trädgårdsslangen för att skölja ur såpan, kunde vi hoppa på mattan för att trycka ut det mesta av vattnet.

En matta gjord av ull motsvarande nästan tre fällar kan hålla mycket vatten. Det tog tre dagar för den att torka helt. Sedan gjorde jag den slutliga utsmyckningen i mittenpartiet – snirklar av svart Lovikkagarn som jag nåltovade fast.

Det blev en tjock och stadig matta som mäter 115 cm i diameter. Jag skulle tro att den är rätt slitstark också med tanke på att den klarade den brutala behandlingen på studsmattan.

IN ENGLISH

Felting a rug on a trampoline

Summer, holidays and a long list of things I imagined I would do during my vacation… I seldom have time to do more than a fraction of what I would have liked to, but I have at least felted a rug with my daughters this summer. From fleece that I ”washed” in snow last winter. And this time we did all the felting on a trampoline.

The photos above pretty much show how we went about it, but I have also written an English version of this post for The Felting and Fiber Studio blog.

Nu har det varit långt mellan blogginläggen… Ibland räcker inte tiden till allt man skulle vilja göra. Jag tovar när jag känner att jag kan ta mig tid till det och dokumenterar vad jag gör genom att ta kort och skriva ner lite anteckningar. Mest för min egen skull, men också med tanken att jag ska kunna dela med mig av det här också. Och varje gång jag gör något, skapas idéer kring annat jag vill prova. Så material till fler inlägg finns, jag måste bara hitta tid att skriva inläggen också…

Det här var något jag gjorde i våras. Jag hade tovat axelband till väskor, vilket ledde till tovade remmar att ha som halsband eller armband. I båda fallen tovade jag ull runt tjocka bomullssnören och därifrån började funderingar kring om det skulle gå att tova runt metalltråd. Samma teknik, men med ett annat material i mitten. En snabb sökning på nätet visade att andra verkar ha gjort liknande saker. Det finns säkert olika tillvägagångssätt för detta, men jag börjar med att vira ullen runt tråden och nåltovar lite innan jag våttovar. Sedan är det bara att böja till den intovade metalltråden som man vill.

Jag använde aluminiumtråd eftersom den är lätt att böja till och inte rostar. Det blev både armband och hängsmycken. Bara fantasin sätter gränser för vilka former man kan göra.

Det blev en hel kollektion i olika färger, av merinoull och vita, glänsande bambufibrer. Enkelt, men lite kul och effektfullt.

IN ENGLISH 

Felting on wire 

It’s been a while since my last post here… Sometimes there just doesn’t seem to be enough time for everything I would like to do. I still do quite a bit of felting, whenever I can find the time to do it, and I always document what I do by taking photos and writing down some notes. Mostly for my own reference, but also with the idea of sharing it here too. And every time I make something, I start getting ideas about other thing I want to try. So, I do have material for a number of posts, and ideas for future projects, I just have to find the time to write about them too…

This was something I did last spring. I had felted shoulder straps for bags, which led to felting straps to be used as necklaces or bracelets. In both cases, I felted wool around thick cotton string, and from there began to think about whether it would be possible to felt around metal wire . The same technique, but with a different material in the center. A quick search online showed that others seem to have done similar things . I’m sure there are various ways of doing this, but I start by wrapping the wool around the wire and needle-felting,  before wet-felting. After that, you just shape the felted wire as you like.

I used merino tops, bamboo fibres and aluminum wire (as it is easy to shape and doesn’t rust). I made bracelets and pendants, and only your imagination limits the shapes you can do. Simple, but rather pretty and fun.

För två veckor sedan var jag på Ull och spinn SM på Wålstedts Textilverkstad i Dala-Floda. Hela syftet med evenemanget är att lyfta intresset för svensk ull och det var otroligt lärorikt och helt underbart att få tillbringa en hel helg med andra ullnördar bland all denna fantastiska ull. I ull SM tävlade man med klippta fällar som delades in i olika klasser (crossbreed och tre olika lantrasklasser) och de bästa fällarna såldes via auktion efter tävlingen var avgjord. I spinn SM tävlade man med handspunnet garn i klasserna crepégarn och kamgarn. De vinnande fällarna och garnerna presenteras på Wålstedts hemsida. Förutom tävlingarna fanns även en ullmarknad och det hölls ett antal olika presentationer och kurser under hela helgen.

Fällarna som tävlade var verkligen ljuvliga och det var riktigt intressant att få se så fina exempel på olika ulltyper och fårraser. Jag gick också en kurs i ullbedömning som var riktigt lärorik. Alla med ett intresse för förädling av Svensk ull borde få tillbringa några timmar med en så kunnig person som Kia Gabrielsson, som jobbar som ullklassifisör. Där stod vi med ett antal olika fällar och tittade, kände och lyssnade på ullen. Och nej, jag skrev inte fel där. Vi lyssnade på ullen också. Prasslar den eller är den tyst när man gnuggar den mellan fingrarna? Hur låter den när man sliter av några fibrer? Låter det ”knäpp” eller är det ett mer långdraget rivande ljud? Det finns så mycket man kan utläsa av en ull genom att titta, känna och lyssna närmare på den. Och efter det kan man avgöra vad man kan använda den till.

En stor del av ullens karaktär styrs givetvis av fårras och avel. Men den främsta anledningen till att en del ull inte går att använda är att den är skräpig, dvs den innehåller för mycket frön och växtdelar som är svåra att plocka bort. Om man är fårägare och vill använda ullen så kan man fundera på när skräpet fastnar där. Går det att justera något vad gäller beteshagar eller utfodringsrutiner eller tid för klippning, som minskar skräpet i ullen? Ullen speglar också hur fåret har mått under tiden ullen vuxit. En period av stress, t.ex. proteinbrist i samband med lamning och digivning, kan synas i ullen och ge en ull med sämre styrka och glans. Min hårfrisör har sagt samma sak om människohår. Hon kan se på håret om någon varit utsatt för stress och/eller haft ett dåligt näringsintag.

En annan höjdpunkt under helgen var visningen av spinneriet. Alla dessa steg i processen, från tvätt och färgning, till skapandet av färgblandningar, till kardning och själva spinnandet – och att se alla dessa fantastiska gamla maskiner jobba, som ständigt kräver uppmärksamhet – det gav en verkligen en fördjupad bild av vad som krävs för att skapa dessa garner. Vilket jobb, vilket kunnande och vilket hantverk. 

Självklart kom jag hem med ett antal kassar ull… Några olika mjuka och finfibriga finullsfällar och Jämtlandsull, en vackert lockig Gotland-finullskorsning, glansiga Leicesterlockar,  Värmlandsull med typisk vadmallsullskaraktär och en märghaltig och långfibrig Sortfejs (Black face) från Norge med väldigt mjuk underull.  En underbar kollektion av olika karaktärer.

På ullmarknaden köpte jag också ett tovningsredskap och en slända. Jag är ingen spinnare, men under helgen blev jag sugen på att prova… Och sedan gick det bara inte att låta bli att köpa lite färgade lockar och kardflor från Wålstedts. Min tanke vara att barnen och jag kunde göra något kul av den färgglada ullen, men katten verkar uppskatta den också.

Om ni har möjlighet att åka dit, så kan jag varmt rekommendera ett besök på Ull SM. Och eventuellt kommer det utökas även till tovnings SM nästa år. Och det vore ju vansinnigt kul!

IN ENGLISH

Swedish Wool Championships 2016

Two weeks ago, I attended the Swedish Wool Championships held at Wålstedts, a family run wool spinning mill that only uses Swedish wool. The whole idea behind the event is to promote the use of Swedish wool, and I really had a wonderful weekend with other sheep/wool enthusiasts. The championship is actually two competitions – one for shorn fleeces and the other for hand-spun yarns. This years winners are presented on the Wålstedt website (in Swedish, but with photos). There were also various lectures and workshops held, and a fleece market and auction.

I attended a workshop on how to categorize and judge the quality and potential use (for various hand crafts) of different types of Swedish fleece. Anyone interested in producing or using wool really should get to spend time with an expert such as Kia Gabrielsson, a professional wool classifier. We spent a couple of hours looking, feeling and listening to wool from a number of very different fleeces. And yes, I did write listening. Does the wool make a crunchy sound, or is it silent, when you rubb it between your fingers? What does it sound like when you pull and break the fibres? A short snapp or a longer ripping sound? There is so much you can tell by just looking, feeling and listening to a fleece. And after that, you can decide how to use it.

A large part of the fleece’s character is determined by breeding and the breed of sheep. But the main reason for wool being rejected for use is that it contains too much vegetable matter, which is hard to remove. If you are sheep-owner and want to use the wool, you can think about when vegetable matter and seeds get stuck in the fleece. Is there anything in terms of pasture or feeding practices or time of shearing that can be adjusted, which could reduce the amount of vegetable matter in the fleece? The fleece also reflects the sheep´s condition while growing the wool. A period of stress, e.g. protein deficiency associated with lambing and lactation, can be seen in the fleece and produce fibrers of inferior strength and shine. My hairdresser has said the same thing about human hair. She can see from the hair if someone has been exposed to stress and or has had a poor nutritional intake.

Another highlight of the weekend was the tour of the spinning mill. All the steps in the process, from washing and dyeing, to creating color blends, to carding and the actual spinning – and to see all these great old machines work, in constant demand of attention – gave a real understanding of what it takes to creating these yarns. So much work and knowledge – and what a craft.

Obviously, I came home with quite a selection of different fleeces with very different characteristics. From fine and soft, to shiny curls, to long fiber varieties with very coarse outer hairs and soft underwool. I also bought a felting tool and a drop-spindle. I´m not a spinner, but suddenly felt the urge to try… And I just couldn´t resist buying some dyed locks and carded batts too. I bought them with my children in mind – but our cat does seem to like them too.

And next year, they may also add a championship in felting. That would be really interesting and good fun!

Hur man tvättar ull är en återkommande fråga på olika forum på nätet och den frågan får ofta många olika svar och goda råd. Det beror delvis på vilken typ av ull man ska tvätta (t.ex. hur tovningsbenägen den är), men också på vad man ska ha ullen till. Större mängder ull som jag planerar att karda och sedan våttova brukar jag tvätta i nätkorgar i kallt vatten i ett gammalt badkar utomhus (beskrivning av det finns här). Jag vill undvika smuts i kardmaskinen, men ullen behöver inte bli kliniskt ren då den ändå kommer tvättas igen i tovningsprocessen. Om man däremot ska nåltova ullen vill man kanske ha den något mer vältvättad, och om man vill färga ullen behöver man få bort lanolinet för att färgen ska kunna fästa ordentligt.

Sedan har vi de där vackra lockarna som man kanske vill behålla formen på. Jag använder ofta otvättade lockar när jag tovar, och tvättar sedan hela alstret när de är fasttovade. Men ibland vill man nåltova fast lockar på något som är mindre lämpligt att lägga i blöt efteråt, eller så vill man färga lockarna, och då behöver man tvätta dem innan. När jag var på Ull SM (se förra inlägget) köpte jag bland annat vita Leicester lockar, och här tänkte jag visa hur jag har tvättat dem enligt några grundläggande regler för att undvika att de tovar sig.

Regel 1. Ullfibrer som ligger parallellt mot varandra (såsom de växer på fåret) har en mindre tendens att tova sig än när fibrerna korsar varandra. Alltså lägger jag upp mina lockar  i rader, och för att minimera risken att de flyttar på sig lägger jag dem så i en tvättpåse som jag viker en gång på mitten (mellan raderna), rullar ihop och fäster med ett gummiband. Då får man ett lätthanterligt knyte att tvätta istället för en massa lösa lockar. I brist på tvättpåse fungerar givetvis ett stycke tyll eller annat nätlikanande tyg av syntet som man kan vika runt lockarna.

Regel 2. Varmare vatten och tvättmedel ger en effektivare tvätt, men ökar också risken för att ullen tovar sig. Helt logiskt då man använder varmt vatten och såpa/tvål när man våttovar. Värmen och den basiska miljön får fibrernas fjäll att spreta ut sig och då kan fibrerna hak fast i varandra. Så här tänker jag att man kanske kan nöja sig med det ena eller det andra. Antingen varmare vatten ELLER någon typ av tvättmedel (t.ex. ulltvättmedel) i inte fullt så varmt/hett vatten. Man måste upp i över 40-45 °C för att få bort det mesta av lanolinet, och tvättmedel rekommenderas om man ska färga ullen. I det här fallet valde jag bara varmt vatten, det varmaste som gick att få direkt ur kranen.

Regel 3. Bearbetning av ullen under tvätt ökar risken för tovning. Jag fyllde ett kärl med varmt vatten, la ner knytet och lät det sjunka ner och bara ligga där. Motstå frestelsen att röra ullen när den ligger i vattnet! Jag bytte vatten två gånger, efter 30-60 min per bad, tills det sista badet såg rent ut. Vid vattenbyten fiskade jag bara upp knytet, kramade försiktigt ur överskottet vatten, rullade om det åt andra hållet (så att det inte ligger ull i mitten av rullen som blir mindre tvättad) och lät den sjukna ner i nytt vatten. Efter sista badet kramade jag ur överskottet vatten genom att rulla in ullen (fortfarande i tvättpåsen) i en handduk.

Regel 4. Hastiga växlingar i vattentemperatur ökar risken för tovning. När jag bytte vatten försökte jag hålla ungefär samma temperatur på det nya vattnet som det gamla som ullen legat i. Det här är också ett skäl för varför man inte ska låta det ligga för länge i samma bad – vattnet hinner svalna och då får du använda svalare vatten för nästa bad.

Jag blev rätt nöjd med resultatet, men några lockar hade kvar lite smuts eller såg lite trassliga ut i spetsarna. Det går att borsta ut dem försiktigt, blöta dem igen och krama i en handduk – så länge man håller ett fast grepp om basen på locken inte släpper taget medan man gör det så brukar de återfå sin form.  

Nedan ser ni resultatet. Vackra, vita, glansiga lockar redo att användas som dekor, tomteskägg, änglahår, hästman… eller vad det nu blir.

Och slutligen några bilder på ull från finullsfår och korsningsfår som jag också tvättade nyligen. Den ska kardas, så då packade jag tvättpåsarna fulla och tvättade dem i enbart ljummet vatten i badkaret (inomhus denna gång, för nu är det minusgrader utomhus). Samma principer som ovan, men utan speciell hänsyn till fiberriktningen. De fick dessutom åka en sväng på lätt centrifugering i tvättmaskinen innan jag la dem på tork i trådbackar. Centrifugering ökar givetvis också risken för tovning, men kortar torktiden väsentligt.

Ja, mitt bästa råd är att man helt enkelt får prova sig fram till den metod man själv tycker fungerar bäst, beroende på typ av ull och vad man ska använda den till. Men förhoppningsvis kan dessa regler vara ett litet stöd på vägen.

IN ENGLISH

Washing fleece and locks

How to wash fleece is a recurring question on various online forums, and the question often gets many different answers. It partly depends on the type of fleece you are washing (eg how prone it is to felting), but also on what you intend on using it for. Larger quantities of fleece, that I intend to card and use for wet-felting, I usually wash in mesh baskets, in cold water, in an old bathtub outdoors (you can find a description of that here). I want to avoid dirt in my drumcarder, but the fleece doesn´t need to be extremely clean, as it will also be washed again in the felting process. For needle-felting you would perhaps want the fleece to be slightly more well-washed, and if you want to dye the wool you need to remove all the lanolin.

Then we have those beautiful locks, that you might want to keep in their original shape. I often use unwashed locks when I felt, and wash the entire piece when they are felted on. But sometimes you want to needle-felt locks onto something that is less appropriate to soak afterwards, or you want to dye the locks, and then you need to wash them before. I bought some white Leicester locks at the Wool Championships (see previous post), and in this post I thought I could show you how I washed them, following a couple of basic rules to avoid felting.

Rule 1. Fleece fibers lying parallel to each other (as they grow on the sheep) have a lesser tendency to felt than when the fibers cross each other. So, I laid out my locks in rows, and to keep them in place, I placed them like that in a laundry bag, that I folded once in the middle (between the rows), rolled up and secured with a rubber band. That gives you a manageable bundle to wash, instead of a mass of loose locks. In the absence of a laundry bag, you can use a piece of tulle or similar mesh-like synthetic fabric, that can be folded around the locks.

Rule 2. Warmer water and detergent ensures more efficient washing, but also increases the risk of felting. This is quite logical as you use warm water and soap when wet-felting. The heat and the basic (as opposed to acid) environment make the scales on the fibres sprawl out, allowing the fibers to hook into each other. So, here my line of thought is that maybe you can make do with one or the other. Either hot water OR some kind of detergent in not quite so hot water. The water temperature needs to be at least 40-45 °C to remove most of the lanolin, and detergent is recommended if you intend to dye the wool. In this case, I chose only warm/hot water, the warmest I can get directly from the tap.

Rule 3. Any agitation/processing of the fleece during washing, increases the risk of felting. I filled a vessel with hot water, laid down the bundle and let it sink into the water, and just let it lay there. Resist the temptation of moving the fleece around when it is in the water! I changed the water twice, after 30-60 min per bath, until the last bath looked clean. When changing water, I fished up the bundle up, carefully squeezed out the excess water, rolled it the other way (to avoid having the same locks in the middle of the bundle, potentially becoming less washed) and then let it sink into the water again. After the last bath, I squeezed out the excess water by rolling the locks (still in the laundry bag) in a towel.

Rule 4. Sudden changes in water temperature increases the risk of felting. When I changed the water, I tried to use approximately the same temperature in the new water, as the water the locks were in previously. This is also a reason for not leaving the locks for too long in one bath – the water cools down between different baths, and you will end up using cooler and cooler water.

I was quite pleased with the results, but some locks had a little dirt left, or looked a little felted, in the tips. It is possible to brush the tips carefully, wet them again and squeeze them dry in a towel – as long as you keep a firm grip around the base of the locks while doing so, they tend to regain their original shape.

As for the result, I think the photos above speak for themselves. Beautiful, white, shiny locks ready to be used as decoration, a Santa´s beard, hair on an angel, a horses mane … or whatever they will be used for.

And last in this post, some photos of fleece from Finull sheep and cross-breeds, which I also washed recently. This fleece will be carded, so in this case I packed the laundry bags full and washed them in only warm water in the bathtub (indoors this time, because it´s below freezing outside now). The same principles as above, but without special regard to the direction of the fibrers. I also put them through a short spinning cycle in the washing machine, before I put them out to dry in wire baskets. Spinning obviously increases the risk of felting, but does reduce the drying time considerably.

My best piece of advice is to simply experiment and try out different methods, until you find one that works well for you, depending on the type of fleece and what you want to use it for. But I hope that these rules may provide some support along the way.

Nu när det har blivit kyligare kan det vara skönt med ett par tovade handledsvärmare. I somras fick vi besök av min kompis Carin med familj, och Carin och jag brukar försöka hinna tova något när vi ses. Den här gången blev det handledsvärmare i merinoull, tovade runt rektangulära bitar av skumplast.

Som bas valde jag två nyanser av grön merino och en vit okänd ullblandning som jag dock misstänker är en blandning av merino och lin. Ovanpå det la jag ut några bitar av tyg, nätgarn, mer ull och lite glansiga fibrer (bl.a. bambu och silke).

Carin brukar vara modigare vad gäller färger än vad jag är. Hon valde grönt, lila och rött som bas, och lika färgglad dekor på det.

Nedan ser ni resultatet. Först blev jag lite besviken på den vita ullblandningen, som inte tovar sig så bra då den innehåller en hög andel av vad jag tror är lin. Men det gick att tova så pass att det håller ihop, och håligheterna gör att det påminner om vit spets. Så i efterhand tycker jag att det blev riktigt effektfullt.

Carins handledsvärmare blev så klart riktiga färgklickar. Handledsvärmare man helt enkelt blir glad av.

Fördelen med att tova handledsvärmare runt en mall är att man får en tub som kan dras över handen. Då slipper man fundera på någon slags knäppning. Men eftersom man har en större hand än handled blir också handledsvärmaren något vid och lös runt handleden. Det kan göra att den känns lite klumpig. Så jag är inte helt övertygad om modellen, men det är kanske också en vanesak och beroende på vad man har på sig i övrigt vid ärmslutet. 

IN ENGLISH 

Wrist warmers felted around a resist

My friend Carin visited us this summer, and Carin and I always try to do some felting when we get together. This time we made wrist warmers, by felting merino wool around resists. We also added scraps of fabric, yarn and some embellishment fibres. 

Mine are the green and white ones. The white wool I used is an unknown wool blend, but my guess is that is is a mix of merino and flax. The high content of (what I think is) flax made it a bit difficult to felt, which at first was a disappointment. But it felted enough to keep it all together, and the holes gives it an appearance that reminds me of lace. So, in the end I am quite pleased with the effect. The more colourful wrist warmers were made by Carin, who is much braver than me when it comes to using colours. They turned out really nice, a real splash of colour. Wrist warmers that make you happy.

The good thing about felting wrist warmers on a resist, is that you get a tube that you can slip over your hand. In other words, you don’t have to think about adding some sort of closure. However, as your hand is larger than your wrist, the wrist warmer does tend to feel a bit wide and loose around your wrist, which can make it feel clumsy. So, I am not entirely convinced about the model, although I might get used to it and it probably also depend on what else you are wearing, sleeves-wise, at the time. 

Höst, mörker och kyla. Men också en tid då det är lätt att inspireras av naturens färgprakt, med höstlöv som skiftar färg. En hundpromenad ledde till en tanke om att tova handledsvärmare i formen och med färgerna av ett höstlöv. Både värmande och uppiggande i höstkylan.

Jag gjorde två enkla lövformade mallar för att ha en kontur att följa och la ut två lager merinoull i olika nyanser av grönt och rött. Ovanpå det la jag ut glansiga effektfibrer (såsom bambu, soja och silke) i olika färger. 

Efter en del rullande, gnuggande och knådande med varmt vatten tvål hade jag två tovade höstlöv som krympt ner till en lämplig storlek att vira runt en handled.

Jag är riktigt nöjd med resultatet, men har ännu inte kommit mig för att sy fast knappar och göra knapphål i dem. Jag fick nämligen lite beslutsångest kring om de verkligen ska bli handledsvärmare eller användas till något annat. Kanske kommer de ännu mer till sin rätt som dekor på något annat tovat, t.ex. som ett hängande lock på en tovad svart väska…? Eller kanske behöver jag helt enkelt tova fler höstlöv.

IN ENGLISH 

Felted autumn leaves

The autumn has brought colder weather and fewer hours of daylight, but is also a season when it is easy to become inspired by the amazing array of colours in leaves. A walk with one of our dogs lead to an idea about wrist warmers, in the shape and colour of autumn leaves.

I made simple templates in the shape of a leaf, to get a contour to follow when laying out the wool. I used different shades of green and red merino and, on top of that, various embellishment fibres in different colours. Then I felted it all together, until it had shrunk down to a size suitable to wrap around a wrist. 

I’m really pleased with the result, but haven’t gotten around to adding buttons and buttonholes yet. And that’s partly beacause I suddenly felt undecided about whether or not these should become wrist warmers. Perhaps they would look even better as a decoration on something else felted, such as a flap on a felted black bag…? Or perhaps I just need to felt some more autumn leaves…