Vårt påsklov infaller veckan efter påsk och då vill man hitta på något annat än att måla fler ägg och tillverka kycklingar och påskharar. Kallt och blåsigt var det också, med inslag av snö. I väntan på våren satte vi oss i växthuset och gjorde blommor av tallkottar. Jag knipsade av toppen på kottarna och sedan fick barnen måla så många de hade lust med.

I väntan på riktiga vårblommor blev det en krans med färgglada blommor på ytterdörren.

En annan kylig dag beslöt vi oss för att göra något med papier-maché. Vi använde gamla glödlampor, flaskor och frigolitkulor/ägg som grund…

… och byggde vidare med en massa av tidningspapper, vatten och lite trälim, eller pappersremsor doppade i vatten och lim. 

Med lite färg och ögon kom skapelserna till liv. Det blev två katter, en drake, en fjäril, en pärlhöna och en liten fluga.  Det sistnämnda var 7-åringens påfund. Hon envisades med att flugor är ett säkert vårtecken, och därför lämpliga att avbildas när man längtar efter våren… Jo, våren är väl mer än bara vårblommor.

Det var riktigt kul att utgå från en liten flaska och se om det gick att förvandla till något helt annat. Som vanligt är det bara fantasin som sätter gränser. Barn har gott om fantasi och barn i behov av sysselsättning är dessutom  en utomordentligt bra ursäkt för att man själv ska få sitta och kladda med papier-maché en hel dag.

IN ENGLISH 

Pine cones and papier mâché 

The girls’ Easter holidays are the week after Easter, by which time crafts focused on eggs, chickens and Easter bunnies feel slightly out-of-date. In addition, it was cold and windy, with occasional snowfall. Longing for spring, we sat in the greenhouse and made flowers out of pine cones. I just removed the top of the cones and then the girls painted them. In the absence of real spring flowers, we at least have a wreath with colourful flowers on our front door.

On another chilly day, we decided to make something with papier mâché. We used old light bulbs, bottles and styrofoam shapes as a base, and covered them with papier mâché. Some paint and eyes really brought the figures to life. We ended up with two cats, a dragon, a butterfly, a Guinea fowl and a fly. The latter was my 7-year-old’s idea. She insisted that flies are a sure sign of spring, and therefore an appropriate object to create when you long for spring… Well, yes, I guess spring can be more than just pretty flowers.

In any case, it was fun to start from a small bottle and see if it could turn into something completely different. As always, it’s only our imagination that sets limits. Children have a lot of imagination, and children in need of something to do are also an excellent excuse for oneself to play around with papier mâché for a whole day.

Våren och försommaren är ofta en hektisk tid – både hemmavid och på jobbet – och då blir bloggen lidande. Men nu har jag gått på semester, hjärnan har börjat ändra fokus till planer på diverse kreativa projekt, och jag tänkte att jag åtminstone kunde börja med att bjuda på några ulliga bilder från tiden som gått sedan jag skrev sist…

I början på maj var det lamningstider hos oss och tackan Brittis valde att lamma ute i hagen en solig söndagseftermiddag.

Alla lamningar har gått bra, men en tacka fick trillingar och bestämde sig för att det räckte med två lamm. Så i år har vi ett flasklamm som heter Fredde som gärna följer med överallt.

Det blev en sen klippning i år, vilket innebar att vi även hade en massa små svarta lamm överallt att hålla reda på.  Men det gick ju bra det också.

Och den skräpigaste/smutsigaste ullen sorterades bort för att senare läggas runt kålplantorna i trädgårdslandet. Det håller undan ogräs, bevarar fukt i jorden, bidrar med näring och kan verka avskräckande på sniglar (såvida de inte redan lagt en massa ägg i jorden under). 

Några veckor senare, efter ett par kraftiga regnskurar, ser ullen betydligt renare ut och plantorna ser ut att trivas. Som fårägare har man också god tillgång på gammalt hö och halm blandat med fårgödsel, vilket fungerar utmärkt som marktäckning till andra grödor som potatis, ärtor och bönor. Tänk vad får och ull kan vara bra till mycket.

IN ENGLISH 

Lambs, shearing and fleece in the vegetable garden 

Spring and early summer is often a hectic time – both at home and at work – which leaves me little time to write blog posts… But now I have gone on summer  vacation, my brain has started changing focus to planing various creative projects, and I thought that I at least could start by sharing some wool-related photos from the time that has passed since I wrote last …

We had lambs in the beginning of May, and the photos are of one of our ewes that chose to lamb outside on a sunny sunday afternoon. All the lambings went well, but one had triplets and decided that two lambs was enough. So this year we have a bottle-lamb called Fredde (the Swedish equivalent of Freddy) who follows us everywhere.

We had the sheep sheared later than usual this spring,  which meant that we also had a lot of small, black lambs everywhere to keep track of. But that went well too. And the fleece with the most straw, hay and dirt in it was sorted out, to later be laid around the cabbage plants in the vegetable garden. The dirty fleece suppresses weeds, retains moisture in the soil, provides nutrients, and can deter slugs (unless they have already laid eggs in the soil below). A few weeks later, after a couple of heavy rain showers, the fleece looks much cleaner and the plants seem to thrive. As a sheep-owner, you also have good access to old hay and straw mixed with sheep-manure, which works well as ground cover for other crops like potatoes, peas and beans. Isn’t it amazing how sheep and fleece can be useful in so many ways.

På min första semesterdag var det riktigt varmt och soligt – och enligt väderprognosen skulle det vända till det sämre redan nästa dag. Vad gör man då? Jo, man gör det mesta av en solig dag och plockar fram några lådor med råull att tova.

Den första fällen jag drog fram var från vår svarta Klövsjöbagge Frode, klippt sent i höstas. Eftersom vi klippte så sent hann den bli lite tussig och full med hö, men den kändes ändå värd att ta rätt på då den är riktigt långhårig. Sedan tog jag fram en brun vinterfäll från Härjedalsfår och en vit fäll från Klövsjöfår. Även dessa ljuvligt långhåriga, som bara har legat och väntat på rätt tillfälle och bra väder. Jag plockade ut några partier som såg bra ut och la ut dem i en trådback med topparna nedåt och de klippta ändarna uppåt.

En mer detaljerad beskrivning av hur jag tovar fällar av råull finns här, men något förenklat så lägger jag kardad ull över de klippta ändarna och tovar tills lockarna sitter fast.

Fällen hann torka utomhus till dagen efter, så att jag hann ta kort på den innan det började regna ordentligt på eftermiddagen…

En riktigt lurvig fäll med långa lockar. Även fasttovade är baggens svarta ull över 20 cm lång. Längst ner till höger ser ni den tovade baksidan. Och katten smilla har gett den sitt godkännande. En riktigt bra början på semestern.  

IN ENGLISH 

Frode’s fluffy fleece

On the first day of my summer vacation it was really warm and sunny – and according to the weather forecast, it would turn to for the worse the very next day. So, what do you do then? Well, I made the most of a sunny day and took out a couple of boxes with raw fleece to felt.

The first fleece I pulled out was from our black ram Frode, sheared late this fall. Because of the late shearing, it had got a bit messy and full of hay, but it still felt worth taking care of as it was really longhaired. In addition, I took out a brown and a white fleece, also with  lovely long locks, that had just been waiting there for the right time and good weather. I picked out some sections that looked good, and placed them with the tips down and the clipped the ends upwards.

A more detailed description of how I felt raw fleece rugs is available here, but somewhat simplified, I put carded wool over the cut ends and felt it until the locks are secured. I managed to dry the felted rug outdoors, and take photos of it, before it started raining heavily in the afternoon the day after…  The result is a very fluffy rug with really long locks. Even felted in, the black fleece from our ram is over 20 cm in fibre length. At the bottom right photo you can see the felted back of the rug.  And it has been approved by the cat too. A very good way to start my summer vacation.

NUNO-FELTING – SAMPLES OF PREFELT AND SILK FABRIC  (English translation in italics in the text below)

På Fårfesten i Kil köpte jag bl.a. mörklila nålfilt av Christina Skovmose (Skovmose by hand) och ett stycke sidentyg, som jag ännu inte gjort något av. Den väldigt mjuka nålfilten av 80% merino och 20% silke finns att köpa via hennes webbutik och Christina förklarar också på sin hemsida hur hon brukar dra ut (glesa) nålfilten på längden när hon använder den. Eftersom jag aldrig har tovat med nålfilt av merino tidigare kändes det säkrast att börja med en provlapp. Jag klippte ut en bit på 15 cm x 15 cm och testade att sträcka ut den både på längden och bredden till 20 cm x 20 cm.

At the Sheep Festival in Kil, I bought dark purple prefelt from Christina Skovmose (Skovmose by hand) and a length of silk fabric, which I haven´t made anything with yet. The soft prefelt, 80% merino and 20% silk, can be bought from her web-shop, and she also explained how she stretches the prefelt lengthwise when she uses it herself. As I have never used merino prefelt before, I decided to make a sample first. I cut out a 15 cm x 15 cm piece, and stretched it both lengthwise and sidewise to 20 cm x 20 cm.

Som jämförelse ville jag också testa en annan nålfilt av merino som jag heller inte provat tidigare. Jag klippte ut två bitar på 15 cm x 15 cm, och stäckte ut den ena till 20 cm x 20 cm. Skillnaden blir tydlig när man håller den mot ljuset och den här nålfilten ser ut att vara gjord av kortare fibrer jämfört med den jag köpte av Christina.

As a comparision, I also wanted to try another merino prefelt that I hadn´t used either. I cut out two pieces, 15 cm x 15 cm, and stretched one of them to 20 cm x 20 cm. The difference is obvious when held up to the light, and this prefelt looks like it has been made with shorter fibres compared to the one I bought from Christina.

Och när ändå höll på gjorde jag även en provlapp av enbart kardad/kammad merino (det som säljs som tops), två tunna lager i olika fiberriktningar. På vardera provlapp la jag på en bit sidentyg, och sedan tovade jag alla fyra lappar på samma sätt.

While I was at it, I also made a sample with merino tops, two thin layers in different fibre directions. A added a piece of silk fabric to each sample, and felted all four samples the same way.

Man kan inte annat än att bli lite förälskad i nålfilten av merino och silke. Den är riktigt mjuk med vacker lyser från silket, och jag fascineras av att man kan tova något så tunt som ändå håller ihop. Det blev en liten gles fläck, men då den ligger på baksidan av tyget gör det faktiskt ingenting. För att vara på den säkra sidan kan man ju också följa Christinas råd och bara dra ut nålfilten på längden.

I think I have fallen in love with the merino and silk prefelt. It really is very soft with a nice shine from the silk, and I am fascinated by how you can felt something so delicate that still holds together. There was a small thin patch, but as it is behind the fabric it really doesn´t matter. However, to be on the safe side, it´s probably good to actually follow Christina´s advice and only stretch the prefelt lengthwise.

Den andra nålfilten klarade sträckningen sämre, såvida man inte är ute efter slumpmässiga hål i filten, men återigen så spelar det mindre roll om ullen tovats fast i ett tyg. I osträckt tillstånd blev det en jämn och fin filt, men inte lika mjuk och glansig som merino-silkesblandningen. Provlappen av lösa fibrer blev rätt bra, men det tar tid att lägga ut ett tunt och jämnt lager med lös ull, man frestas att lägga ut mer ull för att undvika hål och man måste vara lite försiktigare när man börjar tova. Fördelen med att använda nålfilt är helt klart tidsbesparingen, och det tunna och jämna resultatet.

The other prefelt didn´t hold up to the stretching quite as well, unless you are after random holes in your felt. But then again, thin patches and small holes don´t really matter that much if you have felted the wool on fabric.  Unstretched the prefelt produced a nice and even felt, but not as soft and shiny as the merino-silk blend. The sample with merino tops turn out fine, but it takes time to lay out a thin and even layer of loose fibres, it´s always tempting to lay out more wool to cover any gaps, and you have to be more careful when you start felting. The main advantage of using prefelt is obviously saving time, and the even result in the felted piece.    

Efter det ville jag leka lite med mönster och tog barnen till hjälp. På en bit nålfilt la vi ut bitar av sidentyg klippta i formen av blomblad. På en annan klippte vi ut blomblad i ett tjockt men glesvävt bomullstyg och la dessa mellan ullen och sidentyget.

Now I wanted to play around with making patterns, and got my daughters to help me. On one piece of prefelt, we placed pieces of silk fabric cut into the shape of petals. On another, we cut out petals from a thick but loosely woven cotton fabric, and placed these between the wool and the silk fabric.

På en tredje la vi ut tjocka bomullssnören mellan ullen och sidentyget. Dessa snören fick ligga kvar nästan ända till slutet av tovningen innan jag drog ut dem.

On a third, we laid out a thick cotton string between the wool and the silk fabric. I left the string in place almost until the end of the felting process, before I pulled them out.

På den fjärde biten nålfilt la vi på en cirkel av plast och på det en bit sidentyg och två tunna lager rosa ull. Halvvägs genom tovningen (innan valkningen) klippte jag ett runt hål och tog ut plasten (som har hindrat de två lagren av ull att tovas ihop just där).

On the fouth piece of prefelt, we placed a resist in the shape of a circle on the wool, and on top of that a piece of silk fabric and two thin layers of wool. Halfway through felting (before fulling), I cut a round hole and took out the resist (which had prevented the two layers of wool from felting together).

Nedan ser ni resultatet efter tovningen. Det är ju onekligen väldigt kul att leka med ull och sidentyger. Och snart känner jag mig kanske redo att försöka göra något större än en provlapp med den där mjuka merino-silke-nålfilten och sidentyget.

Below are the results after felting. It really is fun playing around with wool and silk fabric. And soon I may even feel ready to make something larger than a sample from that soft merino-silk prefelt and the silk fabric.

A NUNO-FELTED VEST WITH PRE-FELT AND SILK (English translation in italics in the text below)

Vi har inte haft så många riktigt varma och soliga dagar i Jämtland, men en dag var både varm och nästan vindstilla. Då gäller det att passa på! Jag behövde en stor arbetsyta (större än köksbordet) för att kunna lägga ut nålfilten av merino och silke som jag köpt från Skovmose by hand. Med flera bord, bordskivor, brädor, två bockar och en stor vaxduk lyckades jag bygga ihop en funktionell yta som kändes mycket mer inbjudande än köksgolvet. Nålfilten var ursprungligen 120 cm x 100 cm, men jag kunde töja ut den på längden till ca. 110 cm x 180 cm.

We have not had all that many warm summer days here, but one day was actually both warm and almost without wind. So, I quickly decided to make the most of it. I needed a large working space (larger than my kitchen table) to make something with the merino-silk prefelt i bought from Skovmose by hand. Using several tables, loose tabletops, wooden boards, two trestles, and a large plastic tablecloth, I managed to build a functional surface that felt much more inviting than my kitchen floor. The prefelt was 120 cm x 100 cm, but I managed to stretch it lengthwise to about 110 cm x 180 cm.

Äldsta dottern hjälpte mig att fukta ullen och jag la på former klippta av ett tjockt bomullstyg. Sedan fick båda barnen och min mor hjälpa till att lägga på sidentyget – i lätt bris är det en fördel att ha en person i varje hörn av tyget…

My eldest daughter helped me moisten the wool, and I placed out shapes cut from a thick cotton fabric. Then both my daughters and my mother had to help me lay out the silk fabric – in a light breeze there is an advantage of having a person in each corner of the fabric…

Därefter vidtog sedvanlig tovning – och när det handlar om att leka med vatten och såpbubblor, knåda och kasta så hjälper gärna yngsta dottern till.

After that came the usual felting – and when it comes to playing with bubbles, kneading and throwing, my youngest is eager to help out.

När vi med  gemensamma krafter lyckats krympa ner det till ca. 90 cm x 150 cm tog jag fram provdockan och klippte till två ärmhål och fortsatte forma tyget på provdockan.

When we had managed to shrink it down to about 90 cm x 150 cm, I took out my mannequin, cut out two armholes and continued to shape the fabric on the doll.

Det blev en väst av enklare modell (i princip en rektangel med två hål för armarna), men jag är oerhört nöjd med strukturen i det fasttovade siden tyget och effekten av bitarna av bomullstyget mellan ullen och sidentyget. Insidan av västen är också otroligt mjuk och vacker med sitt inslag av silke. 

It turned into a simple vest (strictly speaking, just a rectangle with two armholes), but I am really pleaed with how the silk fabric scrunched up from being felted into the wool, and the effects of the pieces of cotton fabric between the wool and the silk fabric. The inside of the vest is also increadibly soft, and pretty with its silk fibre elements.

Och om jag inte använder den som väst så vill min yngsta ha den som klänning.

And if I don´t use the vest myself, my youngest wants to use it as a dress.

MY RUSSIAN VEST

Strax innan jag gick på semester beställde jag material till en tovad väst från en rysk sida som heter Crow’s Nest. Ett kit med merinoull, viskosfibrer, bitar av sidentyg, ett mönster till en väst och stadig plast att rita av mönstret på. De säljer även enbart mönster och fullständiga kit med instruktioner för specifika plagg. Dessutom finns ett antal bra instruktioner (lessons) på deras sida.

Just before I went on holiday, I ordered materials for a felted vest from a Russian site called Crow’s Nest. A kit with merino wool, viscose fibres, pieces of silk fabric, a pattern for a seamless vest, and a thick plastic sheet to transfer the pattern to. They also sell just patterns, and complete kits including tutorials for specific garments. In addition, they have a number of really good tutorials (lessons) on their website. 

När jag tittar på ryska sidor om tovning känns det som att rosor i olika former är ett återkommande tema. Så det fick bli mitt tema till denna väst. Jag tovade en liten provlapp för att testa både ullen och några bitar av de olika sidentygerna. Jag blev också påmind om att när man lägger ut sitt mönster gäller det att komma ihåg att avståndet mellan tygbitarna kommer att krympa under tovningen.  Jag skulle ha haft ett större avstånd mellan blombladen på provlappen.

When I look at Russian sites about felting, roses seem to be a reoccurring theme. So I decided that would be my theme for this vest. I felted a sample, to try out both the wool and some of the silk fabric. I was also reminded that when you lay out a pattern, you need to remember that the space between the pieces of fabric will shrink during felting. I should have spaced the petals further apart on the sample.

Det som kanske tog längst tid var att bestämma hur jag skulle använda alla bitar av sidentyg. De flesta bitarna var i formen av remsor, så jag beslöt mig för att bara lägga ut dem som de var, antingen plant eller något skrynklade. Sidentyger som snurras ihop kan också se ut som rosor och jag hade gott om olika gröna bitar till blad. Sedan ritade jag också en stor ros och klippte ut bitar till det från ett större sidentyg jag hittade bland mina gömmor

Deciding how to use the silk fabric was probably what took me the longest. Most of the silk fabric was in strips, so I decided to just lay them out as they were, either flat or slightly scrunched up. Twisted pieces of silk fabric can also look like roses, and there were plenty of different green pieces to cut leaves from. I also drew a large rose and cut out pieces for that from a larger piece of silk I found in my stash.

Vad gäller själva tovningen följde jag i stort sett en av instruktionerna på Crow’s Nest. De rekommenderar att man börjar med att lägga ut viskosfibrer, både som dekor och för att förstärka insidan av västen. Det tycker jag är ett bra tips. Jag valde att förlänga mönstret, alltså att göra en längre väst, och använde då en rosa merinoull jag hade hemma i nederkant. Jag började med baksidan som fick den stora rosen som dekor.

When it came to the actual felting, I largely followed one of the tutorials on Crow’s Nest. They recommend that you start by laying out a layer of viscose fibre, both as decoration and to strengthen the inside of the vest. I think that’s a good tip. I chose to lengthen the pattern, i.e. make a longer vest, and used a pink merino wool that I had at home for the lower part of the vest. I started with the back piece, to which I added the large rose as decoration.

Sedan fortsatte jag med ena framsidan. Notera hur ullen läggs ut annorlunda över bysten. Här la jag ut remsor av sidentyg, med extra ull över tygkanterna, och lite gulgröna bambu-och rosfibrer.

I then continued with one of the front sides. Note how the wool is laid out differently at the bust. Here I laid out the strips of silk fabrik, with extra wool covering the edges of the fabric, and a little yellow-green bamboo and rose fibres.  

Jag dekorerade den andra delen av framsidan med de tre små skrynklade rosorna och gröna bladen.

I decorated the other front side with the three small, scrunched up roses, and green leaves.

Sedan följde en hel del gnuggande, rullande och valkande.

After that followed a lot of rubbing, rolling and fulling.

Det blev en väldigt färgglad väst. Kanske lite väl färgglad för min del, men jag lärde mig väldigt mycket av det här projektet.

I turned into a very colourful vest. Perhaps a little too colourful for my taste, but I learned a lot during this project.

Jag är särskilt nöjd med rosen på ryggen. Och eftersom västen inte har några sömmar är den också vändbar, om man nu skulle tröttna på dekoren. Äldsta dottern passar bättre i starka färger än vad jag gör, men västen är lite stor för henne.

I am especially pleased with how the rose on the back turned out. As the vest is seamless, it can also be worn on the reverse, if you get tired of all the decorations. My eldest daughter looks better than I do in strong colours, but the vest is a bit too large for her. 

Nu har jag köpt en ny provdocka, en justerbar med lite mer former, så det lär bli fler västar. Jag kan tänka mig en grå väst, med bara en stor vit ros på ryggen.

I have just bought a new mannequin, an adjustable one with more curves, so there will probably be more vests. I wouldn’t mind a grey one, with a large white rose on the back.

THE KIDS´ TRAMPOLINE-FELTED RUG

I somras passade jag på att tvätta en del ull utomhus. Jag hittade ett ypperligt kar med en kran i botten på auktion, som passade perfekt till att sänka ner en nätkorg med ull i. Sedan gällde det att försöka torka ullen mellan alla regnskurar. Det blåste ofta en del också och då insåg jag att barnens studsmatta, med skyddsnät runt, var ett bra ställe att lägga ut ullen.

During the summer, I washed a lot of fleece outdoors. And then came the challenge of drying it in between the frequent rain showers. As it was also often quite windy, I realized that the kids´ trampoline, with a security net around it, was a good place to dry fleece.

När ullen låg där på studsmattan blev barnen påminda om förra sommarens projekt, då vi testade att tova på studsmattan. Och det ville de göra om. Så jag plockade fram en massa ull och gav dem fria händer. De började med att lägga ut kardad ull på ett gammalt lakan, blötte ner det och la ut ett mandalainspirerat mönster med garn.

When I had fleece on the trampoline, the girls were reminded about last year´s summer project, when we felted fleece on the trampoline. And they wanted to do that again. So I brought out a couple of boxes and paper bags with raw fleece and carded wool, and left them to it. They started by laying out carded wool on an old sheet, wet it down, and laid out a mandala-inspired pattern with yarn.

Sedan fyllde de i mönstret med råull i olika färger. Svart ull från vår Klövsjöbagge, brun ull från Härjedalsfår, vit ull från korningsfår (Svea) och gråa lockar från Gotlandsfår.

Then they filled in the pattern with raw fleece in different colours, from different Swedish breeds of sheep.

Allt blöttes ner med varmt vatten och såpa och sedan vidtog en del rullande och väldigt mycket studsande. Även jag var tvungen att klättra upp på studsmattan och hoppa lite, men barnen gjorde det mesta av arbetet själva.

Everything was wet down with hot water and soap, and then followed some rolling and a whole lot of bouncing. Even I had to climb up on the trampoline and jump a little, but the kids did most of the work themselves.

Det blev en riktigt fin matta. Den har några svaga partier om man tittar på undersidan, men det går att fixa med tovningsnål eller möjligtvis några förstärkande stygn.  Barnen är i vilket fall väldigt stolta och nöjda. Studsmattor är helt klart användbara till mycket.

It turned into a really nice rug. There are some weak spots, if you look at the back, but that can be fixed with a felting needle and perhaps a strengthening stich here and there. The girls are, anyhow, very proud and pleased over their rug, and trampolines are obviously very useful for various purposes.

Sista helgen i september var det Ull SM på Wålstedts Textilverkstad i Dala-Floda. Det är ett utmärkt tillfälle att få se och känna på fantastiska fällar från olika fårraser och umgås med likasinnade ullnördar.

Förutom själva SM i ull och handspinning arrangeras en ullmarknad, utställningar, föreläsningar och kurser. Två av mina resekamrater Birgitta Lindh Andersson (OPPiNILS) och Birgitta Ericsson (Vemdalsfjällens alpackor) sålde ull och en del garn. Bland flera intressanta föreläsningar hann jag också gå på Kia Gabrielssons föreläsning om bedömning av ull, vilket alltid är inspirerande och lärorikt.

På söndagen delades medaljer och diplom ut till vinnarna i de olika klasserna av ull och spinn SM, och vi som kört ner från Jämtland-Härjedalen var så klart lite extra stolta över att fällar från Jämtlandsfår tog hem flera medaljer. Slutligen var det auktion och försäljning av de fällar som deltagit i tävlingen. Och jo, jag köpte hem lite ull jag också…

På lördagen höll jag i en tovningskurs med fokus på olika typer av ull och tekniker. Till historien hör att jag på torsdagen (med kort varsel) hade opererat handleden (därav bandaget på vänster hand), men det var inget jag tyckte skulle få stå i vägen för en inplanerad tovningskurs… Planen var ju att deltagarna skulle få göra det mesta av arbetet under kursen och jag hade dessutom med min fårklipperska Carina Jälkentalo som assistent. Det är också Carina som har tagit alla fina kort nedan.

Vi började med att titta på tovade provlappar av olika typer av ull och en bredd av tovade alster. Olika typer av ull är bra till olika saker.

Sedan hjälptes vi åt att lägga ut kardad ull av Sveafår, Åsenfår, Finullsfår och en ryakorsning. På det fick de 12 härligt entusiastiska deltagarna lägga ut diverse lockar, tyger (siden och bomull), spets (syntet), bambufibrer, lin och garn.

Allt och lite till i en salig blandning.

När vi kom till blötläggningen fick jag en blå mjölkningshandske av Carina att dra över bandaget (det var ju tur att hon råkade ha en sån i fickan!). Sedan hjälptes alla åt att tvåla och massera, med ett stycke tyll över allihop i början (som man sedan tar bort innan den tovar fast).

På en sektion hade vi lagt ut vit ull i botten med svart ull ovanpå, och lagt några former i plast mellan den vita och den svart ullen. Dessa former klippte vi ut halvvägs genom tovningen.

Slutligen kom vi till den mer hårdhänta valkningen och lite slängande på bordet (då skummet yrde och jag trodde jag skulle bli ensam i tältet).

Nedan ser ni vårt gemensamma verk. Gjort på 2 timmar, av 12 fantastiska deltagare, en enarmad kursledare och en fårklippare som assistent. Två timmar är inte mycket tid till en tovningskurs, men jag pratade konstant och svarade på frågor under hela processen och det fungerade eftersom vi alla hjälptes åt med att göra ett gemensamt alster. Det var två väldigt intensiva men roliga timmar och jag hoppas att alla deltagare (från nybörjare till mer erfarna tovare) fick med sig några nya insikter och inspiration till fortsatt tovning. Efter kursen sköljde vi ur alstret ordentligt och kunde lägga det i ett torkrum över natten så att vi kunde visa upp den dagen efter.

Och man kan titta på den länge, för det finns många detaljer att titta på.

IN ENGLISH

A workshop in felting at the Swedish Wool Championships 2017

The post above is about the Swedish Wool Championships held this past autumn, held at Wålstedts, which is a family run wool spinning mill. The annual championship is actually two competitions – one for shorn fleeces and the other for hand-spun yarns. In addition there are various lectures and workshops to attend, and a market and an auction for raw fleeces. The event is a wonderful opportunity to look at and feel gorgeous fleeces from different breeds of sheep – and to meet other fiber enthusiasts.

This year, I held a workshop at the event, about different types of fleece (breeds) and felting techniques. As it was only a 2-hour workshop, I decided to have all the participants work together on one large piece, in which we used different types of wool, locks, pieces of fabric, embellishment fibres, and a few embedded resists. We spent a little time at the beginning looking at felted samples and various felted items, where different types of wool had been used. But most of the time was spent felting, with me talking constantly and answering questions throughout the whole process. Very intense but fun, with 12 very enthusiastic participants. I am really pleased with what we jointly accomplished in two hours, and I hope that all the participants (from beginners to more experienced felters) were given some new insights and inspiration for further felting.

En solig höstdag var barnen och jag ute och tittade på lavar. Om man tittar riktigt nära finns det massor att inspireras av i både färg och form.

One sunny autumn day, the kids and I were out looking at lichens. If you look really closely, there is a lot to be inspired by, both in shape and colour.

Skrynklade tyger, fasttovade i mörk ull med lite vita inslag, påminner lite om lavar på ett stenblock. Några franska knutar i brodyrtråd fick symbolisera fruktkroppar.

Wrinkled fabric, felted on to dark wool with white highlights, resembles lichens on a stone. I added French knots in embroidery thread as fruiting bodies.

Ett annat sätt att göra fruktkroppar på är att tova in något runt (jag använde gamla knappar) som man man sedan klipper ut.

Another way to make fruiting bodies is to felt something round into the wool (I used buttons), which are cut out afterwards.

I det fina höstvädret tog jag även lite kort på träd och blev sugen på att tova en tavla med björkar och höstlöv. Jag gillar särskilt perspektivet när man tittar upp mot träd och ser grenverket mot den blåa himmeln. Några få vinklade stammar är mer intressant för ögat än parallella stammar med en skog av andra stammar som bakgrund.

In the beautiful autumn weather I also took some photos of trees, and got the urge to felt birches with autumn leaves. I especially like the perspective of looking up at trees, with the branches of the tree crown against the blue sky. A couple of trees at an angle is more interesting to look at, than parallel trees against the background of a forest of parallel trees.

Jag började med att tova ett stycke som skulle bli björkstammar. Vit ull och inslag av svart och grått, som jag sedan klippte i remsor.

I started by felting what would become my birch stems. White wool with the addition of black and grey bits, that I cut into strips.

Jag la ut björkremsorna på en bakgrund av blå ull, la till tussar av bambu, soja och silke i gult och grönt som blad, och bitar av grått garn som grenar.

I laid the birch strips on a background of blue wool, added bamboo, soya and silk fibres in yellow and green as foliage, and pieces of grey yarn as branches.

Och nedan ser ni det tovade resultatet. Tänk så mycket roligt en lite höstpromenad runt gården kan inspirera till.

Below is the felted result. So much fun inspired by a walk just around the house. 

Jag jobbar till vardags på en statlig myndighet där kontorslokalerna nyligen byggts om till ett så kallat aktivitetsbaserat kontor. Det tar ett tag innan man känner sig hemmastadd i ”nya” lokaler och det kändes som att det saknades nåt på väggarna… Någonstans där växte en idé fram om att  tova ett konstverk tillsammans med mina kollegor. Så jag skickade ut en förfrågan till hela kontoret via e-post och skissade mitt förslag (baserat på björkar och lavar) på en white-board tavla. Inom en vecka visade det sig att minst en fjärdedel av mina kollegor (vi är totalt runt 100 personer) var intresserade av att vara med och tova. Kul!

I work at a government agency where the office has recently been converted into a so-called activity-based office. It takes a while to feel at home in a ”new” office, and it felt like something was missing on the walls … Somewhere there an idea emerged about felting a piece of art together with my colleagues. So I sent a question to the entire office by e-mail and sketched my suggestion (based on birches and lichens) on a white-board. Within a week, it turned out that at least a quarter of my colleagues (we are a total of around 100 people) were interested in participating in on felting.

Ett konstverk med just ”björkar och lavar” kändes väldigt passande då färgerna kunde harmoniseras med arkitektens färgval på det nya kontoret. Basen till konstverket är lokalt producerad ull (både från mina egna får och ull jag köpt in från andra gårdar i Jämtland och själv tvättat och kardat). Men den färgade ullen är Corriedale-ull inköpt från England (World of Wool) och jag kollade noggrant valet av färger mot inredningen innan jag beställde ull.

A piece with ”birches and lichens” felt suitable as the colors could be harmonized with the architect’s color choice in our new office. The base of the felted artwork is locally produced wool (both from my own sheep and fleeces I have purchased from local sheep farms and washed and carded myself). But the coloured wool is Corriedale, bought from England (World of Wool), and I carefully checked the colors against the furniture fabrics before ordering the wool.  

Jag delade upp tovning på två tillfällen då vi samlades efter jobbet i köket  på kontoret. Vid första tillfället tovade vi basen till björkstammarna, gröna och gula lavar (som vi knöt fast knappar i) och färgade silke (silk noil, korta silkefibrer som är en restprodukt från när man kammar eller spinner silke).

I dived the felting into two sessions (two different days), when we met up in the kitchen at the office after work. During the first session we pre-felted the base for the birch trunks, green and yellow lichens (which we tied buttons into) and dyed silk noil.

Vid andra tillfället började vi med att tova stenblocken med lavar (både de förtovade och av tygbitar).

During the second session, we started with felting the large stones with lichens (both the pre-felted ones and pieces of fabric).

Vi la ut ett hyfsat tjockt lager av vit kardad ull som bas för hela konstverket, och på det la vi ut stenblocken, blå ull som himmel, de förtovade björkstammarna, bitar av brunt garn som grenar samt det färgade silket och bitar av restgarner som löv.  Och efter det var det ju bara att tova ihop hela alstret.

We used a fairly thick layer of white carded wool as the base for the entire piece. On that we laid out the stones, blue wool as sky, the birch trunks, pieces of brown yarn as branches, and the dyed silk noil and pieces of yarn as leaves. And after that, all that remained was to felt the whole thing together.

Den sista valkningen och ursköljningen gjorde jag hemma i badkaret. När konstverket torkat fick jag hjälp av mina barn att klippa upp lavarna och ta ut de flesta knappar. Min yngsta dotter (9 år) var dessutom med som assistent under båda tillfällena med tovning på kontoret. Och pinnen jag hängde upp den på är väldigt lokalt producerad (sälg avbarkad på rot av våra får).

I did the last fulling and rinsing at home in the bathtub. When the piece had dried, my kids helped out cutting up the lichens and removing most of the buttons. My youngest daughter (9 years old) also acted as an assistant during both felting sessions at the office. And the stick I hung it up on is very locally produced (debarked by our sheep).

Nu är konstverket upphängt på kontoret. Då det till största del är tillverkat av lokalt producerad ull, garnrester och återbruk av tyger och knappar så skulle jag vilja påstå att det är ett miljövänligt alster, som dessutom är ljudabsorberande, brandsäkert, och passar in i färgsättning på vårt kontor. Totalt var vi 19 kollegor, från 13 olika enheter på 6 olika avdelningar, som deltog i tovandet (och ännu fler som nyfiket har tittat förbi under arbetets gång). Det kallar jag samverkan tvärs över organisationen som gav ett resultat vi kan känna oss stolta över.

Our jointly created piece of art now hangs in our office. Since it is mostly made of locally produced wool, left-over yarn and  fabrics and old buttons, I would say that it is a very environmentally friendly wall-hanging, which is also sound-absorbing, fire-resistant, and fits into color scheme in our office. In total, we were 19 colleagues, from 13 different units in 6 different departments, who participated in the felting (and several more who curiously stopped by to watch the process). That´s what I call good collaboration across the organization that produced a result we can be proud of.

Det finns något särdeles tillfredsställande i att kunna utgå från nyklippt ull när man planerar ett projekt. Då kan man lättare avgöra vad just den här ullen har för egenskaper och vad den kan passa till. Sedan följer rensning, tvätt, torkning, tesning och kardning innan man kan börja tova. Men ibland är det värt besväret. I det här fallet gällde det mörk ljuvligt finfibrig Jämtlandsull från Anna Hedendal och vit finlockig och mjuk finull från Titti Strömne (Glada fåret). Dessa blandade jag och kardade ihop med lite glansiga bambufibrer till mjuka gråa kardflor med lite liv och lyster.

There is something especially satisfying about being able to start from newly sheared fleece when planning a project. It makes it easier to determine the fleece´s characteristics and what it could be used for. Then follows sorting, washing, drying, teasing and carding before you can start felting. But sometimes it’s worth the extra effort. In this case, it concerned a dark and delicate fine-fiber fleece from Jämtland sheep, and a white and soft fleece with very small locks from Finull sheep, both bought directly from the sheep owners. I mixed these two and carded them together with some shiny bamboo fibers to make soft, grey batts with life and luster.

I inlägget om min färgstarka ryska väst skrev jag att jag gärna kunde tänka mig en grå väst med bara en vit ros på ryggen. Och det var just det jag använde dessa gråa kardflor till. Jag justerade mönstret lite, och använde gasväv av bomull som grund på denna, men annars är västarna rätt lika. Förutom i färgen förstås.

In the post about my colorful Russian vest, I wrote that I wouldn´t mind a grey vest with just a white rose on the back. And that was exactly what I used these grey batts for. I adjusted the pattern a little, and used cotton gauze as a base for the vest, but otherwise the vests are very similar. Except in color of course.

Slutformning/krympning gjorde jag på en justerbar provdocka med lite mer former än min andra provdocka.

I finished the final shaping /shrinking on an adjustable mannequin, with a little more curves than my other one.  

Den här gråa västen har jag faktiskt använt själv några gånger. Den färgglada har jag sålt till någon den passade perfekt på, som också använder den. Det känns ju bra när något man lagt så mycket tid på att tillverka även kommer till användning.

I have actually worn this grey vest a couple of times. And I have sold the colorful one to someone it fitted perfectly, who also wears it. It´s always nice when something you put so much time into making also gets used in the end.

Att kombinera olika färger och material är väldigt kul, men också en utmaning. När jag har kommit så långt att jag bestämt vad jag ska tova och i vilken grundfärg, så återstår beslut om nyanser och tyger och eventuellt andra fibrer. Sånt kan ta tid. Och även om katten Smilla gärna gör mig sällskap så är hon sällan till någon hjälp i beslutsvåndan. Hon gillar allt som är mjukt.

Combining different colors and materials is fun, but also a challenge. When I have  decided what I want to felt, and in which basic color, decisions about shades and fabrics and possibly other fibers still remain. That can take time. And even though my cat Smilla is happy to keep me company, she is rarely any help in the decision-making. She likes everything that is soft.

Det här blev ett lite större nunotovat stycke. Basen är en vinröd gasväv av bomull, täckt med två tunna lager av merinoull i olika nyanser av lila, rött och rosa. På det la jag ut tygbitar i olika material (silke, bomull, viskos, syntet) och diverse andra fibrer.

This turned into a rather large nuno-felted piece. The base is a burgundy cotton gauze, covered with two thin layers of merino wool in different shades of purple, red and pink. On top of that, I laid out pieces of fabric in different materials (silk, cotton, viscose, synthetic) and various other fibers.

Nedan ser ni resultatet. Ett stycke på 120 cm x 90 cm, i varma färger och med lite av allt möjligt intovat, som kan användas som pläd, eller klippas och sys till något annat. Till vad har jag inte bestämt än. Men jag tror vi tog rätt bra beslut om färger och material, Smilla och jag.

Below is the result. I piece measuring 120 cm x 90 cm, in warm shades with a bit of all sorts felted in, that can be used as a small blanket or cut and sewn into something else. I haven´t quite decided into what yet. But I think we took quite good decisions about colours and materials, Smilla and I. 

Jag tar som regel inte beställningar på tovade alster. Det främsta skälet är att jag har så lite tid till tovning. En beställning blir också lätt ett måste istället för något lustfyllt, det kan vara svårt att sätta ett pris i förväg och det finns inga garantier att resultatet blir vad kunden hade tänkt sig. Jag föredrar att tova det jag har lust med för stunden, när jag har tid, och sedan bara erbjuda det jag har producerat till försäljning. Men det händer att jag gör undantag. I det här fallet var det en vän till en kollega, som hade sett min röd-lila pläd på en utställning, som vill beställa en sjal till en hantverksintresserad väninna som fyllde jämnt. Det kändes som ett roligt uppdrag och det var strax innan jag skulle ha en vecka ledigt från jobbet. Så det passade bra just då. Jag plockade ihop tre olika förslag på färger, ull och tyger, och hon valde den översta bilden nedan. Sedan fick jag fria händer att omvandla detta till en sjal.

I usually don´t take commissions for felted items. The main reason is that I have so little time for felting. A commission can also easily turn into a must instead of something pleasurable, it can be difficult to set a price in advance and there are no guarantees that the result will be what the customer had in mind. I prefer to felt what I fancy at the time, when I have time, and then only offer what I have produced for sale. But occasionally, I do make exceptions. In this case, a friend of a colleague, who had seen my purple-red blanket at an exhibition, wanted to buy a shawl as a present for a friend with a keen interest in hand-crafts. It felt like a fun assignment and it was just before I had a week off from work. So it suited me at the time. I picked out three different suggestions for colors, wool and fabrics, and she chose the top picture below. Then it was up to me how to transform this into a shawl.

Jag la ut ullen i en färggradient och la sedan på olika bitar av tyg och lite silkesfibrer. Under några av silkestygerna la jag även ut bitar av ett tjockare bomullstyg för att skapa ett blommönster som en upphöjd relief.

I laid out the wool in a color gradient and then laid out different pieces of fabric and some silk fibers. Under some of the silk fabric I also laid out pieces of a thicker cotton fabric to create a floral pattern as a raised relief. 

Det blev en relativt stor sjal, med mycket färg, mönster och olika ytstrukturer. Sedan visade det sig att kunden egentligen hade tänkt sig en lite mindre och smalare sjal, med mer rött och brunt än rosa toner. Beställningar är som sagt inte lätt om det inte i princip är en kopia av något man gjort tidigare. Dessvärre hade jag inte tillräckligt med ull kvar i de färger hon föredrog, men jag tovade även två mindre sjalar i andra färger så att hon fick fler alternativ att välja mellan. Och det hela slutade lyckligt med att hon köpte både den större sjalen (till sin väninna) och en av de mindre sjalarna (till sig själv). Jag har inga bra bilder på de mindre sjalarna, men nedan ser ni den större, med all sin variation. Jag hoppas att väninnan som fick den uppskattar den.

The result was quite a large shawl, with a lot of color, patterns and various surface structures. Then it turned out that the customer had actually anticipated a slightly smaller and narrower shawl, with more red and brown than pink tones. As mentioned, commissions can be rather tricky if it isn´t more or less a copy of something you have done before. Unfortunately, I didn´t have enough wool left in the colors she preferred, but I also felted two smaller shawls in other colors to give her more options to choose from. And it all ended well, with the customer buying both the larger shawl (for her friend) and one of the smaller shawls (for herself). I haven´t got any good pictures of the smaller shawls, but below you can see the larger one, with all its variation. I hope the friend who received it appreciates it.

Om man vill leka lite med ull och tyger och nunotovning, kanske innan man ger sig på en större/längre sjal,  kan man testa att göra en halskrage. Då räcker det med en slutlig storlek som motsvarar ”ett varv runt halsen och lite omlott”.  Kragen kan sedan fästas ihop med en stor dekorativ knapp, brosch eller stor säkerhetsnål. Nedan kommer några exempel på några halskragar som jag har tovat, som kanske kan bidra till lite inspiration.

If you want to play around with wool and fabrics and nuno-felting, perhaps before tackling a larger/longer shawl, you can make a neck-warmer. Then it is enough with a final size that corresponds to ”one wrap around the neck with a little overlap”. The neck-warmer can be attached together with a large decorative button, brooch or large safety pin. Below are some examples of neck-warmers that I have have felted, which perhaps can provide some inspiration.

Nyanser av rött: merino, bambufibrer och bomullstyger / Shades of red: merino, bamboo tops and cotton fabric

Nyanser av rosa och lila: med utgångspunkt från en handfärgad sidensjal jag fick av en kollega, kombinerad med merino och lite mer tyger och fibrer / Shades of pink and purple: the starting point was a hand painted silk scarf I got from a colleague, combined with merino and a little more fabrics and fibers

Nyanser av blått och grönt: merino och tyger av siden och viskos / Shades of blue and green: merino and fabrics of silk and viscose

Min mors gamla sidensjal kombinerad med svart och vit ull och silke / My mothers old silk scarf combined with Merino d´Arles, superfine merino (raven), and a blend of Polwarth, black alpacka and mulberry silk

Nunotovning kan kräva rätt mycket tyg eftersom det dras ihop med ullen och stycket krymper under tovningsprocessen. Jag har köpt några begagnade siden saris och sjalar med vacker brodyr från Indien via Etsy. Det är inte alltid helt lätt att bedöma tyget från bilder och ibland lite knapphändiga beskrivningar, med olika benämningar som chiffon, gauze, crepe, habotai, geogette, art silk mm. Och det är inte alltid självklart att det är siden om det inte uttryckligen står det. Art silk är t.ex. en benämning för sidenlika tyger gjorda av rayon. Men det jag ffa var ute efter var tunna tyger, oavsett material, som skulle gå att använda till nunotovning – och de mörkröda sjalarna jag köpte var definitivt det.

Nuno-felting can require quite a lot of fabric as it is pulled together with the wool and the piece shrinks during the felting process. I have bought some used silk saris, and shawls with beautiful embroidery, from India via Etsy. It is not always easy to assess the fabric from photos and sometimes rather sketchy descriptions, with various terms such as chiffon, gauze, crepe, habotai, geogette, art silk etc. And it is not always obvious if it is actually silk if not explicitly stated. Art silk, for example, is a term for silk-like fabrics made of rayon. But what I was really looking for was sheer fabrics, whatever the material, which could be used for nuno-felting – and the dark red shawls were definitely that.

En av dem är i siden, två är nog inte det. Men alla tre var otroligt vackert utsmyckade med brodyr, pärlor och paljetter. På sjalens baksida la jag ut två tunna lager merinoull och sedan lite bambufibrer på det. Sedan tovning med varsam hand för att inte skada paljetterna.

One of them is definitely silk, two are probably not. But all three were incredibly beautifully embellished with embroidery, pearls and sequins. At the back of the shawl, I laid out two thin layers of merino wool and some bamboo fibers. Then I felted it gently so as not to damage the sequins.

Resultatet blev över förväntan. Jag fick säkra några enstaka pärlor med något stygn, men överlag höll dekorationerna väldigt bra genom tovningen.

The result was actually better than I expected. I had to secure a few beads with a stitch or two, but overall the embellishments held up through the felting process very well.

Den andra sjalen jag har tovat hade utsmyckningen koncentrerad till kortsidorna, så där valde jag att bara tova in ull i mittenpartiet. Jag är riktigt nöjd med den också.

The other shawl I have felted had the embellishments concentrated to the ends, so there I chose to just felt wool in the middle section. I’m really happy with how this one turned out too.

Nu har vinterns snö börjat smälta och ljuset återvänder. Jag brukar längta efter grönska och färger på våren, men det dröjer innan vårblommorna tittar upp här i Jämtland. I väntan på det får man omge sig med färger på annat sätt. För ganska precis ett år sedan experimenterade yngsta dottern och jag med att färga ull och garn. Jag hann aldrig skriva något inlägg om det då, men det var så roligt att jag tänkte skriva om det nu. För nu har jag det där suget efter färger igen…

The winter snow has begun to melt and daylight is returning. I usually long for greenery and colors in the spring, but it takes a while before spring flowers appear  here in northern Sweden. While waiting for that, I find other ways to indulge in colours. Last year, around this time, my youngest daughter and I experimented with dyeing wool and yarn. I never wrote a posts about it then, but it was so much fun that I am going to write about it now. Because now I feel that craving for colours again…

Vi använde syrafärger för ull av två olika märken; Greener Shades (köpt från FårBiForm) och Eurolana Wool Dyes (köpt från World of Wool). De färger vi utgick ifrån var röd, lila, blå, turkos och gul. Sedan provade vi oss fram med olika blandningar för att få fram andra sekundärfärger och färgtoner och färgade prover av vit ull. Garnet vi skulle färga är ett tjockt, löst spunnet, vitt merinogarn. Vi delade upp garnet i 3 härvor, varav en knöts upp i 8 sektioner och en virades till ett nystan.

We used acid dyes for wool of two different brands; Greener Shades (purchased from FårBiForm) and Eurolana Wool Dyes (purchased from World of Wool). The colours we started with were red, purple, blue, turquoise and yellow. Then we tried out different blends to get other secondary colours and tones, and dyed samples of white wool. The yarn we were going to dye is a thick, loosely spun, white merino yarn. We divided the yarn into 3 skeins, one of which was tied up in 8 sections and one was wound into a ball.

Själva färgningen gjorde vi i mikron. Det är en enkel och smidigt metod när man ska färga mindre mängder ull eller garn, vilket jag har skrivit om tidigare (Färga ull med hushållsfärg i mikron). Härvan uppdelad i sektioner tänkte vi skulle bli ett regnbågsgarn, så varje sektion fick en färg. En annan härva färgades i tre olika färgbad samtidigt – med mitten av härvan ett blått färgbad och ändarna i grönt respektive rött. Nystanet åkte ner i ett rosalila färgbad.

We did the dyeing in a microwave oven. It´s an easy method if you are only dyeing smaller amounts of wool or yarn, which I have written about earlier here. With the skein that was divided into sections we were aiming for a rainbow yarn, so each section got a color. Another skein was dyed in three different dye tubs at the same time – with the mid part of the skein in a blue tub, and the ends in green and red respectively. The ball of yarn went into a pinkish-purple dye tub.

Nedan ser ni bilder på det färgglada garnet. De gula pigmenten fäste bättre än de blå i det som skulle ha varit grönt i regnbågsgarnet. Och det blåa tog över det röda och gav en blålila ton i härvan som färgades i tre bad. Men det är också det som gör det så spännande att färga ull och garn, man vet aldrig riktigt hur resultatet blir med olika pigment förrän man provat. Men det blev väldigt fint i vilket fall. Och som väntat tog de yttersta lagren av nystanet upp mest färg, vilket ger ett garn som gradvis övergår till ljusare nyanser och inslag av vitt (i mitten av nystanet).

Below are photos of the colorful yarn. The yellow pigments attached better than the blue, in the section meant to be green, in the rainbow yarn. And the blue took over the red and gave a blue-purple tone in the skein that was dyed in three tubs. But this is also what makes dyeing wool and yarn so exciting, you never really know what the result will be with different pigments until you try. But we liked the results in any case. And, as expected, the outer layer of the ball of yarn picked up most of the dye, which produces a yarn that gradually turns into lighter shades and elements of white (in the centre of the ball).

Dottern gillade regnbågsgarnet mest och stickade sig en halskrage av det. Jag tovar ju helst, och har inte ägnat mig så mycket åt vare sig stickning eller virkning, så de andra härvorna har vi inte bestämt vad vi ska göra med än.  Men kanske blir det mössor så småningom.

My daughter liked the rainbow yarn the most, and knitted a neck collar out of it. I am foremost a felter, and have not done much knitting or crochet, so we have not decided what to do with the other dyed yarns yet. But they may be turned onto knitted hats eventually.

Jag är heller ingen spinnare men ville gärna göra något kul av de där ullproverna vi färgade, där färgskalan kom till sin rätt. Så jag spann ullen i färgordning på slända och lyckades sedan (efter att ha kikat på ett antal filmer på You Tube) hjälpligt kedjetvinna det till ett tretrådsgarn så att färgordningen bevarades. Med tanke på att jag är nybörjare på slända tycker jag att det blev ett riktigt fint garn. Då var det bara det där med att lära sig att sticka eller virka ordentligt för att kunna göra något av garnet också… Nåja, jag kanske kommer till det också så småningom.

I’m not a spinner either, but wanted to do something fun of those wool samples we dyed, which would show the nice colour gradients. So I spun the wool in order of colour on a drop-spindle, and then (after watching a couple of YouTube videos) managed to turn my single into a three ply yarn using the chain (or Navajo) plying technique. Taking into account that I am a real beginner at spinning, I think the yarn turned out really well. Now I just have to learn how to knit or crochet properly to be able to do something with the yarn… Well, maybe I will get to that eventually too. 

Stickning är inte riktigt min grej. Jag är alldeles för långsam och har inte riktigt tålamod att sticka en rad i taget, med vetskap om hur många rader det är kvar. Men med ett tillräckligt tjockt garn, och utan stickor, kan man sticka en pläd på en kväll.

Den första pläden gjorde vi av 2 kg Shetlandsull från World of Wool. Ullen säljs under benämningen ”jumbo yarn”, vilket är detsamma som deras tops (kammad ull) och säljs i en kontinuerlig längd. ”Garnet” är alltså inte spunnet på något sätt. För att säkra fibrerna lite mer rullade jag ullen mot en handduk i knäet. Då får man en lätt tovad yta och ett något tåligare ”garn” att arbeta med.

I am really not a knitter. I am too slow and I lack the patience to knit one row at a time, knowing how many rows are left to go. But, with a sufficiently thick yarn, and without knitting-needles, it is possible to knit a blanket in one evening.

We knitted the first blanket out of 2 kg Shetland wool from World of Wool. The wool is sold under the name ”jumbo yarn”, which is the same as their tops (combed wool) and sold in a continuous length. The ”yarn” is in other words not spun in any way. To secure the fibers a little more, I rolled the wool against a towel on my lap. That gives you a lightly felted surface and a slightly more durable ”yarn” to work with.

Själva ”stickningen” gjorde vi med bara händerna på ett stort bord. Första raden är i princip en löpögla och virkade luftmaskor. Sedan drog vi ullen genom öglorna som när man stickar, men lät öglorna ligga på bordet istället för att trä upp dem på stickor. Yngsta dotterns lilla hand och arm var precis rätt storlek för öglorna och vi turades om och stickade varannan rad.

We did the ”knitting” with just our hands, on a large table. The first row is basically a slip knot and crochet chain stitches. Then we pulled the wool through the loops like you would when knitting, but just let the loops lie on the table instead of on knitting needles. My youngest daughter’s small hand and arm were just the right size for the loops, and we took turns knitting every other row.

Den här pläden har blivit en favorit i fåtöljen framför TVn. / This blanket has become a favorite in the armchair in front of the TV.

Nästa pläd gjorde vi av 2 kg vit Blue faced Leicester ull, även det från World of Wool. / We made the next blanket out of 2 kg of natural white Blue faced Leicester wool, also from World of Wool.

När pläden var färdigstickad sprayade jag ytan med vatten och körde den ett tag i torktumlaren för att tova den lite. Det är lite läskigt, men resultatet blir bra och pläden mycket mer hållbar.

When the blanket was knitted, I sprayed the surface with water and ran it a short while in the dryer to felt it a bit. It´s a little scary, but the result is good and the blanket much more durable.

Slutstorleken (efter lätt tovning) blev 120cm x 80cm och den här pläden blev en uppskattad julklapp till min mor. / The final size (after light felting) was 120cm x 80cm and this blanket was an appreciated Christmas gift for my mother.

Ännu en väst, denna gång tovad efter ett mönster. Eller ja, nästan. Jag började i alla fall med att köpa ett mönster till en väst, som jag justerade något och sedan skalade upp för att göra en mall att tova efter, med hänsyn taget till krympmån.

Another vest, this time felted following a pattern. Or well, almost. I bought a sewing pattern for a vest, which I adjusted somewhat, and then scaled up to make a template for felting, taking shrinkage into consideration.

Jag tovade delarna (baksida och två framstycken) var för sig, av merinoull med viskos- och sidentyg som dekor på baksidan. Katten (på bilderna nedan) har ingenting med tovningen att göra och är inte särskilt hjälpsam, men likväl ett trevligt sällskap.

I felted the different parts (back and two front pieces) separately, using merino wool with viscose and silk fabric on the back piece. The cat (in the photos below) has nothing to do with the felting and is not very helpful, but nevertheless good company.

Slutligen sydde jag ihop delarna, återigen med stöd av mönstret, men med vissa justeringar (däribland bystinsnitt för bättre passform). Fördelarna med att tova västen i delar och sedan sy ihop dem, jämfört med att tova västen i ett stycke, är helt klart möjligheten att göra den här typen av justeringar på slutet.

Finally, I sewed the parts together, again basically following the pattern, but with some adjustments (including folds at the bust for a better fit). The advantage of felting the vest in parts and then sewing them together, compared to felting the vest in one piece, is clearly the possibility of making these kinds of adjustments at the very end.

Och ja, denna gång blev det en väst som faktiskt sitter bättre på mig än provdockan. Provdockan är lite för mager för att fylla ut den, men mer fotogenisk än jag…

And yes, this time I ended up with a vest that actually fits me better than the mannequin. The mannequin is a little too skinny to fill it out, but still more photogenic than me…

Jag har tovat ripor tidigare, men det var mindre och enklare skapelser jämfört med den här. Jag fick nämligen en present och en utmaning av en konservator. Ett äkta kranium, med ögon av glas, en artificiell kropp och en hals av metalltråd och vadd. Med andra ord det man använder som grund vid uppstoppning av fåglar. Det var nästan två år sedan jag fick den, men nu tog jag mod till mig och svepte in den i ull.

I have felted ptarmigans before, but they were smaller and simpler creations compared to this one. I was given a gift and a challenge from a taxidermist. A real skull, with eyes of glass, an artificial body and a neck of metal wire and batting. In other words, what you use as a base when mounting birds. It´s been almost two years since I received it, but now it was time to pluck up some courage and wrap it in wool.

Till fötterna använde jag metalltråd, med klor av lera som härdas i ugnen. Piprensare gör det lättare att fästa ullen på metalltråden och ripor har rätt fluffiga (befjädrade) fötter.

For the feet I used metal wire, with claws made of clay hardened in the oven. Pipe cleaners make it easier to attach the wool to the metal wire, and ptarmigans have rather fluffy (feathered) feet.

Våttovning följt av mer nåltovning. Och stöld av fjädrar (några stjärtfjädrar och yttersta vingpennor) från några exemplar vi hade i frysen.

Wet-felting followed by more needle-felting. And theft of feathers (some tail feathers and outer wing pens) from some specimens we had in the freezer.

Andra omgången våttovning – nu börjar den få formen av en ripa.                                            A second round of wet-felting. Now it´s starting to take the form of a ptarmigan.

Slutligen fastsättning av fjädrar och fluff (mera vit ull) i omgångar.                               Finally, the attachment of feathers and fluff (more white wool) in batches. 

Nedan ser ni slutresultat. Den är inte helt perfekt men skulle kanske kunna förväxlas med fjällripa på lite håll i skymningen…? Den satt åtminstone stilla och poserad vid fotograferingen och jag lärde mig massor av det här projektet.

Below is the final result. It is not perfect but could perhaps be mistaken for a rock ptarmigan at dusk…? At least it sat still and posed for the photo shoot, and I learned lots from this project.  

Efter att ha tovat och sytt en väst (tidigare inlägg) var ju nästa steg att prova en jacka. Jag är ingen klädsömmerska, men jag hittade ett mönster som såg relativt enkelt ut av det danska märket Onion. För säkerhets skull klippte jag ut delar av mönstret i jeanstyg (avlagda gammal jeans) och provsydde fram- och bakstycken. Det är först när man får på sig plagget som man ser hur det passar och om några ändringar behövs.

After felting and sewing a vest (previous post), the next step was to try a jacket. I’m not a dressmaker, but I found a pattern that looked relatively simple by the Danish brand Onion. To be on the safe side, I cut out parts of the pattern in denim (laid-off old jeans) and did a trial sewing of the front and back pieces. It´s only when you actually put the garment on that you can really see how it fits and if any adjustments need to made.

Precis som med västen så skalade jag upp de olika delarna av mönstret till mallar att tova efter, med hänsyn taget till krympmån. Här gällde också att tänka till kring vilka kanter som kunde klippas för att de skulle sys ihop och vilka kanter jag ville skulle ha naturliga (oklippta) kanter. Bilden nedan visar en mönsterdel (ett framstycke), ovanpå mallen för ett färdigtovat stycke (för två framstycken), ovanpå den uppskalade mallen till tovningen.

As with the vest, I scaled up the different parts of the pattern into templates for felting, taking shrinkage into account. I also had to consider which edges could be cut as they would be sewn together, and which edges I wanted to keep as natural (uncut) edges. The picture below shows a piece of the patteran (a front piece), on top of the template for the felted piece (for two front pieces), on top of the scaled-up template for felting.

Jag valde en mörk (något solblekt brun) finull som grund. Det är ull som jag har köpt som råull och rensat, sorterat, tvättat och kardat själv. Av den anledningen hade jag också kardflor av lite finare respektive grövre ull. Den finfibriga använde jag till fram- och bakstycken och den grövre till ärmarna. På fram- och bakstycken la jag även på ett lager lilafärgad corridale, för att få en färgkontrast till sidostycken och ärmar.

I chose a dark (slightly sun-bleached brown) wool from Swedish Finull sheep. This is wool that I bought as raw wool, and sorted, washed and carded myself. This also meant that I had carded batts of slightly finer versus coarser wool. I used the finer fiber for the front and back pieces, and the coarser for the sleeves. On the front and back pieces I also added  a layer of dyed Corridale, to get a contrast in colour compared to the side pieces and sleeves.

För att få ytterligare kontrast tovade jag stycken av sidentyg och rosa merinoull till fickorna, ärmslut och ett band i ryggen.

For additional contrast, I felted pieces of silk fabric with pink merino for the pockets, ends of sleeves and a band in the back. 

Sedan återstod att klippa ut alla delar, fixa mindre avvikelser i oklippta kanter med nåltovning, och sy ihop alla delar.

Finally, all that remained was to cut out the different pieces, fix minor deviations in the uncut edges with a felting needle, and sew all the pieces together. 

Och ja, passformen blev faktiskt hyfsat bra. / And yes, the final fit was actually quite good.